Det var en jobbig tid när jag ville sluta amma, usch. Försökte i omgångar men lyckades aldrig, han blev så ledsen och det stod jag inte ut med. Han var 18 månader då. Jag fick ner det till att bara amma på natten i alla fall, genom att avleda honom på dagen. (Det gick inte att ersätta med napp eller välling, bara med avledning och kramar)
Tillslut gjorde vi så att han sov en natt hos sin mormor, som han avgudar. En annan miljö, ingen mamma i närheten och bara mormors famn att gosa i. Jag var orolig att han skulle bli jätteledsen men det gick hur bra som helst! Han hade sovit gott i mormors säng och inte varit ett dugg ledsen. När han kom hem sen hade jag en hög tröja på mig, vi gosade massor men på natten när han ville amma sa jag bara "nej, det är slut". Då var det ju nästan 2 dygn sedan han hade ammat sist, och det där uppehållet räckte för att han skulle acceptera att det var slut. Han drog i tröjan ett par gånger under natten, men jag sa bara att det var slut och så kramades vi istället. Inga tårar. Hade nog inte fungerat lika bra utan det där uppehållet när han sov borta, men alla barn är ju olika.