Essien skrev 2012-09-26 12:53:52 följande:
Precis, jag tycker att det har blivit så himla svart och vitt detta med kontroll vs. respekt. Väljer man att inte gå på en fest av den anledning jag nämnde i mitt förra inlägg så är det inte ett dugg för att min man kontrollerar mig, förbjuder mig eller för att jag vänder mig ut och in för att duga och vara honom till lags. Det handlar om respekt. Han skulle heller inte gå på efterfest med en okänd tjej hemma i hennes lägenhet på fyllan. Även om han inte skulle göra ngt med henne så liksom, varför skulle han? Och varför skulle jag tvinga mig själv att vara bekväm med en sådan situation bara för "att man ska lita på varann annars kan man göra slut". Nu är det faktiskt så att VI ÄR MÄNNISKOR! Jag avskyr otrohet men människor felar ibland, så enkelt är det. De som blivit bedragna, vad brukar de säga? Brukar de direkt påpeka att de hade det på känn, att de misstänkte det, att de trodde det om sin partner osv? Nej, de är chockade, tagna på sängen, skulle aaaaaaldriiiiig tro det om partnern och förstår absolut ingenting. Med andra ord har de litat blint på sin och så pålitliga partner och fått äta upp det BIG TIME. Jag litar på min man till 99%, just för att jag är medveten om att alla kan vi fela i olika situationer. Han är ingen robot, och felar han så försöker vi ta oss igenom det tillsammans och komma ut starkare på andra sidan. Men att gå och tro att ens partner inte skulle fela är naivt. Även jag kan fela, och skulle min sambo vägra tro att jag kan göra misstag så undrar jag vad han tror att jag är, en robot med hud?
För mig är det skillnad på att ändra hela umgänget och stänga in sig hemma för att ens partner är svartjuk bara för att det existerar män utanför husets väggar och att undvika situationer som, helt i onödan, provocerar fram oro hos en icke sjukligt kontrollerande partner. Varför skulle jag fortsätta leva som en singel när jag självmant har valt att gå in i ett monogamt förhållande? Men som sagt, alla dessa "liiita på din man, att han låter tjejer åla i sitt knä betyder ingenting för du ska liita på honom annars är ni körda" har misstagit tllit och självkänsla för ngt helt annat.
Det har nästan blivit till en sport, hur långt får din pojkvän/flickvän gå utan att du höjer ett ögonbryn? Om du höjer det före JAG skulle ha gjort det så är du en osäker liten mus som bör gå i KBT för att bygga upp dig själv...
Jag kan fela, min pojkvän kan fela. Vi är mänskliga. Jag tror däremot aldrig att han medvetet skulle göra nåt för att såra mig. Och jag får väl anta att så länge vi är tillsammans, så är det för att han vill vara med just mig (och jag med honom). Han är inte tvingar och är förstås fri att gå när han vill.
Men tar jag bort den lilla risken att han felar på just detta sätt, genom att förbjuda honom att ha ett socialt umgänge, eller använda sina ögon? Visst, får han inte träffa en enda tjej eliminerar det ju möjligheten för honom att ha sex med en annan tjej, om jag nu lyckas hålla koll på honom hela tiden ;) Vill han vara otrogen, lär han vara det oavsett om jag vet att han träffar tjejen ifråga eller inte.
Jag blev kär i killen han var som singel. Ännu mer i den han är i vårt förhållande, iof. Men ett förhållande handlar för mig inte om ägande, att ändra sitt beteende eller att bli begränsad. Det handlar om att få spendera tid med varandra, uppskatta varandra och må bra. Om att bilda sig ett liv ihop. Men det livet vill jag ska ha utrymme för både gamla och nya vänner (av båda kön) och frihet också. Han är med mig för att han vill, inte för att jag tvingar honom.
Jag har extremt svårt för svartsjuka, det kanske spelar in i sammanhanget men så är jag. Och jag är väldigt emot att bli kontrollerad och begränsad. Det har jag alltid varit, i alla sammanhang.
Min självkänsla är inte alltid på topp, jag litar inte på allt och alla, men i ett förhållande litar jag helhjärtat på personen ifråga.
Jag är inte ute efter att provocera fram någon osäkerhet, jag utgår att han litar på mig och inte vill begränsa mig. Jag är en rätt social människa och anser inte att varken socialt umgänge eller vänskap behöver innebära att det leder till något sexuellt eller att man älskar sin partner mindre. Inte viss typ av oskyldig kroppskontakt eller att man tycker någon ser bra ut heller. Jag kan både kontrollera mig själv och tänder mest på min partner. Annars är det ju ingen vits att jag hade valt att vara med honom från första början? Att tända på nån har ju dock med både utseende, intelligens, personkemi, känslor, erfarenheter och gud vet allt att göra.
Om nu otrohet är det värsta som kan hända.
