Ensam och depprimerad

Startsidan

Logga in med Facebook

Övrigt - Pappagrupp

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Ensam och depprimerad

Sön 21 feb 2010 15:39 Läst 3271 gånger Totalt 15 svar

Linuss89
Visa endast

Jag är en ganska ung pappa, är ensamstående pappa (100%) till en kille på strax över 2 år. Då jag sällan får någon hjälp av hans mamma bl.a och mina föräldrar är väldigt upptagna i sina liv (Arbete m.m) så har jag inte någon som helst möjlighet att gå vidare. Jag har bott i Borås sen April förra året och jag har inte haft någon som helst möjlighet till att kunna skaffa mig ett värdigt liv, nya kompisar m.m och jag börjar känna mig helt störd. Många av mina gamla kompisar försvann när jag träffade min sons mamma 2006 och dessvärre försvann dom sista när min lilla son kom till världen. Någon som har några förslag hur man kan lösa detta? Skaffa jämngamla kompisar oså?

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. Kupala
  Visa endast
  
  Sön 21 feb 2010 23:21
  
  #1
  
  Sitter i typ samma sits själv, mina polare försvann också när ungarna kom till världen..
  
  Sucks i know..
2. Gnagarn
  Visa endast
  
  Mån 22 feb 2010 22:30
  
  #2
  
  Varför försvinner era polare?
  
  Har själv två småbarn men förstår inte riktigt varför ens polare skulle försvinna. Så vänligen förklara. Jag umgås mindre med mina polare nu, helt klart men det beror på mig och inte på dem. Jag kan inte hänga med på allt längre och har 2 småbarn att passa så deras livliga aktiviteter passar inte mig helt enkelt längre. MEN...de gånger jag är "ledig" är ag mer än välkommen att umgås med dem på samma sätt som innan jag fick barn.
  
  Är det för att ni har ändrat levnadsvanor nu när ni är småbarnsföräldrar så att ni inte kan göra samma saker som polarna nu längre? Eller är de helt enkelt allergiska mot blöjor?
3. baxers
  Visa endast
  
  Tis 23 feb 2010 14:54
  
  #3
  
  hej hej
  ja jag förstår va du menar har samma sak hände mig men på ett sätt så ser man ju vem som är en riktiga vänner för äkta vänner finns altid där ... jag förlorade en massa polare men det va 2 st som jag har fortfarand kontakt med ställer upp när det behövs ..jaghar en dotter på snart 4 år .. går din son på dagis eller nått?börja plugga eller hitta på några akteviteter å träffa folk det löser sig ska du se .. sen e det ju inte lätt när man inte kan få hjälp av nån heller .. du har inte kollat upp om du kan få avlastnings familj så du får lite tid för dig sj?
4. Ygg
  Visa endast
  
  Sön 28 feb 2010 15:32
  
  #4
  
  Först har du min sympati förstås! Sedan är det ju så att Sverige är ett föreningsland. En del säger att vi inte är så sociala, men det är ju mest att vi inte är så nära de vi bor i närheten av. Vi organiserar ju oss efter intresse istället.
  
  Du kanske inte har så mycket energi att engagera dig, men det kan ju vara värt det. Det första sättet att hitta nya kompisar har du ju redan tagit som är med här.
  
  Själv skulle jag söka mig till någon frivillig försvarsorganisation. Där är det (nästan) alltid öppen stämning och du kan träffa många deltidspappor! De flesta sammankomster funkar med barn, och de få gånger under året som det inte funkar med barn, kan du kanske fixa barnvakt (kanske rör sig om ett par helger om året).
  Men det beror ju på personliga intressen. Sportföreningar kanske inte funkar med barn förstås.
  
  Jag känner inte till Borås, men det måste ju finnas ställen där man kan ha med 2-åringar. Barn låter ju en del, men jag uppfattar det som att folk är ganska toleranta mot stojande barn.
  
  //Ygg
5. b202
  Visa endast
  
  Mån 8 mar 2010 12:27
  
  #5
  
  Känner igen trådstartens inlägg och jag tröstar dig att du är inte ensam...jag har det exakt likadant, mitt tips är att om det går, hitta någon granne eller dylikt som du har samhörighet med typ intressen eller så,...det kan också finnas öppen förskola typ i någon kyrka där du i bästa fall kan träffa någon ny pappa kompis som du kan tjöta med!!!
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Varför försvinner era polare?Har själv två småbarn men förstår inte riktigt varför ens polare skulle försvinna. Så vänligen förklara. Jag umgås mindre med mina polare nu, helt klart men det beror på mig.
  
  För mig blev det en sådan jävla omställning att bli farsa med alla krav (läs perfekt) så jag blev osäker på pappa rollen (hade ingen bra kontakt med min egen far), så det blev ett "#¤##%??!! att kunna umgås med kompisar och de hade naturligtvis inga egna barn själva de flesta bara super och knullar runt...på natten så vem umgås man med kl 10:00 en lördag förmiddag?? man får ju helt olika livsstilar
  sedan blir jag sur på vissa som vet allt om uppfostran och inte har egna barn...det är fan inte lätt.
  Idagär jag helt ensam pappa utan någon kompis som har barn de man lär känna i området diskuterar bara husreglar fiske och ränta o amorteringar, finns det inga mellanläge??var är alla farsor som gillar Nick cave eller går på Depeche eller dricker 1 öl på puben....
6. Postchaffisen
  Visa endast
  
  Tis 9 mar 2010 07:33
  
  #6
  
  Tråkigt att det blir så.
  Vi hade ett par som "undvek" oss så fort jag o min fru berättade att vi väntade barn. Eller undvek o undvek, men de betedde sig väldigt konstigt. Särskilt tjejen i det förhållandet. Men vi har fått en förklaring nu när de själva ÄNTLIGEN lyckats bli gravida. Det blev helt enkelt för mkt för henne när inte de lyckades själva så hon var lixom tvungen att ta avstånd.
  
  Som någon skrev innan, sök kontakt med olika klubbar/föreningar, engagera dig i någon verksamhet som skulle kunna göra att du får nya vänner, öppen förskola (vet inte hur länge man går där med sina barn) osv osv
7. Postchaffisen
  Visa endast
  
  Tis 9 mar 2010 07:34
  
  #7
  
  Kom på en sak till.
  Alltså det beror ju mkt på vart man är i livet med ålder, jobb osv osv.
  Rätt som det är så "råkar" dina kompisar oxå inse att livet börjar rulla iväg o de börjar bilda familjer o skaffa barn osv o då är det inte omöjligt att ni hittar tillbaka till varandra igen
8. Sixtra
  Visa endast
  
  Tis 9 mar 2010 10:28
  
  #8
  
  Som de flesta här inne måste jag yttra min sympati för dig. Och som en del redan har sagt så kanske du får börjar med att andvända nätet för att kolla runder och skaffa lite kontakter.
  Men en sak jag aldrig riktigt fattar är att ens "polare" tar avstånd från en osv. Menar jag har fortfarande kontakt med mina polare och de flesta av dem är inte inärheten av ett familjeliv som jag har. Men det stör inte dem?
  Jävligt tråkigt att höra!
  
  Hade jag bott i Borås så hade jag bjudit dig över på en kopp kaffe direkt! ;)
9. momoswe
  Visa endast
  
  Sön 11 jul 2010 06:11
  
  #9
  
  Hej
  
  Jag förstår dig verkligen har nästan samma problem men jag tycker att du ska börja plugga o skaffa dig karrär. Du måste börja planera allt och ta vara på tiden. Du vill väll att ditt barn ska det bästa livet? då tycker jag att du ska plugga och bygg upp dig själv. VÄNNER, TJEJER OCH PENGAR KOMMER OCH GÅR men inte din tid och ditt barns framtid.
10. Ado
  Visa endast
  
  Tis 27 jul 2010 23:21
  
  #10
  
  Måste tipsa om "Öppna förskolan" eller liknande verksamheter... mycket föräldrar och barn och öppenstämmning...
11. Nicklas b
  Visa endast
  
  Tors 7 okt 2010 21:38
  
  #11
  
  Ja vet hur det känns, men har inget svar. Tjejer har ju kvinnotjorer och alla möjliga ställen att få hjälp på. Medans vi killar inte har någon man kan ringa till och prata av sig eller bolla lite ord med. Vi står helt maktlösa mot alla. Kvinnor vill ha jämlikhet, men en sak är säker. Vi killar som vill våra barns bästa diskrimeneras. Kan nog påstå att det t.o.m är bara förnamnet
12. Linuss89
  Visa endast
  
  Fre 8 okt 2010 07:37
  
  #12
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Ja vet hur det känns, men har inget svar. Tjejer har ju kvinnotjorer och alla möjliga ställen att få hjälp på. Medans vi killar inte har någon man kan ringa till och prata av sig eller bolla lite ord med. Vi står helt maktlösa mot alla. Kvinnor vill ha jämlikhet, men en sak är säker. Vi killar som vill våra barns bästa diskrimeneras. Kan nog påstå att det t.o.m är bara förnamnet
  
  Jag får nog hålla med dig ganska mycket på den fronten. Sorgligt nog!
13. WhoKnows
  Visa endast
  
  Mån 11 okt 2010 23:11
  
  #13
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Ja vet hur det känns, men har inget svar. Tjejer har ju kvinnotjorer och alla möjliga ställen att få hjälp på. Medans vi killar inte har någon man kan ringa till och prata av sig eller bolla lite ord med. Vi står helt maktlösa mot alla. Kvinnor vill ha jämlikhet, men en sak är säker. Vi killar som vill våra barns bästa diskrimeneras. Kan nog påstå att det t.o.m är bara förnamnet
  
  Skulle kunna prata i timmar om det, du anar inte vad rätt du har !!!!...60.000 i advokatkostnader and still counting
14. izink
  Visa endast
  
  Sön 7 nov 2010 23:57
  
  #14
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Ja vet hur det känns, men har inget svar. Tjejer har ju kvinnotjorer och alla möjliga ställen att få hjälp på. Medans vi killar inte har någon man kan ringa till och prata av sig eller bolla lite ord med. Vi står helt maktlösa mot alla. Kvinnor vill ha jämlikhet, men en sak är säker. Vi killar som vill våra barns bästa diskrimeneras. Kan nog påstå att det t.o.m är bara förnamnet
  
  Det har gått helt överstyr och nu när föräldraskapet också introducerat surogatmammor så att barnet blir en pryl så har feministerna blivit mer millitanta med spermadonations tankar..all denna galenskap som en följd på desperata barnlösa och som sedan följs upp med problem för de pappor som tvingas eller vill leva ensamma med sina barn.
  
  Pappor har samma rätt till samhällets stöd för sina barn som kvinnor har till sina..annars är det enligt lagen diskriminering.
  Problemet är att kvinnor inte vill ha jämlikhet utan kvinnomakt.
  
  Dom kvinnor som påstår att män är djur är själva odjur!
15. Thörner
  Visa endast
  
  Ons 1 dec 2010 17:16
  
  #15
  
  Får ta och stämma in i kören när det gäller polare som inte vill "lägga sig i för mycket" eller dylikt vilket är oerhört löjligt och obefogat. Men på ett sätt anser jag att det är bra för då vet man vilka som var ens riktiga polare och vilka som inte var det. Bor även jag i Borås och är ung pappa & ensamstående.
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »