Cancerbesked vill ta livet av mig..

Hej! Försök att inte ta ut något i förväg! Jag ska fatta mig kort men vill bara säga att tro på kraften som finns inuti dig om det nu går mot din vilja, om du inte märkt den än kommer du märka den nu om du får ett kämpigt besked! Du kommer förmodligen ha stor ångest och sorg men du kommer också få en annan mer värdefull syn på livet och du kommer klara detta, och när du väl klarat det kommer du klara allt! Och du kommer få en tyngre men vackrare syn på livet. Det är först när nått är på tok som man vaknar upp och ser saker på ett annat sätt och märker att man var väldigt lyckligt lottad innan men att man nästan levt i en lögn, och nu när man blir medveten om riskerna och börjar leva på riktigt lever man hundra gånger vackrare en en människa som aldrig mött motgångar. Du kommer klara detta om du nu har cancer och du kommer gå ur det som en vinnar, och du kommer vinna ett vackrare och bättre liv som du kommer ta mer tillvara på och som du kommer leva på riktigt! Kom ihåg att du är aldrig ensam och det finns många därute som har det ännu värre till och med, även om det är svårt att tänka sig. Vi är alla en del av något stort och det brukar hjälpa mig att tänka så, att man när man går genom något svårt faktiskt spräcker en bubbla som i längden hindrar oss från att leva ut vårt liv fullt ut. 

Jag fick det brevet - och det visade sig att jag INTE hade cancer. Så ta inte ut något i förskott. Och OM det skulle vara ett negativt besked så kommer du att klara det - även om det inte känns så. Det är okej att känna som du gör. Men de flesta överlever bröstcancer idag, de har jättebra behandling. Gråt, skrik och var arg och ledsen. Men tro inte för en sekund att dina barn och din man på något sätt skulle må bättre om du tar livet av dig.

Jag förstår att det känns jobbigt, men det finns ändå hopp om du börjar kämpa nu! Min farmor fick bröstcancer, men blev helt frisk igen och fick tillbaks håret. :) 

Tänk på barnen. De behöver en mor. Kram! 

Ta inte ut eländet i förväg. Du vet ju inte hur illa det är än. Och sluta Googla. Och så en positiv motvikt till allt du Googla fram : Jag är ganska ung, mamma, sambo, jag har haft en väldigt aggressiv bröstcancer, väldigt stor tumör och spridning till lymfkörtlarna. Det är fem år sedan jag fick min diagnos och här är jag, cancerfri och glad.

Hur har det gått TS?

Ni som har läst och undrat hur det har gått..här kommer lite uppdatering. Den 17/9 hade jag återbesök på brbröstmottagningen för att få reda på provsvaren på min tumör. Jag hade så mkt ångest att det inte går att beskriva..Läkaren hade en bröstsjuksköterska med sig. Jag och min man satt helt tysta när läkaren meddelade att tumören i mitt bröst måste opereras bort. Jag hörde knappt vad han sa...kommer ihåg att jag frågade om man hade hittat cancerceller och läkaren nickade.. Sedan sa han att jag kommer att opereras om en vecka. Han sa ngt om strålning och bröstcancer kan faktiskt botas...Några minuter ssenare undersökte han mig och kände inte tumören. Sa att de tar en tårtbit + några lymfkörtlar i armhålan (portvaktskörtlarna). Fick en massa broschyrer om bröstcancer+ tel.nr till kontaktpersoner jag kunde ringa. Jag grät , min man grät...vi var chockade. Berättade för barnen, familj, jobb. Det kom en vidrig vecka..med så mycket ångest som inte går att beskriva. Jag opereradés den 24/9 med bröstbevarande kirurgi. Under op. t og man bort 3-4 lymfkörtlar för att se om det fanns någon spridning. Man analyserar vävnaden under själva operationen. Det fanns ingen spridning men själva tumören och de bortopererade lymfkörtlarNa skickades till patalogen. Svar skulle komma i dag. Jag blev sjukskriven då jag hade mkt ångest och fungerade inte i vardag...Hela min familj hamnade i kris, fick komma till kurator att prata med. I dag åkte jag och min man för att få reda på vilken sort bröstcancer det var och vilken behandling jag skulle få. Läkaren som poserade mig mötte oss i väntrummet och sa att han hade goda nyheter till mig...min första tanke var att gud vad skönt, jag slipper cellgifter, blir bara strålar. MEN läkaren säger att det inte var CANCER!!! Vi förstår ingenting, förra besöket sa man att det var cancer och man behövde operera. Läkaren svarar att det var atypiska celler men ingen cancer. Alltså ngt helt ofarligt. Här sitter jag nu och undrar hur i helvete kunde man tro att jag hade cancer, operera bort helt friska lymfkörtlar i minarmhåla, sjukskriva mig och låta hela min familj gå igenom ett rent helvete??? Jag vill

...forts. Ber om ursäkt för stavningen, skriver på mobilen. Jag tänker ALDRIG mer i mitt liv tacka ja till ngn studie. Det är nämligen så att i samband med mammografin, en helt vanlig hälsoundersökning, tackade jag ja till en studie och blev undersökt med tomosyntes....en maskin som ska vara jäkla bra på att hitta små tumörer. Personal på mammografin berättade att studien var mkt lovande då man har hittat så många fler små tumörer. I samma veva skrevs det i Sydsvenskan om studien, hur bra den var mm. Pvems bekostnad??? En hel familj, inklusive barn har fått lida i 5 veckor. Det går inte att beskriva. Undrar ni om jag är glad? Ja det är jag...men framför allt är jag inte längre rädd för att få bröstcancer. I samband med cancerbeskedeg,gick jag med i föreningar, tagit kontakt med andra kvinnor som har drabbats av bröstcancer. Lider med dem. Kvinnor i alla åldrar, småbarnsmammor som undrar om de får vara med och se barnen växa upp...För vad betyder 5 år när man kramar en 2-åring? Om jag skulle vilja ta livet av mig? Nej aldrig, inte ens om jag hade cancer. Ni där ute...ha det bra och skänk några slantar till cancerfonden för att det är sant, var tredje insjuknar men alla berörs...Ha det bra!

Skont att det tog den vandningen anda.

Du maste forsta att biopsin som togs visar bara en liten samling av celler som finns i omradet och det alltsa inte alltid klar bild pa dethela. Brostcancerdiagnos har flera grader dar ena sidan ar helt benign och den andra klart malign. Mittemellan finns det resten, dar biopsi och bilddiagnostiska tester tyder pa ett eller annat. Utan att vara i den klart positiva eller klart negativa sidan.

Allt som inte ar helt klart benigna MASTE tas bort. For att vara pa den sakra sidan, sarskilt nar det ar sa sma tumorer/tillvaxter som din. Jag anser att dom har tagit hand om dig pa ypperligt satt aven om din upplevelse ar nagot annat och det finns nog ingen som inte forstar angesten det hela bar med sig.

Utan att pa laboratorium  undersoka den bortopererade biten finns det ingen mojlighet for nagon att gissa pa vad for slags celler en tillvaxt handlar om. Som sagt, en biopsi ger en fingervisning men det inte hundraprocentigt.

Vad anser du ska ha gjorts istallet? Till motsatsen bevisats sa trodde ju alla att din knol var malign, sana besked ges inte med latt hand utan cancer tas valdigt seriost. 

Jag förstår vad du menar. Jag tycker dock att om det fanns oklarhet kring provresultaten borde man ha sagt det. Men jag fick höra att jag hade bröstcancer innan operationen.Jag fick även lugnande besked om att bröstcancer går att bota. Tilldelats en "egen" bröstsjuksköterska som jag kunde jag vända mig till om jag hade frågor. ..och en massa broschyrer om bröstcancer. Operation gjordes med sk Sentinel node teknik och man opererade bort 3-4 friska lymfkörtlar. Jag har ingen känsel på insidan av armen. Jag har varit sjukskriven i 5 veckor, inte så mkt på de fysiska utan att jag hamnade i kris...och inte bara jag utan min man och mina tre barn. Det är ingen nyhet att det finns både förr och nackdelar med screening. Det finns forskare som till och med påstår att 15-25% av alla bröstcancerfall är överdiagnostiserader...syftar på norska forskare. Jag är ingen kirurg,ingen patalogen eller onkolog...jag var patient.Sjukvården måste bli bättre på att se patienten..inte bara diagnostisera på både gott och ont. Det här lilla kalaset har kostat mig en månadslön,en massa läkarbesök ( fick frikort efter någon vecka)...några turer till vuxens, till kuratorn på kirurgen m m. Visst jag är oerhört tacksam för att jag har trots allt inte hade cancer men man måste faktiskt belysa det hela från olika synvinklar. Jag vet inte vad som skulle ha gjorts annorlunda..är som sagt inte läkare..kan bara spekulera. Hade grovnålspiopsi visat annat? Hade man kunnat börja med att ta bort tumören och skickat den till patalogen innan man beslutade för en Sentinel node op.? Vem kan svara mig? Man hade kanske kunnat säga att det var atypiska celler ...inte 100% cancer??

Men be om ett samtal med onkologen. De kan givetvis svara på alla dina frågor. Jag kan inte förstå att du är så arg. Du borde vara glad som slipper cystostatika, antikroppbehandling, strålning, fortsatt dödsångest etc etc. Biopsin är inte så himla exakt. Tror de att du har cancer måste de givetvis säga det. Du har missat en månadslön säger du, men du får väl sjuklön från din arbetsgivare ? Och sjukpenning från försäkringskassan ? Var glad istället. Du är frisk. Lägg ingen energi på det du inte kan göra något åt, Kram.

Kan inte heller begripa hur man kan vara arg over att fa ett positivt besked. Absolut ar det ingen angenam upplevelse det TS fatt ga igenom, men i slutandan kanske det raddade hennes liv anda?

Det maste finnas riktlinjer pa plats hur allting ska skotas, vilken typ av behandling som satts in och hur fort allting ska ga. Jag sett otaliga patienter komma tillbaka pa grov-nalspunktion nar finnalen inte gett nagot (som i micro calc) men en knol sedd pa bilddiagnostiken (och som inte ar palpabel, dom lomskaste av dom alla) och som kommer tillbaka som oklart fran lab maste ju bort. Hatta patient fram och tillbaka for finnal, sedan grovnal och sedan hoppas att biopsin verkligen speglade verkligheten och lata bli operera? Det skulle tagit flera veckor! Eller operera direkt och finna en malign tumor, eller finna en benign tillvaxt?

Sager som du, TS var glad att du ar frisk istallet. Be om ett samtal for att reda ut dina fragor sa du forstar hur det hela fungerar och varfor det ibland (om man har tur!) det gar som for dig.

Hej igen! Tack för era svar Jag har landat lite i beskedet. Du har rätt, det var en "lömsk" knöl som är svår att upptäcka på mammografi, den var lobulär inte duktal. Googlat som en dåre och läst mkt. Jag tror att det som hittades var Lobulär cancer in situ LCIN som inte är invasiv cancer utan "förstadier" .Läkaren sa först att det var "ärrvävnad" man hittade "oroliga" celler men när både min man och jag sa att vid första besöker sa en annan läkare att man hittade cancerceller, tittade han i journalen och sa att man har hittat något litet förstadier. Han sa även att det brukar upptäckas i andra sammanhang som plastikoperationer m m. Därför antar jag att det var Lobulär cancer in situ. Allt jag läste på nätet instämmer med vad läkaren sa. Men borde jag inte inte kollas upp oftare än hälsokontroll? Med UL? Jag hade denna gång tur...då jag undersöktés med tomosyntes men den är bara en studie.

Tror dom i regel gor tatare koll till en borjan, men kolla med din lakare. Tror du haft jakla tur faktiskt, att det hela haffades sa tidigt!