Hej igen! Tack, själv för att du startade den här bloggtråden. Det kändes bra att få delge mina tankar och upplevelser då jag kände igen mig i allt du beskrev. Det jag inser när jag läser igenom alla kommentarer på den här tråden är hur olika vi är och vilken syn vi har på förhållande-äktenskap-sexuella relationer. Så många olika tankar och reaktioner. Nyttigt att få ta del och läsa. Många kommentarer känns främmande och andra mer nära i känslor och tankegångar. Efter det jag gick igenom beskrivet i inlägg #59 så har jag blivit mer konstruktiv i tankar och handling. Frågat mig själv precis det du funderar över nu, nästa steg, hur kan man ha ett förhållande som man båda är nöjd med. Som sagt jag kan bara delge mina tankar och vad jag kom fram till:
1. Acceptera faktumet och situationen som varit. Dvs att han har dessa sexfantasier om män och är bs. Det betyder INTE att jag accepterar det faktumet att min man går bakom min rygg, som du nämner.
2. Jag måste ta ansvar för att jag mår bra i mitt förhållande. Det betyder inte att jag struntar i min man, utan mitt focus ligger på mig och vad jag vill ha ut av ett förhållande-äktenskap.
3. I förhållandet mellan min man och mig: Kan jag acceptera att min man har sex eller sexchattar med andra män? För mig är svaret "NEJ": Att prioritera sex eller sexchatt med andra män, när man i min situation har en familj med ganska pressad tillvaro och dyrbar tid, då prioriterar jag att han sexchattar med mig via sms eller att vi fysiskt är tillsammans den tiden i stället. Alla förslag i bloggen om sex med andra och flera samtidigt är helt enkelt inget som lockar mig. Jag vill ha sex men en man och en i taget.
4. Jag bestämde mig för att jag vill skapa ett friare liv och genomföra en dela av mina drömmar, tex flytta till ett annat land och där bor jag nu. Ett eget initiativ. Ett självständigare liv vad det nu innebär i framtiden vet jag inte, vi får se.
5. Försoning och tillit. Ja, det är nog viktigt att komma hit. Tilliten tar sin tid att bygga upp, men inte omöjligt lång tid, däremot är det känslan av att alltid vara otillräcklig som ligger och bolmar och pyr. Vad gäller försoning så tror jag att just begreppet acceptans, dvs acceptera situationen att han är bs och har dessa sexfantasier om män. Visst! Jag tyckte som du när allt avslöjades, så jobbigt och varför!! Om jag inte personligen hade upplevt en liknande situation som du hade jag nog sannolikt också skrivit som zogge #60 "Det är väl inte så hemskt?". Nu skulle jag aldrig kunna skriva ett sådant inlägg efter det jag gått igenom. Det handlar inte om sex, för mig handlade det om så mycket mer.
Du undrar över en väg ut utan att "acceptera att han går bakom din rygg" eller "slänga ut honom". Ingen av alternativen är bra för varken DIG och honom, du mår dåligt av att inte veta om han är med andra eller inte, kommer han att ljuga-dölja igen med risk för replissarier och finns det tvivel mellan er så är det svårt att lösa situation tror jag. Personligen, mitt svar, NEJ, jag skulle aldrig vilja att min man går bakom min rygg flera gånger, den retoriska frågan blir ju direkt "Hur kan jag veta att han inte ljuger igen då?".... Det är det man måste bygga upp i sin kommunikation internt eller bara bestämma sig för att tro på varandra. Scenariot "slänga ut honom" är väl inte heller bra, en separation-skiljsmässa kan vara ett bra alternativ med. Det är något jag själv överväger, men prata igenom det och ge varandra tid att fundera.
Den absolut viktigaste frågan för mig och som gjorde att mitt liv förändrades var
VAD MÅR JAG BRA AV OCH VAD KAN JAG ACCEPTERA I ETT ÄKTENSKAP? Var modig och fråga dig själv det och bara du vet vad som krävs, tro på dig själv och din intuition. Det viktigaste är att du har styrka att ta dig igenom den här situationen. Mår du bra, mår dina barn bra. All inre kaos gör det svårt att se klart och sortera tankar och känslor. Kanske har du som jag någon pålitlig och nära vän eller släkting att bolla dina tankar och eller prata med en psykolog, det gjorde jag, för första gången i mitt liv.
Lite personliga reflektioner igen. Jag känner verkligen med dig i din situation.
