och så var det slut

Startsidan

Logga in med Facebook

Relationsproblem - Känsliga rummet

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

och så var det slut

Mån 15 mar 2010 02:57 Läst 623 gånger Totalt 8 svar

Anonym (gråtande)
Visa endast

Han älskar mig inte mera, men vill träffas. Själv gillar jag inte att sticka huvudet i ett hungrigt lejons gap, så jag avstår. Varför gör det alltid så ont när det tar slut? Jag vet väl svaret redan.

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. mia83
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 03:05
  
  #1
  
  Det är för att hjärtat blir krossat lilla gumman. Det tar tid att läka, precis som vilken del av kroppen som helst. Det gör ju ont när man bryter benet också, eller hur? Skönt att höra att du inte ställer upp på hans promisser iallafall. Jag tror faktiskt man snabbare kommer över det om man får sörja i lugn och ro och gå vidare när man är redo, inte behöver sitta och gräma sig över att man lät sig utnyttjas.
  
  Om du behöver prata, så lyssnar jag.
2. Mea Culpa
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 06:41
  
  #2
  
  Instämmer med mia83, det är helt naturligt att vara ledsen och "ha ont" när dett förhållande tar slut. Och det är jättebra att du inte ställer upp på hans villkor, sådant gör oftast bara att läkeprocessen tar ännu längre tid.
  
  Du har en till här som ställer upp med ett öra om det behövs! ${#lang_emotions_smile}$
  
  Och du... jag vet att det inte är vad du vill höra eller tänka på just nu, men det finns fler killar. Det var inte meningen att det skulle bli något med den här, helt enkelt. Den rätte för dig finns kvar där ute!
  
  Stor kram! ${#lang_emotions_sunny}$
  Här behövs det städas i ditt huvud anser jag eftersom du ändå tycker annorlunda än mig.
3. Anonym (gråtande) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 11:09
  
  #3
  
  Jag är medveten om att det finns fler, men de har inget med just detta förhållande att göra ju :(
  Jag mår bättre idag, men knappast helt bra. Jag försöker förstå och framför allt acceptera. Då kan jag gå vidare sen. Jag tror inte jag kommer gråta i månader över det men just nu vill jag bara krypa in i mitt skal.
  
  Tack för att ni erbjuder er att lyssna :)
  
  Jag känner mig halvutnyttjad, som att det aldrig betydde något. I väntan på något bättre typ...
4. Anonym (gråtande) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 11:10
  
  #4
  
  Och jag brukar inte riktigt känna mig som "i brist på något bättre" utan tvärtom rätt bra. Att det tar slut är en sak, men denna lämnade två eftersmaker, den ena att jag faktiskt var något just i brist på annat och den andra ett hjärta med några sprickor på...
5. mia83
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 11:18
  
  #5
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Och jag brukar inte riktigt känna mig som "i brist på något bättre" utan tvärtom rätt bra. Att det tar slut är en sak, men denna lämnade två eftersmaker, den ena att jag faktiskt var något just i brist på annat och den andra ett hjärta med några sprickor på...
  Nå, det är normalt att känna sig lite bitter när man blir dumpad. Du är ju sårad. Det kommer nog gå över ju längre tiden går och du kan se det från flera perspektiv. Men ge dig själv en klapp på axeln för att du vågade satsa, älska och bli sårad. Du kommer iallafall inte ångra att du inte gjorde det efteråt. Och en dag när du är redo för det så kommer du alldeles säkert att träffa mannen med stort M. Då har du en massa bra erfarenhet att ta med dig till din relation.
6. Anonym (gråtande) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 15:18
  
  #6
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Nå, det är normalt att känna sig lite bitter när man blir dumpad. Du är ju sårad. Det kommer nog gå över ju längre tiden går och du kan se det från flera perspektiv. Men ge dig själv en klapp på axeln för att du vågade satsa, älska och bli sårad. Du kommer iallafall inte ångra att du inte gjorde det efteråt. Och en dag när du är redo för det så kommer du alldeles säkert att träffa mannen med stort M. Då har du en massa bra erfarenhet att ta med dig till din relation.
  Jag tror inte på "den rätta" eller "mannen med stort M", jag tror på att det finns många som man helt enkelt kan älska och att dessa varierar med tiden. Låter mer pessimistiskt än det är kanske.
  
  Just för sekunden är det rätt ok, jag har sprungit nyss och gjort saker idag. Jag har inte gråtit vidare mycket idag (alls?) men förstår inte... Tja jag försöker förstå. Det kommer nog med tiden.
  
  Som du säger ångrar jag nog inte det senare, men just nu mår jag inge bra av hur det är. Vissa saker ångrar jag att jag gjorde. Som att jag faktiskt litade på hans kärlek till slut. I början var jag rädd, jag trodde inte. sedan trodde jag. Jag tillät mig tro trotts att jag aldrig borde. Handlar inte om att inte tro på någon men att inte ha trott på honom. Hellre lite naiv egentligen, men just nu ångrar jag. Inte konstruktivt egentligen, jag kan inte ändra det som varit. Nu försöker jag förhålla mig till det som är. Det känns bara som ett hål i mit tliv och jag håller på att skotta igen det just nu.
7. mia83
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 17:56
  
  #7
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Jag tror inte på "den rätta" eller "mannen med stort M", jag tror på att det finns många som man helt enkelt kan älska och att dessa varierar med tiden. Låter mer pessimistiskt än det är kanske. Just för sekunden är det rätt ok, jag har sprungit nyss och gjort saker idag. Jag har inte gråtit vidare mycket idag (alls?) men förstår inte... Tja jag försöker förstå. Det kommer nog med tiden. Som du säger ångrar jag nog inte det senare, men just nu mår jag inge bra av hur det är. Vissa saker ångrar jag att jag gjorde. Som att jag faktiskt litade på hans kärlek till slut. I början var jag rädd, jag trodde inte. sedan trodde jag. Jag tillät mig tro trotts att jag aldrig borde. Handlar inte om att inte tro på någon men att inte ha trott på honom. Hellre lite naiv egentligen, men just nu ångrar jag. Inte konstruktivt egentligen, jag kan inte ändra det som varit. Nu försöker jag förhålla mig till det som är. Det känns bara som ett hål i mit tliv och jag håller på att skotta igen det just nu.
  Tja, men om man inte tror så fungerar det inte heller, tillit är jätteviktigt i en relation. Jag tycker det är strongt att våga lita på någon även fast man vet att man kan bli sårad till slut. Inget roligt att vara cynisk och rädd óch gå och vänta på att det ska ta slut heller. Sen att ta till sig av varningssignaler och inte köpa vad som helst är ju bara bra, man ska ju inte låta sig behandlas som en dörrmatta.
  
  Skönt att du har orkat hålla dig sysselsatt. Men kom ihåg att ta dig tid att bearbeta det och sörja om du skulle behöva det. Annars är risken stor att du bara sopar det under mattan, men att det ändå finns kvar och kan blossa upp igen - om du skulle se honom ute med någon annan tjej tex.
8. Anonym (gråtande) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 23:48
  
  #8
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Tja, men om man inte tror så fungerar det inte heller, tillit är jätteviktigt i en relation. Jag tycker det är strongt att våga lita på någon även fast man vet att man kan bli sårad till slut. Inget roligt att vara cynisk och rädd óch gå och vänta på att det ska ta slut heller. Sen att ta till sig av varningssignaler och inte köpa vad som helst är ju bara bra, man ska ju inte låta sig behandlas som en dörrmatta. Skönt att du har orkat hålla dig sysselsatt. Men kom ihåg att ta dig tid att bearbeta det och sörja om du skulle behöva det. Annars är risken stor att du bara sopar det under mattan, men att det ändå finns kvar och kan blossa upp igen - om du skulle se honom ute med någon annan tjej tex.
  Jag vet redan att det finns en annan tjej där och chansen att jag stöter på dem är nog rätt stor eftersom vi umgås i samma kretsar.
  
  Jag har alltid resonerat så, men den här gången var jag kanske lite blind. Ibland vet man med människor "åhh nej detta är fel". Inte för att man inte älskar dem utan för att man vet att man blir sårad. Men det handlar bara om att ta hand om såren efteråt för min del iaf. Jag vill inte agera på annat sätt undertiden egentligen. Nåväl så har jag funderat och tänkt och trallat omkring. Jag förstår mer hur jag fungerar och hur jag ska hantera det. Jag vill inte falla i hop i gråt för att jag blir känslig. Jag vill helt enkelt bli lycklig. Så sopa det under mattan? Nej. Men vägra tänka på det och fylla upp med saker som faktiskt jag njuter av. Att hitta saker jag hellre vill göra. Människor jag hellre vill vara med. Det är när det inte går som det gör ont. Som just nu. Men det går över med tiden, tills dess får det vara människor jag vill vara med, med tiden blir det till att jag hellre vill.
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »