Längtan efter en 3a

Här är en till som har två pojkar födda 07 och 11, längtar är enorm att det nästan tar över vardagen, min man är inte helt emot.. Han har inte stängt några dörrar har han sagt, men vi ska prata ut i sep. hur allt är då.. Hoppas så att han vill.. I så fall börjar verkstaden ganska snabbt hoppas jag, då min man inte vill bli för gammal pappa heller.. Vill gärna prata mer med dig trådstarten, då jag tycker vi strävar efter samma.. Kan vara skönt att få prata med någon i samma situation, om du vill kan du maila mig här på fl.. :)

Här är jag

Jag vet inte om min man har ändrat sig ? eller om han iaf, tänker på det.. Vi har pratat om det indirekt & det låter inte som det gjorde i början iaf. Vilket jag hoppas är positivt
Igår pratade vi om könet på 3an, vi har ju 2 pojkar & jag skulle inte bli besviken om det blev en pojk till, men det är klart att det skulle vara kul med en tjej.
Då sa han att för hans del så kvittar det var det blir för kön på 3an.

Är sådär i valet & kvalet över vad jag vill framöver, jag vill gärna byta jobb, trivs inte alls här längre. Ska nog på en intervju denna veckan, men om jag nu skulle tycka det var bra & dom skulle erbjuda mig jobbet, skulle jag då ta det så kanske jag inte kan komma & säga att jag i September är gravid, efter ett halvår på nytt jobb ? 

Men samtidigt vet jag ju inte om min man kommer ändra sig heller ?

Jobbig sits, tror jag får ta den bollen när/om jobbet är intressant ! 

Måste bara höra hur ni hade tänkt...

Jag är väldigt trött på mitt jobb, har varit här i 3,5 år nu. Så jag har börjat kika efter annat. Imorgon ska jag på en intervju på ett företag som har allt det jag skulle vilja jobba med. Vet inte om jag får jobbet ännu såklart, men det jag pratat med dom så låter dom nöjda.

Men jag tänker såhär: Om jag får detta jobbet, börjar om ca 2 månader, April & om min man sen går med på en 3a så vill ju jag börja försöka i Juni/Juli, skulle det då ta sig direkt har jag ju inte varit på "nya" jobbet så länge.
Att då efter ca 3-5 månader komma & säga att man är gravid, hur tror ni det skulle tas ? 

Eller så väljer jag att stanna kvar här & kämpa lite till för att sen veta att jag får min belöning genom att få gå hem med en liten ? 

Jag vill också vara med. Vi har två pojkar födda -09 och -11. Jag har en stark känsla av att familjen inte är komplett och jag drömmer om ett tredje barn. Min man är tveksam, då mina graviditeter har varit tuffa och vi har det jobbigt med sömnen med båda. Jag håller med till viss del, men kan inte komma över min känsla....

Satsa på jobbet, annars kommer du nog ångra dig.
 

Tror jag hoppar jobbet, känns inte helt 100 faktiskt ..

Hoppas ff att maken min ändrar sig gällande en 3a 

Måste bara peppa er lite!!!

Jag tog i februari förra året upp med min man att jag var sugen på en 3:a, (vi har idag en 06 och en 09a, en av varje sort) ALDRIG I LIVET DET SKULLE JAG INTE PALLA MED var hans kommentar då. Dessutom sådär överlägset i tonen... Jag blev för stunden lite ledsen, men tänkte att han nog ändrar sig, men icke att han gjorde, vi gick hela våren och sommaren.
 Till hösten togs det upp igen vid ett gräl, där jag dessutom var PMSig och extra brutal :) Jag minns att jag skrek åt honom att jag var så jävla irriterad på att HANS brist på  ork, skulle berättiga honom till nåt VETO i barnfrågan och att jag tyckte det var jädrans orättvist av honom att vara så ego. Jag sa att från och med nu är det slutdiskuterat i barnfrågan, men DU VET vad jag hade önskat....

Det fick visst effekt!!! För två veckor sedan så kläcker han helt plötslkigt ur sig att han tänkt jättemycket under de senaste månaderna på det här med en 3a och att det faktiskt skulle vara supermysigt!

Så nu är vi på G och faktiskt är det HAN som är mest på!!!

Som sagt, bara lite pepp till alla er som har en "trög" man <3, ibland behöver de bara lite tid på sig! För att vara ärlig så hade jag bearbetat det här med en 3a ganska länge för mig själv innan jag slängde det i ansiktet på honom, kanske inte så konstigt att han reagerade som han gjorde till en början!

Lycka till!!!

Åhhh... Skulle haft mensen i fredags, hade mensvärk som sjutton, men ingen kom. Inte i lördags heller men värk. Idag har jag oxå haft ont, men ff ingen mens.
Dock kom lite blod i fm. Men sen inget mer ??

Vi har ju inget skydd alls & jag hoppas varje månad nån liten rackare smitit iväg
Maken vet ju att den risken finns & att jag aldrig skulle göra en abort igen.

Tror dock inte det hänt nåt denna gg utan nog bara kroppen dom är knäpp ! Har aldrig blött nåt vid mina andra graviditeter så jag håller inte för troligt att jag skulle göra det nu heller, men ack så jag hoppas !!

Då håller vi tummarna ;)

Tack :) Men som sagt jag tror inte det.

Grattis själv till en godkännande make !

Har dock ff inte kommit nån mens, jätteknepigt är det för min kropp är som en klocka. & jag har aldrig ont i magen innan mens, mensvärken kommer alltid dag 2-3. Såhär har jag aldrig varit med om att det är innan.

Hur går det för er?
 

Hej!


Startade precis en tråd under "gravid" här i känsliga rummet då jag letat efter en anonym tråd för oss som längtar men som kanske inte kan få till det just nu av olika anledningar som jobb/studier/motsträvig karl


ts; det verkar ju som din man börjat fundera ändå! 45 är väl ingen ålder? är ju ändå inte hans kropp som tar den värsta stryken?      

Här håller vi till nu: www.familjeliv.se/Forum-4-337/m55798259.html
denna tråden verkade dö ut

Men min man har tyvärr inte gett med sig Du kan läsa om mina "problem" i andra tråden