Mamman var hos frisören men barnen på dagis!

Jag har läst en hel del inlägg och retar nog mest upp mig på alla inkonsekvenser i denna tråd. För vad är det TS klagar över egentligen?

TS fick ett sällan skådat anfall av moralpanik över att den stackars mamman uträttade ärenden under tiden barnet var på förskolan, men menade i ett senare inlägg att det är ok så länge man bor i en kommun där det är tillåtet. ("Då är det en annan sak ju, där är det tillåtet. Inte i vår kommun."). Det är för övrigt enda gången TS backar lite. Hur ska hon ha det, är själva principen moraliskt förkastlig eller är det regelbrottet som upprör? Ska man även stena dem som råkar parkera fel, eller räcker det med en varning första gången?

För var gång TS motbevisas tillkommer nya anklagelser, men dessa rättfärdigar så klart inte hennes första utbrott. Det blir patetiskt att höra henne klanka ner på mammans prioriteringar avseende pengar, tid, karriär etc. TS skriver vid något tillfälle att den anklagade mammans "stackars son är på dagis medan hon gör egentidssaker. Är håret så himla viktigt får man väl gå efter jobbet eller ta ledigt". Ta ledigt på sin lediga tid, då mamman kanske hellre vill umgås med sitt barn? Vidare, "stackars" hennes son som måste vara på förskolan, precis som TS eget barn? Hon kanske borde ta med honom till frisören oftare, för där lär det vara superlajbans? Jag förstår helt enkelt inte, tycker hon att förskolan är bra eller inte bra? Bra för hennes barn, men dåligt för andra föräldrar, som enbart förvarar dem där av egoistiska skäl? Det finns många, många fler exempel, som andra redan har tagit upp många, många gånger, men jag upplever inte att TS lyssnar på motargumenten.

Vilken förebild är för övrigt TS själv då? vem skulle vilja ha en bitter, slutkörd mamma som har offrat allt för sina barn? Ledsen, men martyrer får inga pluspoäng i min bok. Allt är inte svart eller vitt, man måste inte alltid välja det ena eller det andra utan kan hitta en balans. Min uppgift som förälder är att på bästa sätt förbereda mina barn för livet och förse dem med självkänsla, inte skydda dem till varje pris och därmed göra dem passiva och oförmögna att fatta egna beslut.

TS har sin fulla rätt att vara hemma med sina barn medan mannen försörjer familjen, en situation som många förfasas över och kanske lika många drömmer om, men har ingen möjlighet till. Det skulle aldrig fungera för mig, jag behöver intellektuell stimulans och möten med vuxna människor utanför hemmets dörrar, men jag fråntar inte andra rätten att välja det som passar dem.

Det finns viktigare saker att "koka över" för, exempelvis brutal okunnighet, intolerans och avundsjuka. TS skulle behöva en god portion ödmjukhet och verklighetsinsikt. Varken jag, TS eller någon annan är fullkomlig som människa, men om man lär sig acceptera oliktänkande och skillnader har man kommit en bit på vägen. TS, hoppas att denna tråd har lärt dig något och att du kliver ner från dina höga hästar. Sluta upp med häxjakten!

Tack för övrigt till Jennie med ie för alla insiktsfulla och välbalanserade åsikter och fakta. Du har förmågan att se en situation från flera synvinklar, klart berömvärt!