Skrek på min man under förlossningen :(

Fast det finns ju en "skurk"? Den som gjorde fel här var ju ts?

Japp, helt ok för både män och kvinnor att bete sig irrationellt, otrevligt och hysterisk under extrema smärttillstånd, ja. Gränsen för vad som är ok går väl vid att fysiskt ge sig på den andre. Iaf så är allt verbalt förlåtet.


Om man fött två ungar utan smärtlindring och inte tyckte det var så farligt har man förmodligen inte upplevt samma typ av smärta/panik/dödsångest som vissa andra gör trots att de föder barn med EDA, lustgas och allsköns smärtlindring. 

Så om en man har , säg cancer med olidliga smärtor, så får han förbjuda sin fru att gå på deras barn bröllop?  Vart går gränsen för vad man ska rycka på axlarna? Tycker det är ett märkligt resonemang att gravida och födande ska få bete sig som svin o alla ska bara le efteråt.

Har jag skrivit att det inte är så farligt?  Jag skrev att det är itne en ursäkt att bete sig illa, så grovt som ts gjorde.

Ingen rolig situation, TS, men på ett eller annat sätt behöver ni nog prata igenom situationen. Du reagerade på ett helt annat sätt än du väntat dig, och i den situation du var så är det ju inte konstigt att du inte lyckades vara finkänslig. Han försökte hjälpa dig på det sätt han trodde skulle funka, och förmådde inte tänka om när han inte fick det gensvar han förväntade sig. Vi hade nog (nästan) en omvänd situation, tror att BM och sköterskan var litet chockade ett tag och funderade på om de skulle slänga ut min man. Tredje timman med krystvärkar så började mina krafter ta slut, och min man peppade då mig på det sätt som han trodde/visste var bäst. Började ifrågasätta till mig om jag skulle orka, "nä, jag tror inte att du klarar det här..." för att han vet att jag då blir full i fan och till varje pris ska bevisa att det klarar jag visst det!!! Men det visste ju inte de, så de stod som fågelholkar ett tag och visste inte riktigt vad de skulle göra...

Ja, rent teoretiskt kan han ju säga vad han vill. Sen är det upp till frugan att bestämma om bröllopet är mer värt att vara med på än att göra sin man besviken.

Jag tycker det är märkligt att man inte kan ursäkta folk för dåligt beteende när de är under extrem press.

Uppenbarligen upplevde du dina förlossningar inte fullt så vidriga som vissa andra upplever dem. Grattis, kul för dig. Sen finns det folk som möter döden och återvänder under en förlossning, ha lite jävla förståelse för det!

Haha.  Ja ja.

Antar att du tycker att det är ts man som gjort fel? Att han får skylla sig själv som gjorde som ts ville och lämnade rummet?

Jag har stor förståelse att et kan vara jobbigt att föda barn - men jag har ingen förståelse för att man agerar som ett svin mot sin partner, att man är så elak att man berövar sin man det största ögonblicket i de flesta föräldrars liv. 
    

Vad får dig att tro att jag skulle bete mig på det viset?

Har ingen aning om exakt hur jag skulle reagera, men ganska troligt skulle jag göra det som jag ansåg var det bästa för situationen - oavsett vad det var. Sedan skulle jag nog säkert vara sårad efteråt. 

Till skillnad från dig tror jag inte att jag skulle anse det oförlåtligt. Rätt hanterat tror jag nog att vi skulle komma vidare. 


För mig är "skurk" någon som gör något "med berått mod". Känner inte riktigt att det passar in bra här. 
 

Tryck på "visa endast" under mitt nick så får du se vad jag tycker i den här frågan.

Den här tråden tar priset i hur korkade folk som hänger här på familjeliv kan vara. Jag såg en kommentar om att en person tyckte en annan överdrev kvinnans smärta under förlossningen! Vad? Av alla korkade kommentarer!!

Sedan till kvinnan som skröt om hur fina och trevliga hennes förlossningar var och hur hennes stackars man grät för att han inte kunde göra något åt hennes smärta. Vad? Fick denna fantastiska kvinna trösta sin medlidsamma man mellan värkarna också?

Och alla förlossningsfilmer där männen tittar ömt och förstående på sin stackars duktiga kvinna. Gud bevare mig väl!! Hade någon betett sig så när jag har mer smärta än vad jag någonsin haft i hela mitt liv. Dessutom smått rädd och i vissa stunder kanske till och med lite panikslagen så tror jag banimig att jag gett karl en rak höger och sagt. Här varsågod älskling. Dela min smärta. Och inte hade jag tyckt synd om honom för det inte. Och hade han fortfarande inte fattat vinken så hade jag slängt ut honom från förlossningen. Och hade han sedan gnällt över hur hemskt jag var som gjorde så så hade jag visat honom dörren så kunde han åkka hem till sin mamma och gråta ut.

Men. Tack och lov så har jag inte en  sådan karl så allt väl.

Jag tycker snarast att stackars TS som får jämnlikhetsmaffian på sig på ett sådant här forum.

Underligt att så fort det handlar om skyldigheter (använda kondom för att inte bli gravid, betala underhåll etc) då skall mannen såklart ta lika stort ansvar för barnet som kvinnan. Detta dessutom trots att han inte ens kan ha något att säga till om huruvida barnet skall behållas eller inte. Men så fort det handlar om rättigheter - då har mannen helt plötsligt ingenting att säga till om. Sjukt irriterande kvinnor som resonerar så här. Men man kan ju typen: Kvinnorna som tycker att mannen skall hjälpa till med allt hushållsarbete för "vi är ju jämställda", men när det kommer till saker som tex föräldraledighet - då är det plötsligt hon som skall ta hela.