Fick lite mera tid än vad jag trodde!
I alla fall, min ex sambo kom till mig och berättade att han hade sexuella fantasier om män. Jag har väl alltid varit nyfiken och öppen till olika sexualiteter när det gäller vad andra vill ha och är, men alltid känt en attraktion till män så att säga.
Det kom väl som en chock först men sakta men säkert började det bli ett samtalsämne hemma, eftersom jag hade svårt att bara släppa... det är la likadant som när en tjej säger att hon fantiserar kring sex med en annan tjej... av någon konstig anledning är det mer accepterat?
Efter att vi pratat om detmycket så hade han började chattat med en kille som var bi, mitt ex var öppen med allt hela tiden och jag fick se vad dom pratade om m.m (det jag ville läsa) och dom pratade om mig och ja den andra killen visste varför mitt ex hade kontakt med honom helt enkelt, väldigt öppet. Jag kände mig aldrig svart sjuk på mitt ex, utan mer imponerad över att han vågade, jag skulle aldrig våga ge mig hän till mina fantasier så...dels så kunde jag på något sätt sära på vad det var han höll på med och vad jag visste han kände för mig vilket var ren och skär kärlek och attraktion till mig.
Efter någon månad så frågade mitt ex om dom kunde träffas, vi pratade mycket om det och jag insåg väl att som du att han kommer alltid vara nyfiken och undra om han inte får ur sig detta... visst var jag rädd att "tänk om han kommer fram till att han är bög och lämnar mig), men kom snabbt underfull med att ja.. då är det så... då går det ju inte att leva ihop ändå!!
Dom bestämde träff och vi var båda lika nervösa såklart, vilket vi pratade om... när han gick så var det självklart att vi sa hej då och ring om det är något m.m.
Han kom hem sen på kvällen och jag fick veta allt om jag ville... jag ville men samtidigt inte... på något sett var jag faccinerad över det hela... men det visade sig att det inte alls var som han hade trott... och han höll väl lite sproadisk kontakt med den här killen över nätet men sen dog det ut, och jag fick fortfarande läsa vad som skrevs, och man kunde skämta om det på något sätt...
Antar att jag kunde på något sätt av distansiera mig från det hela, att inte vara svartsjuk berodde nog på att det var just kille och kille, och jag hde fått det förklarat för mig ordentlig vad allt detta betdydde... hade det varit en tjej han hade velat ha sex med så hade det varit annorlunda, kontstigt nog... men jag lyckades skilja på sex och kärlek och vad han kände för mig! Vilket jag visste var att han älskade mig!
Detta verkar kanske konstigt i mångas ögon.. men så gick det till och vi var ihop länge efter det, det tog slut av helt andra anledningar!
Kräva att han aldrig ska tänka på någon annan än mig? -
-Nej det går tyvärr inte...
Kolla hans dator och telefon och anteckningsböcker så att han aldrig skriver något som kan antyda att han har sexuella tankar med/om någon/något annat än med mig och bara mig?
-Ja det skulle du ju kunna göra men det skulle inte leda till något bra förhållande...men jag kan förstå att du är besviken på vad han hållt bakom din rygg, berätta vad du känner för honom...
Ska jag kasta ut honom? Eftersom det aldrig kommer att gå att kontrollera.
-Vill du det? Älskar du honom... prata med honom om varför och hur länge han har känt så här.. han har antagligen skämts över detta han gjort och känner kanske till och med för sig själv, mycket möjligt att han själv ar lika chockad över vad han känner. Och berätta det för dig kanske han inte vågade.. men visst sexchatta kanske var att ta i.. men nu är det gjort och man får jobba därifrån...
Vart ska jag ta min kärlek till honom då? Ska jag låta den omvandlas till hat och en känsla av att vara förrådd?
- Det beror på hur du ser på detta och vad du/ni kan göra för att få det att kännas ok... vissa (många) kanske inte klarar av det...
