Haft kontakt med en kille i två år.. Hur hade du gjort?

Jag förstår dig helt och hållet. Ett av mina bästa vänner är en kille och jag vet att vi dras till varandra också men vi har inte strulat till. Men nu är ni båda singlar, kan han vara DEN killen i ditt huvud? Vet ni varandras dåliga och bra sidor väl? I så fall tycker jag inte att det borde vara några problem. Varför inte ta steget själv denna gång då det verkar som om han har gång på gång tagit steget och tagit kontakten? Själv tycker jag det låter som att han är intresserad men inte velat pusha på dig åt det hållet för mycket?

Om ni har strulat med varandra innan och så kan han ärligt säga nej om det inte intresserar honom. Då kan ni ju fortsätta att vara vänner? Jag tycker det är bättre att ta steget och se vart man hamnar än att bara tänka "tänk om...".
 

Jag vat inte om han är killen med stort H. Eller jo han skulle nog helt klart kunna vara det, men jag är ändå jätterädd att förstöra våran vänskap om jag drar uppp nånting sånt. Men visst finns det nåt mellan oss. Jag har aldrig kunnat släppa tankarna på honom helt trots att jag har haft ett annat förhållande under den här tiden. Han har varit samma.. Men svårt ändå att veta om ett eventuellt förhållande skulle funka mellan oss...


Alla bra och ddåliga sidor evt jag inte hos honom. Dom tar det väldigt lång tid att upptäcke, även om man lever som ett par. Och hos en vän väljer man väl många gånger att sortera bort dom sämre sidorna, då dom bra sidorna överväger dom sämre..


Jo det är oftast han som tar kontakt, så att han vill ha kontakt är ju uppenbart. Han sitter tom och sms:ar med mig då han umgås med vänner.. Men kanske är det så att vi båda tänker samma. Ingen av oss vill ta första steget i rädsla att förstöra nåt annat?


Jo visst är det så, om jag inte tar steget och bara tänker om, kanske jag resten av livet någonstans i bakhuvudet kommer undra om det hade kunnat bli något. Ja fast sånt där flummigt strul, känns lättare att hantera än då man blandar in känslor också. Det blir mer allvar om man börjar rpata en eventuell framtid och känslor.     


Hur är det mellan dig och din vän? Har ni känt varandra länge? Har ni pratat om det någon gång?  

puffar lite...

Sitter fortfarande i samma sits.. och vågar inte ta steget att dra det här vidare.. Finns liksom någon obeskrivlig kemi mellan oss.. Men jag är så galet rädd att förlora honom som vän om jag berättar för honom vad jag känner..

Gör det! Berätta för honom hur du känner....jag lovar att du kommer att ångra dig annars!

Du kan ju även tala om för honom hur otroligt mycket du tycker om honom som vän och att du aldrig någonsin skulle vilja förlora er vänskap. Så är det så att dina känslor inte skulle vara besvarade så ska han inte vara rädd att tala om det. Det kan du hantera och då fortsätter ni bara som de underbara vänner som ni är idag. Var noga med att låta honom veta det, så att han inte blir rädd för att säga sanningen (om det nu är så att han inte skulle känna likadant).

Men du måste våga... 

Jo tänker ju lite så.. om jag inte gör det kanske jag alltid kommer gå omkring och undra vad det hade kunnat bli. Men det hade varit så mycket enklare om vi inte var så nära vänner, är det någon man inte känner så bra så har man ju inget att förlora i såna här situationer. Men nu känner vi ju varandra väldigt väl och har en nära vänskapsrelation, är det som får mig att tveka. Vill verkligen inte att det ska bli konstigt att umgås eller så.. 

Kan du inte låta något litet hända liksom av en slump och se hur han reagerar... typ någon gång när ni varit ute och druckit lite säga att du gillar honom som mer än en vän... eller i någon lek kyssa honom eller så... och se vad som händer men ändå kunna ta tillbaka det om det går dåligt?

Livet är inte alltid enkelt. Visst hade det varit enklare om ni inte hade haft en vänskapsrelation. I det här läget känns det som att du måste ge det en chans för din egen skull. Ta mod till dig och gör slag i saken och berätta.

Men det är så fegt och göra så för att sedan ta tillbaka det. Och sedan är det inte säkert han "går på det". Varför inte bara vara ärlig mot sig själv och honom.

Jo har någon gång tänkt på det där med att råkas göra nånting.. Fast vi har ju strulat till det tidigare så något sånt skulle ändå inte visa för mig ifall han känner något för mig eller inte.. Jag måste isf säga nåt..


Haha känner mig som en förvirrad tonåring, men jag är snart 30. Jag brukar inte vara såhär. Jag är normalt väldigt framåt och vågar ta för mig. Men den här gången är jag feg..


Men å andra sidan tänker jag också som så, att tänk om han skulle träffa någon annan. Oj vad jag då skulle ångra att jag inte tog chansen medans den fanns..      

Precis. Det var lite det jag menade i mitt inlägg... Gör du inte något nu så är det snart för sent. 
Var bara ärlig och säg precis som du känner. Alla är så rädda för att förlora vänskapen. Men varför skulle ni inte kunna vara vänner efteråt, om han nu inte delar dina känslor? Ni är ju vuxna människor med en jättebra relation, den vill man inte mista, det vill nog inte han heller. Ni är ju vuxna människor.
 

Hmmm, vad hände där? Stryk sista meningen 

Nä lite så tänker jag ju också.. Att träffa en människa som man trivs så vansinnigt bra tillsammans med gör man inte ofta, och att vi klickar så bra själsligt. Jag vet att han känner nåt för mig. Han ger ofta hintar. Men om det handlar om att ta våran vänskap till en relation eller om det bara är lite strul vet jag ju inte så länge jag inte frågar honom..


För några veckor sen hade vi festligheter med jobbet. Vi satt länge och surrade och jyrade, men så helt plötsligt hade vi tappat bort varandra och for båda hem.. lite trist faktiskt..


Jo men jag antar att jag borde säga det. Frågan är bara hur jag ska dra upp det..  

Lite nattliga funderingar, det är ju så, det är oftast på kvällen då man lägger sig och borde sova som man börjar fundera. Jag funderar på mig och min vän. Vi har båda dejtat andra och haft kortare förhållanden, men inget funkar för någon av oss verkar det som. Vi släpper liksom aldrig taget om varandra, släpper aldrig kontakten med varandra, och då kan ju såklart ett förhållande med någon annan aldrig funka. Vi har kontakt dagligen oavsett var vi är.


Har funderat på varför jag inte tar steget och berättar för honom. En sak är ju att jag är otroligt rädd att mista honom som vän. Sen en till grej som slog mig ikväll, ett nej från honom skulle verkligen skära djupt in i hjärtat. Oj, vad ont det skulle göra. Men att han ser på mig mer än en vän, det vet jag helt säkert. Frågan är ju bara på vilket sätt han ser på mig, och hur mycket han vill.. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Vad som är bäst att göra. Om jag ska släppa taget helt kan vi inte umgås som vänner heller. Jag älskar honom så otroligt mycket som vän, men jag känner ju så mycket mer för honom. Men att dela min vardag med honom är ju en dröm. Har aldrig träffat någon som förstår mig så bra som han gör. Har aldrig träffat någon jag kan skratta så mycket med, att vi dessutom verkar ha liknande intressen och drömmar i livet är ju såklart ett stort plus också.. Varje gång jag ser honom i ögonen känns det som om allting runt omkring försvinner. Det finns bara vi, en häftig känsla som jag faktiskt aldrig upplevt med någon annan.


Det jag skriver nu låter ju kanske barnsligt, men det är verkligen så jag känner. När jag läser det jag skriver, vet jag ju att det är rätt uppenbart vad jag borde göra. Men jag tvekar ändå.. Vad ska jag göra??  

Så här tänker jag. Ok du kan vara rädd för att förlora honom som vän och att ditt avslöjande förändrar saker er emellan. MEN om du inte gör något..och han inte gör något..så kommer det kanske en dag när han plötsligt förkunnar att han träffat någon annan. Och hur kommer DET kännas? Om han träffar någon annan så kommer ni ändå sluta att umgås som ni gör nu, han kommer gå vidare men kanske inte du som kommer bli bestört.

Du skriver att du vet vad du borde göra så gör det. Norpa honom innan någon annan hinner före. Lycka till! 

Jo sant varje ord. Jag kommer ångra mig om jag inte vågar chansa. Vi jobbade tillsammans igårkväll.. Haha oj vad roligt vi hade :) Tiden bara flög iväg :) Den där kemin som finns där.. Han hintar hela tiden, men vågar nog som jag inte ta steget fullt ut.. Ååååh vad jag känner mig barnslig nu ju.. haha

Nu hänger jag inte med , ni har legat med varandra när ni haft förhållanden men ni har ändå inte varit otrogna ?

Nej, vi har inte varit otrogna. Det har varit i perioder då ingen av oss har dejtat eller varit tillsammans med någon.