Jag tog hem världens mest sociala kattunge, som var hur framåt som helst. Nu som vuxen har hon blivit otroligt försiktig och noga med vem hon litar på, men hennes tidigare skygge bror har blivit katten som parkerar sig i knäet på vem som helst och förutsätter att vederbörande vill gosa.
Vet inte om jag skulle ta hem en kattunge iga av just den orsaken. Hellre en ett-, tvååring.
Men även jag vill slå ett slag för katthem. De har alla sorter, former, kön och personligheter. Man kanske inte kommer hem med vad man tänkt sig från början, men å andra sidan tror jag man kommer hem med en katt som man "kärat ner sig i", snarare än en man tagit hem "bara för att den var fin".
Kika här t.ex:
www.kks.nu/katter/birgitta_a/katter_birgitta_...