Min syster är barnslig och arg, vad göra ?

TS svarar inte... hmmm....

hoppas hon bett sin syster om förlåtelse på sina bara knän. 

nej det gjorde jag inte men hon är inte sur längre.

nej det gjorde jag inte men hon är inte sur längre.

nej det gjorde jag inte men hon är inte sur längre.

För det första: Jag är verkligen ingen tonåring!

För det andra: Vad trodde du det innebar, när du fick en förlovningsring?

Ingen som har hävdat att du är en tonåring. Så varför försvara du dig mot något jag (eller någon annan) aldrig anklagat dig för att vara? Det enda jag sa var att jag gillade sextiotalist analogi. Det är inte samma sak som att sitta och anklaga någonb för att vara tonåring.


För det andra: Vad trodde du det innebar, när du fick en förlovningsring?

Det har jag redan förklarat för dig.
Till och med berättat om grunderna för vad den sidotraditionen kommer i från med synsättet med att ha förlovning utan förpliktelser eller att  INTE FÖRKNIPPA det med frieri.
Det är knappast mina problem att du sitter och avfärdar detta med ett barnsligt "nu är du ute och cyklar" till mig.

Eller som en sextiotalist så klockrent uttryckte det: "Ibland känns det som hemma, där tonåringen skall förklara för oss vuxna hur vi skall leva vårt liv. "
Att sitta och säga "känn som" är inte samma sak som att hävda att någon är tonåring.

Sedan varför har du förutfattade meningar om hur min förlovning gick till? Varför väljer DU att utgå från att jag fick en förlovningsring när du ställde frågan?

Ingår det inte i din tankevärd att det kan vara kvinna som tar initiativet och frågar killen "skall vi förlova oss" och att man kör med en annan tolkning som har rötter från 1858 som finns som parallell tradition till den s.k "klassiska traditionen"?
(Den sista motfrågan är samtidigt svaret på DIN fråga)


Jag citera sextiotalist som avslut med ett klockrent stycke i från hennes text.
Sextiotalist citerar stycke från inlägg #493:

"Dvs det finns och kommer alltid finnas många som inte lägger in tolkningen förlovning i att man har bestämt sig för att gifta sig. Vi gamlingar har precis lika rätt att bibehålla vår tolkning och leva efter den, vi däremot hindrar inte de yngre att köra sin tolkning."


Klara DU av att leva med att vi s.k "gamlingar" (Jag är sjuttiotalist) kan få lov att behålla vårt synsätt. Eller skall du fara fram som en banhund och skälla "man kan inte lära gamla hundar att sitta"?

Ingen som har hävdat att du är en tonåring. Så varför försvara du dig mot något jag (eller någon annan) aldrig anklagat dig för att vara? Det enda jag sa var att jag gillade sextiotalist analogi. Det är inte samma sak som att sitta och anklaga någonb för att vara tonåring.


För det andra: Vad trodde du det innebar, när du fick en förlovningsring?

Det har jag redan förklarat för dig.
Till och med berättat om grunderna för vad den sidotraditionen kommer i från med synsättet med att ha förlovning utan förpliktelser eller att  INTE FÖRKNIPPA det med frieri.
Det är knappast mina problem att du sitter och avfärdar detta med ett barnsligt "nu är du ute och cyklar" till mig.

Eller som en sextiotalist så klockrent uttryckte det: "Ibland känns det som hemma, där tonåringen skall förklara för oss vuxna hur vi skall leva vårt liv. "
Att sitta och säga "känn som" är inte samma sak som att hävda att någon är tonåring.

Sedan varför har du förutfattade meningar om hur min förlovning gick till? Varför väljer DU att utgå från att jag fick en förlovningsring när du ställde frågan?

Ingår det inte i din tankevärd att det kan vara kvinna som tar initiativet och frågar killen "skall vi förlova oss" och att man kör med en annan tolkning som har rötter från 1858 som finns som parallell tradition till den s.k "klassiska traditionen"?
(Den sista motfrågan är samtidigt svaret på DIN fråga)


Jag citera sextiotalist som avslut med ett klockrent stycke i från hennes text.
Sextiotalist citerar stycke från inlägg #493:

"Dvs det finns och kommer alltid finnas många som inte lägger in tolkningen förlovning i att man har bestämt sig för att gifta sig. Vi gamlingar har precis lika rätt att bibehålla vår tolkning och leva efter den, vi däremot hindrar inte de yngre att köra sin tolkning."


Klara DU av att leva med att vi s.k "gamlingar" (Jag är sjuttiotalist) kan få lov att behålla vårt synsätt. Eller skall du fara fram som en banhund och skälla "man kan inte lära gamla hundar att sitta"?

Kan ni inte bara lägga ner den här diskussionen om förlovningens betydelse. Ni lär ändå inte komma någonvart med det. Ska ni fortsätta så kanske ni kan skapa en egen tråd om det.

Varför citera du MIG och säger "NI"? Jag tänker inte ensamt ta ansvar för denna diskussion som uppstått.

Jag har rätt att få svar på frågor som är ställda till mig. Ja jag vet att detta är LITE OT.


Dock så gillar jag inte när folk kommer och gapar på mig att man måste utgå från ett visst sätt bara för att h*n anser att det är "det SKALL vara det enda rätta sättet", och vägra att ta till sig riktiga fakta (när den presenteras) över att det finns två giltiga traditioner i Sverige och ingen av dem är fel, och bli anklagad för saker jag aldrig påstått och även har förutfattade meningar om hur min förlovning gick till vilket framgår tydligt i dennes fråga till mig.

Så jag har lagt ned denna diskussionen efter mitt svar till "Jellybeanbaby".
Vägrar h*n att acceptera att det finns två traditioner och båda är lika rätt i detta land, så får det stå för henne/honom. 
Jag hoppas att på att personen i fråga är vuxen nog och lägger av att hålla det emot mig och de andra som inte vill leva efter det h*n anser "skall vara det enda rätta" synsättet kring förlovning.


 

Ge dej, du känner inte våran familj alls.