jag ljög om vilken vecka jag var i =(

Startsidan

Logga in med Facebook

Missfall - Känsliga rummet

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

jag ljög om vilken vecka jag var i =(

Ons 17 mar 2010 06:37 Läst 2612 gånger Totalt 32 svar

Anonym
Visa endast

Jag är uppe i en kris som sakta håller på att ta mig ur. Jag fick missfall i helgen ca v9. När jag pratade med kollegan igår så min hjärna slint. Jag ljög och sa att jag var i v.11-12. Jag fick panik samtidigt som jag sa så. På något sätt kändes det som jag var tvungen att säga fler veckor för att "det skulle kännas tillräckligt" ledsamt.

Suck.

Jag kan nu välja att
inte säga något alls
skriva ett mail och säga att jag räknat fel
säga att jag fick blackout

Vad skulle ni gjort? (många skulle naturligtvis inte sätta sig i min situation men men)

Min sambo blev jättearg på mig och jag känner ännu mer ångest och skuld idag... Helvete!!!

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
4. 2
5. 3
10. ›
11. »
1. Anonym (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 09:39
  
  #21
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  det spelar väl ingen roll! Det kommer ju inte direkt komma på tapeten igen, om inte du tar upp det..
  Det handlar ju om att jag inte nöjd med att ljuga och samtigt lite skräckslagen i vilka hyss hjärnan hittar på med en =)
2. Anonym (också känslig)
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 09:54
  
  #22
  
  Vad bra att du ringde. Tror att man mår bättre av säga som det är. Var tacksam för ditt samvete och för att din sambo också har ett. Det är ju inte bra att bli arg men min man skulle inte bli glad om jag ljög och det hänger ihop med att han själv inte vill ljuga för mig.
3. Anonym (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 13:59
  
  #23
  
  Jag har inte korrigerat min historia. Jag har sagt punkt och kommer inte prata med andra kollegor om det.=)
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Vad bra att du ringde. Tror att man mår bättre av säga som det är. Var tacksam för ditt samvete och för att din sambo också har ett. Det är ju inte bra att bli arg men min man skulle inte bli glad om jag ljög och det hänger ihop med att han själv inte vill ljuga för mig.
4. Anonym
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 14:09
  
  #24
  
  Du ts, det spelar ingen roll.
  Du fick missfall, det är vad som spelar roll.
  
  Du sa en annan vecka än det var, so what.
  Det gör inget.
  
  Beklagar att du förlorade din bebis.
  
  Ta hand om dig ts. kram!
5. Jisa
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 15:15
  
  #25
  
  Nämen, jag förstår inte alls de soms kriver att du måste berätta. Och jag förstår verkligen inte att din sambo blev arg!?!
  
  Jag förstår precis hur du agerade och skulle kunna gjort likadant.
  Låt din kollega tro att det är V11 och fokusera på att ta hand om dig själv istället.
  Ljuga är aldrig bra men en vit lögn som inte skadar någon gör faktiskt ett smack.
  Det blir konstigare om du tar upp det, ännu knasigare om du skriver ett mail.
  
  Ta hand om dig!
6. redneck girl
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 15:18
  
  #26
  
  du behöver inte alls berätta .låt det bara vara.
7. bara lilla jag
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 15:23
  
  #27
  
  men vad spelar det för roll.. Skulle kollegan fråga igen så är det väll bara att säga sanningen, för jag antar att det handlar om att ts tog sig väldigt illa vid med missfallet och hon är antagligen rädd för att folk ska tycka att hon är konstig när hon blir så berör i v 8-9. Vilket det absolut inte är!! Ts varför krångla till det, du behöver inte redovisa något för kollegan och blir det ifrågasatt jag då får du väll säga som det var. Tror inte att kollegan kommer få lägre tankar eller tycka mindre om dig för det.. Hoppas du får det stöd och den hjälp du behöver.. Tidiga missfall är också jobbiga! Jag vet...
8. Lurpa
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 15:31
  
  #28
  
  Jag fick också ett missfall i vecka 9.
  å allt alla sa var ju att:
  ja hällre nu än att du får ett sjukt barn. vist jag kan väl hålla med om de nu för får man missfall så är det ju allvarliga fel på barnen.
  men när alla sa så kändes det ju som om man inte hade rätt att sörja det förlorade barnet.
  man har ställt om sig på att få en till familjemedlem. man ser sig vyssa det lilla barnet i famnen. jag som har barn sen förr mindes ju känslan då man just fick sonen på magen första gången å hann se fram emot det.
  när man då får misfall så krossas ju alla framtidsplaner. även om det är för att det är sjukt eller inte så känner man sig ju snuvad på ett barn.
  å sen tomheten man känner efter att veta att det inte längre bor en liten människa där längre bara den är svår att biarbeta.
  jag kan förstå att du ljög om vilken vecka du var i för folk blir mera ödmjuka å förstående ju längre man har gått. å vist känns det alltid bättre om nån säger jag beklagar din förlust än om de säger ja lika bra då det iaf var sjukt.
9. Anonym
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 15:47
  
  #29
  
  Beklagar missfallet!
  
  Men att sen kollegan vet egentligen vilken vecka det var spelar ju ingen roll, skitsamma och du får väl komma ihåg bara att om det pratas om det senare, kanske om några år om det kommer på tal att du håller fast vid då att det var den veckan ifall nån annan kommer ihåg det väl. Eller så om det kommer upp senare så säger du vilken vecka du var i men att du då hade räknat fel, enkelt!
10. Spartacus
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 16:37
  
  #30
  
  det påverkar ju inte i efterhand henne vad du sa så ajg förstår inte varför du skulle i efterhand skulle korrgera? du kan ju bara ha räknat fel, det är väl rätt oskyldigt om hon skulle komma och fråga något? då är det ju bara att säga att du hade räknat fel?
  
  sen undrar jag varför din sambo blev arg över detta? verkligen verkligen konstigt? vad är det att bli arg över i en så tragisk och förvirrande situation?
11. Anonym
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 17:57
  
  #31
  
  Om man mår dåligt över att man ljög så behöver man ju rätta till det för att må bra.
  Jag förstår TS...
  
  Och som jag förstod det så är det väl uppklarat nu och då kan vi väl lägga ned diskussionen?
  Det hjälper väl inte TS om vi skriver att det inte spelar nån roll!
12. Anonym (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Ons 17 mar 2010 20:22
  
  #32
  
  Tack igen för alla tankar. =)
  
  Min sambo blev arg för att jag ljög. Han blev nog lite rädd och förvirrad över varför jag gjort så. Vi har pratat om situationen under dagen och det känns bra nu.
1. «
2. ‹
3. 1
4. 2
5. 3
10. ›
11. »