Blyga barn i utredning

I vår utredning så pratade inte 6-åringen med familjerätten (den mindre försökte de inte ens prata med). De (utredarna) hade dock egen erfarenhet av min exmakes labilitet och ansåg min beskrivning av barnens mående som trovärdig. Det slutade med att de skrev att det för närvarande inte kan anses vara till barnens bästa med ett umgänge med pappan utan annan vuxen närvarande.

Dock valde Tingsrätten att önsketänka och tro att enbart tid ska få situationen att förbättras... (så ser inte dagens kunskapsläge ut). Deras beslut blev umgänge med umgängesstöd vid 5 umgängen + vid överlämningar vid ytterligare 3. Sen räknar de med att det ska plötsligt ska fungera bra... vilket betyder en hel del beslutsvånda för mig. Ska jag vara lika hoppfull som TR eller ska jag dra igång hela cirkusen igen???

Mitt råd till dig: Du kan inte pressa barnen att prata, de måste känna själva att det är OK vad de än väljer att säja/inte säga, däremot kanske de får chansen att känna förtroende för utredarna om de träffas vid flera tillfällen tex vid hembesöket etc. Skriv själv dagbok om hur barnen mår och vad de berättar om umgängena, exakta exempel blir tydligare än svävande kommentarer om att de brukar reagera si eller så. Lycka till