Bara jag som är fånigt orolig att nåt ska hända?

Startsidan

Logga in med Facebook

Du är här:
Familjeliv.se
Forum
Känsliga rummet
Relationsproblem
Bara jag som är fånigt orolig att nåt ska hända?

Relationsproblem - Känsliga rummet

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Bara jag som är fånigt orolig att nåt ska hända?

Fre 19 mar 2010 03:21 Läst 381 gånger Totalt 12 svar

Anonym
Visa endast

Jag har en otrolig förmåga att lätt oroa mig.
Om jag t ex ringer hem till min sambo när han "borde" vara hemma så blir jag direkt orolig att något hänt. Inte att han gör nåt han "inte borde" alltså, inte svartsjuka, utan jag är rädd att det börjat brinna och han brunnit inne, han har gått i väg någonstans och någon slagit ner honom osv.

Som nu t ex så jobbar jag natt. Har ringt honom (vilket jag brukar göra ca 2 timmar in på mitt jobbskift) men han svarade inte - blev inte alls orolig jag menar han kan ju vart på dass eller vad som helst.
Ringde med ca 30 min mellanrum i 2 timmar men inget svar messade och skrev att jag var orolig så att han gärna fick ringa upp mig när han såg meddelandet, men inget svar!! Första gången jag ringde var vid 21.30 och nu är ju klockan 03:30!

Han kanske ligger och sover och inte hört telefonen (men han lägger sig nästan ALDRIG innan midnatt!)?
Det som gör mig orolig är att vi har barn hemma! Tänk om det hänt sambon nåt???? Jag kan ju inte komma hem förrän i morgon bitti!!

Är det bara jag som är såhär fånig???

Brukar be sambon att ringa om han blir sen eller nåt sånt, men i detta fall är han ju "bara hemma" och man kan ju inte begära att han ska ringa och "stämma av" då...men just när han inte svarar fast han "borde" då gör det mig galet orolig!

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. ThomasKBA
  Visa endast
  
  Fre 19 mar 2010 03:23
  
  #1
  
  Han o barnet/barnen sover nog skall du se
  
  /Thomas
2. Anonym (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Fre 19 mar 2010 03:25
  
  #2
  
  Ja visst är det säkert så det är bara att han i stort sätt ALDRIG somnat innan midnatt men vem vet. Kanske somnat i soffan och sen inte kollat telefonen när han väl lagt sig...men man tänker så mkt dumt
  
  Tack
3. ThomasKBA
  Visa endast
  
  Fre 19 mar 2010 03:34
  
  #3
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Ja visst är det säkert så det är bara att han i stort sätt ALDRIG somnat innan midnatt men vem vet. Kanske somnat i soffan och sen inte kollat telefonen när han väl lagt sig...men man tänker så mkt dumt Tack
  
  mm är alltid lättare tänka negativt än possetivt, så korkat, är likadan själv, tänker grubblar vrider o vänder saker haha..fan inte bra, man skall nog bara följa med i farten..men men....
  
  Nä nu måste denna killen sova, skall hämta min dotter imorgon i skolan, och umgås..Så ha en trevlig fortsättning på jobbet, nu säger Thomas natti natti....
  
  /Thomas
4. Anonym (orolig)
  Visa endast
  
  Fre 19 mar 2010 08:08
  
  #4
  
  Här har du en som är likadan. Har alltid varit orolig och målat fan på väggen och trott det värsta så snart mina närmaste inte svarat i telefonen. Och hittills har det alltid fått sin naturliga förklaring i efterhand. Men hjälper det? Nej, jag fortsätter ändå att vara lika orolig..... Så jobbigt!
  Hur har det gått för dig då, TS?
5. Anonym (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Fre 19 mar 2010 09:09
  
  #5
  
  Inget svar på hela kvällen/natten... till detta hör, vilket måste poängteras att jag har inte varit med om att han somnat innan kl. 23 sedan vi träffades!
  
  I alla fall. Blev mer och mer nervös men jobbade på och hade fullt upp så jag tänkte inte så mkt mer på det.
  När jag åkte hem ringde jag för jag tänkte att då är han garanterat vaken. Ringde 4-.5 ggr INGET svar!!
  Nu var jag så nervös att jag såg bårhuset framför mig Hade en stor klump i magen tills han precis innan jag var hemma ringde upp.
  
  Han hade (givetvis alltid en naturlig förklaring som man innerst inne vet hela tiden men det hjälper inte när man är som man är ) somnat tidigt och sovit ända till morgonen hihi
  
  Skönt för honom men nervöst för mig
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Här har du en som är likadan. Har alltid varit orolig och målat fan på väggen och trott det värsta så snart mina närmaste inte svarat i telefonen. Och hittills har det alltid fått sin naturliga förklaring i efterhand. Men hjälper det? Nej, jag fortsätter ändå att vara lika orolig..... Så jobbigt! Hur har det gått för dig då, TS?
6. johandra
  Visa endast
  
  Fre 19 mar 2010 09:13
  
  #6
  
  haha ja jag kan känna igen mig...Blir en helt nipprig,nervös och hysterisk människa när jag är gravid..tycker att ALLT känns lite läskigt och ser alltid det värsta framför mig..
  
  Nu har jag i det närmaste varit gravid jämt de sista 5åren så hur jag är när jag inte är i gravid-tillstånd minns jag nästan inte
  
  Nåväl,det handlar ju inte om svartsjuka eller så och jag brukar skratta åt mig själv faktiskt..Maken brukar säga åt mig när jag går för långt...Det e ok att han gör lite narr av mig för jag tycker själv att det är patetiskt många ggr..
  
  Men nej då,du är inte ensam ts!
  Mamma till världens finaste Ella 060309 och Alice 071219,bebis beräknad 3/4-10
7. Anonym (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Fre 19 mar 2010 09:17
  
  #7
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  haha ja jag kan känna igen mig...Blir en helt nipprig,nervös och hysterisk människa när jag är gravid..tycker att ALLT känns lite läskigt och ser alltid det värsta framför mig.. Nu har jag i det närmaste varit gravid jämt de sista 5åren så hur jag är när jag inte är i gravid-tillstånd minns jag nästan inte Nåväl,det handlar ju inte om svartsjuka eller så och jag brukar skratta åt mig själv faktiskt..Maken brukar säga åt mig när jag går för långt...Det e ok att han gör lite narr av mig för jag tycker själv att det är patetiskt många ggr.. Men nej då,du är inte ensam ts!
  Tack för att jag inte är ensam
  
  Nej för mig är det inte heller nån svartsjuka. TÄnker aldrig att han liksom är "någon annanstans" eller så utan jag tror alltid att nåt hänt. Huset brunnit upp, nån gjort inbrott och slagit ner dem, han har åkt ut och blivit nedslagen, fått en hjärtinfarkt eller vad som helst tragiskt
8. johandra
  Visa endast
  
  Fre 19 mar 2010 09:20
  
  #8
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Tack för att jag inte är ensam Nej för mig är det inte heller nån svartsjuka. TÄnker aldrig att han liksom är "någon annanstans" eller så utan jag tror alltid att nåt hänt. Huset brunnit upp, nån gjort inbrott och slagit ner dem, han har åkt ut och blivit nedslagen, fått en hjärtinfarkt eller vad som helst tragiskt
  Ja precis,så tänker jag med...Han kanske har drunknat i badkaret mm mm mm mm mm...
  
  Äsch,på ett sätt är det ju lite gulligt att man är så rädd att nåt ska hända,men det gäller väl att hålla koll på sig själv och lära sig att tänka lite mer realistiskt många ggr Klart att det kna hända saker,mne man kan ju inte utgå från det så fort man inte får tag på en människa
  Mamma till världens finaste Ella 060309 och Alice 071219,bebis beräknad 3/4-10
9. Anonym (orolig)
  Visa endast
  
  Fre 19 mar 2010 09:21
  
  #9
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Inget svar på hela kvällen/natten... till detta hör, vilket måste poängteras att jag har inte varit med om att han somnat innan kl. 23 sedan vi träffades! I alla fall. Blev mer och mer nervös men jobbade på och hade fullt upp så jag tänkte inte så mkt mer på det. När jag åkte hem ringde jag för jag tänkte att då är han garanterat vaken. Ringde 4-.5 ggr INGET svar!! Nu var jag så nervös att jag såg bårhuset framför mig Hade en stor klump i magen tills han precis innan jag var hemma ringde upp. Han hade (givetvis alltid en naturlig förklaring som man innerst inne vet hela tiden men det hjälper inte när man är som man är ) somnat tidigt och sovit ända till morgonen hihi Skönt för honom men nervöst för mig
  Vilken oändlig lättnad när all denna oro och stress släpper. En obeskrivligt skön känsla. Så skönt att det återigen fick sin alldeles naturliga förklaring. Inte lätt att vara the worrying kind....
10. Anonym (fruktansvärt)
  Visa endast
  
  Fre 19 mar 2010 09:34
  
  #10
  
  Åh, jag är likadan. Fast jag var inte det ända tills en nära vän till oss dog genom en arbetsolycka. Det var första (och enda) gången som någon jag känt gått bort och det gjorde så förbaskat ont. Hans flickvän är även en nära vän till mig, och vi var några stycken som bodde under samma tak dom första veckorna då allt var så hemskt. Denna tjej fick sådana attacker att hon bara skrek rätt ut och föll till golvet i kraftig gråt. Jag kunde verkligen känna hennes smärta och det är det som förföljer mig nu. Detta skedde för 1½ år sedan och jag är orolig så fort min sambo inte svarar. Han åker mycket bil under arbetstid och nu har det ju även varit en rejäl vinter, så jag har varit livrädd så många gånger och målat upp en massa saker i mitt huvud. Det är verkligen hemskt, så jag förstår att du var orolig.
  
  Herregud... jag skulle aldrig orka med att något hände min sambo. Inte någon annan nära heller för den delen. Det gör så ONT!
11. Anonym (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Fre 19 mar 2010 09:41
  
  #11
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Åh, jag är likadan. Fast jag var inte det ända tills en nära vän till oss dog genom en arbetsolycka. Det var första (och enda) gången som någon jag känt gått bort och det gjorde så förbaskat ont. Hans flickvän är även en nära vän till mig, och vi var några stycken som bodde under samma tak dom första veckorna då allt var så hemskt. Denna tjej fick sådana attacker att hon bara skrek rätt ut och föll till golvet i kraftig gråt. Jag kunde verkligen känna hennes smärta och det är det som förföljer mig nu. Detta skedde för 1½ år sedan och jag är orolig så fort min sambo inte svarar. Han åker mycket bil under arbetstid och nu har det ju även varit en rejäl vinter, så jag har varit livrädd så många gånger och målat upp en massa saker i mitt huvud. Det är verkligen hemskt, så jag förstår att du var orolig. Herregud... jag skulle aldrig orka med att något hände min sambo. Inte någon annan nära heller för den delen. Det gör så ONT!
  usch!!!! det är ju sånt man tänker på. det KAN faktiskt hända o det är ju personer man älskar och inte vill/kan leva utan!!
  
  för mig är det ett kärleksbevis, om än ett jobbigt sådant
12. Anonym (fruktansvärt)
  Visa endast
  
  Fre 19 mar 2010 09:52
  
  #12
  
  Ja fyyy! Tänk om döden inte fanns. Eller att man iallafall visste vad som hände efter, att man vet att personen mår bra. Jag tycker det är jobbigt att tänka på att man liksom inte finns mer. Att det bara är slut. Jag vägrar tro det!
  
  Men sedan är jag ju inte enbart rädd för att min sambo ska dö. Det kan ju hända en massa andra hemska saker också! ${#lang_emotions_frown}$
  
  Hur gör du förresten den ledsna, blåa gubben? Jag har inte den bland mina smileys?
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »