Jag är strax över 30 och först för ett år sen blev jag "frisk". Så kallar jag det efter att ha kämpat med mig själv, min dåliga självkänsla och allt det inneburit och dragit med sig i många, många år.
Det är först nu som jag känner att jag är jag. Sen vet jag inte allt om vadd et innebär och var jag till slut hamnar, men nu vet jag iallafall att JAG duger, vågar gå MIN väg och VET att jag klarar mig. Innan så var jag så otroligt rädd för närhet, klamrade mig fast av rädsla (inte enbart naturligtvis) och vågade inte riktigt se min potential.
Men det har varit tufft och jag önskar faktiskt att jag tog professionell hjälp långt mycket tidigare. Då hade jag förhoppningsvis sparat in några år av sorg, smärta och besvikelse.