Rätt till fritid?

Jag tror att jag och alla andra "småbarnspappor" känner igen situationen, att sambon är hemma och har det tråkigt och ser barnet som en staffetpinne som lämnas över till pappan efter arbetet . När jag kommer hem och även på helgerna så är matningen/blöjbytet och även dom andra uppgifterna helt och hållet mina medan sambon kan ta det lugn och samla krafterna.

Ni får sätta er ner och diskutera hur ni vill ha det, för nu är barnet ändå lite äldre och ni borde vara "bekväma/trygga" i er roll som föräldrar, dvs att ni båda klarar av att vara ensam med barnet medan den andre är borta. Ni kan bestämma er för att en dag i veckan så är en av er "lediga" från familjen och får göra vad ni vill, ena veckan är det du och andra är det hon som får hitta på något(eller om ni gör så varannan vecka). Nu när det inte nämns så låter det som att ni inte har någon släkt i närheten som kan ställa upp som barnvakt?, menar att det är inte alls ovanligt att mormor/farmor/syster kan ställa upp och passa barnet en natt (Om ni inte redan har börjat med det så får ni börja vänja ungen till välling).

Sen om hon har det långtråkigt där hemma så finns det förskolor lite varstanns.

Klart att du har rätt till fritid!

Jag är pappaledig nu men känner igen situationen litegrann då min sambo var hemma. Barnet blev en stafettpinne att ta över efter jobbet - även om man själv också är helt slut. Kanske förändras detta om du är pappaledig? I vår relation (sambon och jag) har jag fått mer att säga till om då jag nu är hemma på dagarna - jag har lärt känna vårt barn på ett helt annat sätt än innan vilket också gör att jag har mer makt att bestämma hur familjens liv ska se ut. Nu är det sambon som hamnat lite på efterkälken...

Sedan har jag upptäckt att fritidsaktiviteter, även om de innebär att man får vara själv hemma med barnet då partnern är borta, är otroligt värdefulla för ens relation. Får man göra lite kul grejer ibland utan barn så blir man nöjdare som person vilket spiller över på ens barn och på ens sambo - man blir en trevligare person att vara med.

Det var lite liknande här också i början, det var inte helförbud men långa "Jahaaa" som man inte kunde tolka fel. Du ska akta dig för "så är det överallt"-argumentet för det tar inte länge innan det appliceras till sexlivet också

Du kan försöka med fasta tider - typ att du har nåt hobby eller liknande som alltid inträffar på samma tid på veckan och sen ser ni till att hon får lika mycket tid för sig. Om hon inte går med på det så kräv att ni går på familjerådgivning för att få ett neutralt utlåtande över att det inte är mycket krävt med lite egen tid.

Som tidigare har skrivit så känner jag igen mig periodvis. Ett tag var det så att jag inte ens hann ta av mig skorna förrän jag fick ett paket i händerna.
Det blir lättare då man har varit hemma själv och känner sig mer bekväm i papparollen och vet att man verkligen kan ta hand om sitt barn själv.

En kompis sade att man är föräldraledig 8-17, därefter delar man på det. På kvällarna så är ni två på det hela. Jag tycker att det är fullt rimligt att ni har (åtminstone) varsin kväll i veckan då man är barnfri - att den andra har ansvaret och man är fri att göra precis vad man vill.
Jag tycker att det är extremt viktigt att man har egen tid och har en egen zon utanför det gemensamma.

Det här är några saker som kanske kan funka:
Börja ensidigt med att ha "barnfri" kväll - ge det till din sambo. Om du kan göra det så kan hon (kan man tro?).

En tiomånaders är ingen porslinsvas. Dom tål ganska mycket och maten brukar inte heller vara något problem - hon äter väl barnmat?
Ta med dottern när du vill göra saker. Om man går på restaurang är det inget ovanligt att folk har med sig sina barn. Gå ut och ät, eller ta en öl med vän och ta med dottern. Ta en mindre krog och tidigare på kvällen är det inga problem. Jag är av uppfattningen att en eller två glas kan man ta, även om man har hand om ett barn.
Jag ser heller inga problem att ta med dottern om man t ex ska spela innebandy. Välj det lag som har flest avbytare, och om det krävs är det bara att byta. Kompisar är förstående.
Fundera vad du vill göra för något och tänk efter varför det är så stört omöjligt att göra dom tillsammans med dottern. Det mesta går.

Vad gäller bilprojektet så går det att ta med dottern där också. Det kräver mer planering, mer tid men det är fullt genomförbart.

Och det som gäller alla dom här sakerna ovan så tycker jag att du definitivt ska göra det utan sambon. Lämna lägenheten, kom ut och gör saker som du gillar. Och samtidigt få tid bara du och dottern.

Om din sambo sitter och ruttnar i lägenheten är det inte ditt ansvar att leva hennes liv.


Mina ord
/s

Jag och min fru (har 2 barn 2år och en på 7 veckor) vår kommunikation går i båda hållen och vi båda respekterar varandra (inte bara åt ett håll)... Jag får gå ut på pub'en precis när jag vill (som ikväll men jag vill nog vara hemma istället) och hon ändrar inte ton eller nåt, säger bara att jag borde göra de? Motsatt tråkigt och höra för TS men jag tror de beror på lite brist på ömhet och respekt, framför allt egoism och inte kunna se sina egna brister. Varför är jag här jag är idag? Hårt jobb och myet tänkande =) Men basic är att så hon behandlar mig, behandlar jag precis lika mycke tillbaka och de väl där motparten börjar tänka till. Om du blir behandlad på de viset, sluta vara docka och gör samma sak som hon gör. Hon kan gå till jobbet och du kan vara hemma så enkelt är det, hon får inte göra nåt och du får göra vad du vill. Säg de till henne kommer hon säkerligen skratta, går jävligt tjurig därifrån så inser hon säkert allvaret, vet inte om du har skrivit på papprena att du tillåter henne ta all din föräldraledighet.. om inte, skriv inte på, gör precis som hon och gör vad du vill, simple.. Är du rädd att de ska gå åt h*lvete så utnyttjar hon självklart de och kör på.

Jag är hård men rättvis. Idag är frun hemma sköter om hemmet och jag är på jobbet och kirrar blingbling. Jag skulle dock vilja byta att jag är i hemmet och hon jobbar men hon går desvärre inte med på de och de får jag respektera =(

"Går inte med på"? Det är väl din föräldrapenning? Det är väl du som gått med på att låta henna inte gå med på det? ;)

Som tidigare har sagt; ge igen med samma mynt.

Och, du jobbar och hon är hemma? Varför då? När mitt pyre dyker upp i den här världen om lite mindre än tre månader tänker vi dela på ledigheten. Av naturliga skäl kommer hon ju inte kunna göra mycket annat än vara matmaskin i början, men det kan man ju kompensera senare.

Du har ditt liv och hon har sitt. Det är ER föräldraledighet och ERAT barn, hon har inte mer bestämmanderätt i något av fallen än vad du har. Det är någon vanlig missuppfattning mammor tydligen har att de har mer bestämmanderätt över hem och barn än vad mannen har. Vad hände med jämställdheten?

Ta din föräldraledighetsdag och skicka iväg henne till jobb/skola/jobbsökande, sätt dottern i bilen och åk på äventyr 20 mil och hämta den där bilen.

Om du inte tar tag i det här och får leva själv, så kommer er relation inte att bli speciellt långvarig. Ni behöver fritid tillsammans, du behöver egen fritid, men framförallt måste ni dela på både jobbet, att ta hand om barnet och fritiden.

Har inte läst trådsvaren hitills men här kommer mina råd: Ge din sambo "qualitytime" för sig själv. För oss småbarnsföräldrar innebär inte det ordet samkväm med sin respektive utan egentid. Ge henne tid ofta. När du kommer hem från jobbet, ta barnet och åk iväg så att hon får kvällen helt ledig och kan ta tex ett varmt bad och bara njuta. Ta med barnet till en bekant på helgerna och ta rejäla promenader eller likande. Elle gör vad som faller dig in, bara du låter din sambo få rejält med egentid.

Efter ett tag kan du "kräva" samma sak själv. Om din sambo har alla hemma (ursäkta uttrycket) unnar hon dig samma sak när hon ser att du ställer upp för henne.

Här hemma har det funkat kanon. Nu ser jag fram emot flera matcher med AIK där frun inte kan säga nåt alls utan snällt ta hand om kidsen! Riktigt bra att ha sånt "tillgodo" när det drar ihop sig i slutet av säsongen.. .

Lycka till!

Jag vill ge standardsvaret: Prata om det. Ta upp hur du känner det och upplever situationen. Ta upp det vid ett "neutralt" tillfälle. Om hon inte tycker att det är rimligt att du får ha egen tid så ta då upp det faktum att hon får ha det. För jag förstod det så att hon får det. Jag tycker också att du kan ta upp att hon bara lämpar över barnet så fort du kommer hem innanför dörren. Jag har tre barn och har samma problem med nummer tre och för all del med de andra två också. Min fru kunde knappt bärga sig tills jag kom innanför dörren. Det första som hände (händer) är att hon bombarderar mig med information om dagen eller vad hon har hunnit fundera på under dagen eller framsteg som barnen har gjort. Jag känner mig inte redo för ett överflöd av information direkt jag kliver innanför dörren framförallt inte när jag har två barn som skriker i örat samtidigt. Det brukar bli bättre ett tag när jag påpekar att jag vill landa lite hemma innan jag är beredd att lyssna. Sen glömmer hon i och för sig efter ett tag så jag får ta upp det gång efter annan men men. Kort sagt, prata med henne om hur du upplever det. Gå inte in i diskussion om hur "andra" har det för det borde vara ointressant i sammanhanget. Det viktiga är väl hur ni vill göra tycker jag. Lycka till!

Instämmer i vad några andra skrivit,

1) prata om det med din sambo. Att kommunicera är a och o i ett jämlikt förhållande.

2) var pappaledig! Du har den rätten och stå på dig i det, även om diskussionen kan vara jobbig så är det värt det på så många olika plan.

3) jag gillar också rådet att ta med dottern, bra kvalitetstid med din dotter och din sambo får egentid, win-win :)

Men framförallt våga ta diskussionen och våga stå på dig utan för den skull glömma bort att man måste kompromissa i förhållanden, detta gäller båda parter och åt båda hållen givetvist.

Lycka till!