Igår var jag och min dotter på 5års kontrollen och jag fick då höra att min dotter skulle må bra av att gå ner lite i vikt.
Hon är 113cm lång och väger nu 22kg, detta gör att hon på längden ligger strax över den "normala" kurvan och på vikten ligger på kurvan över den "normala".
Bvc-sköterskan räknade då ut hennes bmi och hon hamnade då på överviktig(!), hon vägde till och med om henne för hon trodde inte hon vägde så mycket. Trots detta uppmanade hon mig alltså att tänka på min dotters kost och försöka få henne att gå ner i vikt.
Chockad som jag var så tappade jag det helt och ifrågasatte aldrig detta. Sköterskan sa också att de såg mycket allvarligt på sånt här och ville prompt boka in ett nytt möte i början av nästa år, något som jag sa att jag inte kände att vi behövde men hon skulle iaf skicka ut en kallelse.
Som sagt, i chock är jag. Jag hittade en bmi uträknare för barn på internet och hade hon vägt ett kilo mindre hade hon hamnat under "normalt" bmi, handlar det alltså om att jag ska få henne att gå ner ett kilo? Och ser hon verkligen överviktig ut?
Jag trodde att alla visste (speciellt inom vården) att bmi inte är särskilt tillförlitligt eftersom vi alla är byggda på olika sätt när det gäller muskler och fett. Eller är det jag som är blind och min dotter verkligen ÄR överviktig?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-25 10:23
Jag önskar verkligen att människor kunde läsa igenom ALLT jag skrivit.
Anledningen till att jag blev chockad är att matvanorna gick jag igenom säkert hundra gånger efter att vi kom hem från bvc och även hur mycket hon rör sig. Jag satte mig till och med och skrev en liten ”matdagbok” för de senaste dagarna bara för att se om det var något som såg konstigt ut eller som jag borde dragit ner på.
Jag är själv inte överviktig, inte spinkig heller utan vältränad. Jag tränar regelbundet och äter definitivt vad som anses vara ”rätt”. Samma mat som jag äter hemma äter även familjen. Jag är uppväxt med en mamma och pappa som lagar mat från grunden, jag gör detsamma och köper sällan halvfabrikat eller färdigmat. Det händer, absolut, men väldigt sällan.
Min dotter påminner mycket om hur jag såg ut som liten, jag hade också rumpa och lite kraftigare ben. Detta är något jag har än idag(jag är byggd så helt enkelt) får ofta höra att jag har en jlo rumpa (I wish!) och enda gången jag lyckats bli av någorlunda med detta var under senare tonåren då jag inte tränade på ett år och knappt åt.
Min dotter dricker alltid ett glas varm mellanmjölk på morgonen, sedan äter hon antingen gröt med mjölk eller fil med hemmagjord musli eller hemmagjort knäckebröd och ibland hembakat grovt bröd med smör och ägg på.
På förskolan får hon sedan en halv frukt(två äppelbitar, två apelsinklyftor, osv) till mellis. Sedan äts det lunch, förskolan är en förskola som har riktat in sig på ”hälsosam kost”. Dvs maten är något som deras dietister kommit fram till och där har jag aldrig något att ifrågasätta. Enligt matsedeln är maten riktigt bra och balanserad för barn och när jag har frågat pedagogerna så tycker även de att maten är hur bra som helst.
Till mellanmål på förskolan äter de lite olika, de har fil med musli, knäckebröd med pålägg, frukt och grönsaker, gröt m.m. Jag som ibland kommer tidigt just under mellis har suttit med och vet om att här äts det inte direkt några mängder. Har även frågat pedagogerna om lunchen och hon äter oftast en portion – ibland två då de går efter mottot att det är bättre att ta lite mindre första gången så kan du ta en gång till.
Väl hemma till middag så äter vi varierat, jag lagar mat från grunden, inte särskilt mycket kolhydrater i form av just ris och potatis. Väljer däremot andra kolhydrater i form av grönsaker med mycket av dom, quinoa, fullkornspasta då och då. Jag gör eget grovt bröd (billigare och framförallt godare). Vi äter alltid grönsaker till middagen och dottern äter en portion hemma, om ens det. Oftast brukar hon dricka vatten till men kanske en till två gånger i veckan dricker hon mjölk till middagen.
På fredagar brukar vi ha grönsaker med dipp, kanske en gång i månaden eller mer sällan äter hon chips och då handlar det endast om ett par stycken eftersom vi alltid har grönsaker framme ändå och hon älskar gurkstavar. På lördagar får hon lördagsgodis, ungefär 10 bitar som hon har valt ut. Oftast får hon även ett glas saft på eftermiddagen.
Sen bjuds det såklart på annat ibland också, någon fyller år och det äts tårta eller glass, men knappast varje månad och då äts det en bit eller en portion.
Och nu hur hon rör på sig. Dottern går på en ur och skur förskola, det betyder att dom 4 av 5 dagar i veckan är ute ca 4timmar per dag, då leks det, springs runt, klättrar i klätterställningar, gungas, grävs i sandlådan m.m. En dag i veckan har de skapande och denna dag är de ”endast” ute två timmar. En dag i veckan har de även rörelse då de håller till i sin gymnastiksal.
Utöver detta brukar vi ta en promenad förbi vår lekpark på vägen hem från förskolan för att göra slut på den sista energin, väl hemma är det dags att varva ner och hon hjälper mig ofta att laga maten.
Sedan har hon två aktiviteter per vecka, dans varje vecka och varannan vecka har hon simning och skridskor.
Helgerna spenderar vi alltid utomhus, jag är i princip uppvuxen i skogen med en ryggsäck på ryggen och försöker så gott jag kan att hålla igång det både för mig och dottern. Även om vi inte är i skogen är vi ute varje dag och rör på oss på något sätt, sen om det är i lekparken på cykeln eller i skogen för att plocka svamp är en annan femma.
Så med detta, ja jag var chockad, jag förstod inte vad jag skulle kunna ändra på. Ingen konstig mat, inga stora portioner och hon har inte direkt stuckit iväg på vikten enligt sin egna kurva och hon rör definitivt på sig.
Jag ringde i tisdags upp bvc och fick en tid med barnläkaren redan igår. Väl där så visade jag honom den lilla matdagboken jag gjort och dottern fick hjälpa till med olika leksaker där att visa på ett ungefär hur mycket hon tyckte att hon brukade äta. Och oftast prickade hon in ganska rätt, även om hon tyckte att hon åt bra mycket mer grönsaker än vad hon gör
Jag gav såklart min syn på hur mycket hon åt också.
Läkaren tyckte att maten lät väldigt bra, inget att anmärka på alls. Sedan berättade vi hur mycket hon rörde på sig och där fanns inget att ändra på heller. ”Hon låter som en tjej som verkligen är full med energi och har en massa att göra”. Vilket är helt rätt.
Denna läkare sa till mig att jag inte skulle oroa mig, jag som förälder verkade ha en sund syn på mat och eftersom att dotter inte stuckit iväg på vikten enligt sin kurva och dessutom rörde väldigt mycket på sig så är det bara att fortsätta i samma takt. Han sa också att bmi är en vägledning och inte alltid kan stämma på alla, han tyckte inte alls att dottern såg särskilt överviktigt ut men att hon definitivt inte var spinkig. Han sa också att det inte var särskilt konstigt med tanke på hur mycket hon rör på sig.
Men så innan vi ska gå så ber han dottern att klä av sig och hoppa upp på vågen ändå, 19.9kg stannade den på. Ja inte kunde det stämma. Vi väger igen, byter våg och ja 19.9kg stannar den på ändå. ”Ja nu blir *bvc-sköterskans namn* glad med sin kurva också” säger läkaren då.
Tänk att man kan oroa sig så mycket när man verkligen borde veta bäst själv och i det här fallet gjorde jag verkligen det. Dotterns kurva har i och med detta istället sjunkit lite.
Så min ”överviktiga, knubbiga” dotter med ”valkar och för mycket rumpa” är helt normalviktig. Alla ser inte likadana ut. Med detta är så ska jag nu gå och köpa en tårta till min dotter som idag fyller 5år och detta med gott samvete. Tack för mig, nu lämnar jag den här tråden.
