Vad har ni för roliga minnen från förlossningen?

Jag skulle kunna skriva en bok om detta Men jag måste säga att det var rätt mycket som jag hade tänkt mig, tills man fick komma in och värkarna satte igång..Jag kommer ihåg att jag sprang mellan datorn för att lägga in tidsintervallen mellan värkarna för att sedan springa tillbaka till tjejen och massera och hålla i armar..hehe..Det enda som jag kan rekommendera är att ÄTA ordentligt och försöka få så mycket sömn innan ni åker in..var vaken i 3 dygn och åt inte mycket och det var riktigt jobbigt..Mén när vår lille son kom ut så bet man ihop den måltiden man bjöds på (köttbullar och potatis) var det godaste jag ätit
/sikkert

Alltså, "roliga" minnen från förlossningen är nog inget man skall sikta på att skaffa sig som man under en förlossning. Hade en tanke innan att jag garanterat skulle testa lustgasen, skall ju tydligen ge en schysst kick. Jag övergav denna tanke när jag insåg att det nog inte var läge att skämta när min fru låg och krystade. Vet inte hur din fästmö är, men min fru tyckte att det var ganska jobbigt att föda barn. Jag fokuserade på att vara samlad, behjälplig och i princip gravallvarlig.

I själva födelseögonblicket, när vår dotter kom ut och helt plötsligt började låta, blev det något helt annat. Jag insåg i det ögonblicket att det var en liten människa vi hade gått och väntat på i alla månader. Självklart visste jag det hela tiden, men i just det ögonblicket förstod jag det på RIKTIGT. Det var en extremt lycklig och omtumlande känsla och något jag hoppas få vara med om igen.

Sen måste jag tillägga en sak. När barnet väl är fött inser man: Ok, nu är det över, det vi gått och väntat på så länge. Hur gör man nu? :)

Prince Bertil skrev 2009-12-04 23:15:53 följande:

Hahah..känner igen det där, satt i soffan med en 52 cm lång liten plutt som gnydde lite till o från och när vi kom hem (på nyårsafton) så var det 15 grader kallt..tror inte vi var ute på 2 veckor Kommer ihåg att jag vaknade till i sängen och raketerna smällde för fullt och då var det tydligen tolvslaget...allt går i ett rus, men nu 1 år efter så börjar man få rutin och ´jag kan säga att jag vill redan ha en till

En liten rolig episod som hände vid andra barnet, e när frugan får barnet på magen o jag ännu inte hunnit klippa strängen. Då säger min fru med ett snett leende:

- Detta måste vi göra snart igen... Underbar känsla bara så du vet. Synd du inte kan göra det....

Barnmorskan höll på att skratta ihjäl sig när hon väntade på moderkakan... -Det har jag då aldrig hört någon säga var hennes kommentar.... :)

Ha det nu underbart på er förlossning. o njut om ni kan o hinner.... Ett underbart gemensamt ögonblick väntar er!!

Oj, jag tror det finns en hel massa små episoder.. här är i alla fall två som jag ler åt när jag tänker tillbaka, om de är roliga egentligen vet jag inte...

När vi fick första barnet så hade vi åkt in ganska sent och frugan var redan öppen och det var inte långt kvar, det var fullt med värkar och sånt där förlossningskos med skrik, smärta och lustgas. Så helt plötsligt är det som om hon tystnar till och stannar upp, slutar att andas ansträngt. Det var tillochmed så barnmorskan slutade med det hon gjorde och tittade upp. Så ser frugan mig djupt i ögonen, och utan att röra en min eller se det minsta ansträngd ut och så säger hon "Daniel, vi måste åka hem nu. Det går inte, barnet kommer inte ut, jag ger upp. Jag vill hem. Vi åker nu". Det hela tog säkert 5-10 sekunder. Sedan var det full fart igen. Ganska konstig känsla, från 110 till 0 och tillbaka på bara några sekunder.

Barn nummer två var inte heller det en långkörare utan det gick ganska snabbt. Vid ett tillfälle när frugan är mellan värkar ringer min telefon, det var från jobbet, en av våra säljare som ville ha lite assitans med en offert. Det kom en värk och jag säger "kan du vänta en minut eller så, frugan har en värk som jag måste fixa" och sedan lägger jag ifrån mig luren. Efter värken så pratar jag vidare tills jag får en mördarblick från frugan, sedan blev det ljudlöst.

/Daniel

tja, min fru skrek "jag vill döööö!" under första förlossningen, och löste korsord fram till sista minuten under den andra förlossningen...

Eller som för en vän till en vän...

"Daniel! Danieeeel! Daaaanieeeeelll!"

"Ja?"

"Håååååll käfteeeeen!"

Hahaha roliga minnen på eran första förlossning ;) förbered dig på att det du lärde dig på kursen innan är ganska långt från verkligheten ;). Det händer en del saker som ingen hade talat om innan, det är smärta och skrik om vartannat och jag kände mig hjälplös när jag inte kunde hjälpa min fru så hon skulle må bra. Min satte igång 1 på natten så hade jobbat full dag och precis somnat ( ett tips gå och lägg dig tidigt varje dag i slutet ) sen vart det en långkörare på 20 timmar. Och då var det konstant massering och omtagande av min fru. Trodde att personalen på sjukhuset skulle hjälpa till mer men dom kom in en gång i halvtimmen och kollade på pappersremsan där barnets hjärtslag och värkar registrerades på sen var det upp till mig. Ett tips till säg till om ryggmärgsbedövning direkt. Är det ett mindre sjukhus så kan det vara svårt att få tag i nån som kan ge den om ni säger till för sent. Och den var verkligen helt underbar att få hjälp av. Smärtan kan göra så att tjejerna inte öppnar sig och med rätt bedövning kan ni spara er mycket arbete. Var helt slut både psykiskt och fysiskt efter förlossningen. Ragglade ned till bilen och körde hem, man fick inte sova över på det sjukhuset. Var helt underbart att få se mitt barn födas men man fick både se och höra saker man inte vill vara med om igen ;)

Dom andra fyra gick däremot betydligt lättare. Men glöm att föda naturligt om ni inte gillar smärta, det finns en orsak till att det finns smärtstillande.

Mitt råd är att inte förvänta för mycket. Man vet aldrig hur det blir. Oavsett hur det blir så är det en fantastisk känsla att stå med sitt barn i armarna efteråt.

Jag har inte så många roliga saker att skriva om hur det gick till när min dotter föddes. 72 timmars värkar och ett akut kejsarsnitt till slut.

Men resultatet var fantastiskt.

Prince Bertil skrev 2009-12-04 23:15:53 följande:
Och var finns AV-knappen? ;)

Vår förlossning faller inte under kategorin rolig. Försökte komma ihåg nån rolig detalj men inget klockrent dyker upp. Vi skojade en hel del under förlossningen... tog fula bilder och lekte med lustgasen...

Det jag kommer ihåg var att jag var livrädd första dygnet på förlossningen, sen när bebisen kom var jag så sjukt äckligt stolt och glad att jag nästan började gråta.

Insåg att man inte behöver oroa sig för om man ska klara förlossningen eller ta hand om barnet eller nåt sånt, man är skapt för att klara det och oavsett hur tufft det är klara man av det.

Vore jag dig skulle jag passa på att sova fram tills förlossningen, det är nåt du inte kommer få göra på ett tag sen...

Skrattade gott här berättade om det för min fru då hon komenterade att jo det är som för oss när våran son föddes, min frus komentar det trycker på när hon redan hadde lilla erik på magen barnmorskan tittar då förvånat och säger oh det var väll inte tvillingar men i all uppståndelse så hade just barnmorskan nästan glömt att det är ju moderkakan som ska ut samma väg också , nu i efterhand skrattar vi gott åt just den barnmorskans glömskhet men ändå med en glad min =)

Jag och min kompis var på en bar och drack när hans son föddes. Det var en trevlig kväll. Hade ont i huvudet dagen efter.