X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
Det är många kommentarer. Tack ni som stöttar och försöker förstå.Några saker i det som skrivs reagerar jag på. Jag skulle ALDRIG tvinga min fru till någonting. Ni som pratar om övergrepp och att lura henne till något har missuppfattat totalt.Det jag vill är att få henne att VILJA göra mer spännande och sexiga saker. Det jag känner mig besviken på är att hon vet hur jag känner, men ändå gör hon ingenting för att förändra sig.Jag försöker i vårt förhållande alltid göra allt för henne och vår familj. Vi delar på allt, och jag har alltid gjort mitt bästa för att hon ska må bra och vara lycklig. Men får man inget tillbaka tappar man efter hand sugen. Som många skriver, är det verkligen för mycket begärt att få leva ut sexuellt med sin fru?Det jag undrar är hur hon resonerar. Tar hon mig 100 procent för given? Känner hon sig inte orolig för att hennes ointresse för mig och mina behov kan gå ut över vårt förhållande? Vi har ett bra förhållande på många sätt, och jag vill helst av allt aldrig svika min familj. Men skulle frestelsen komma vet jag inte längre riktigt hur jag skulle reageraJag känner mig rätt pessimistisk. Jag har försökt möta henne, hitta vägar att kommunicera utan att pressa och övertala. För två år sedan köpte jag ett "sexspel" på vår bröllopsdag, och vi har spelat en gång och flera av de "uppdrag" hon fick ville hon inte göra. Vi har det långt inne i en garderob, och det känns rätt avlägset att plocka fram det igen.Jag känner mig inte älskad och uppskattad. Allt behöver inte vara på mina villkor, men måste allt vara på hennes? Är det konstigt att man tittar runt efter alternativen? Hur stor skurk är jag om jag skaffar mig någon vid sidan av?
Jag funderar, du skriver att ni har sex, men inte den typ av sex som du vill ha, därför känner du dig inte uppskattad. Hade det varit min make som skrivit något sådant, jag hade blivit oerhört sårat, för det finns massor av saker som jag skulle vilja att min make gör för mig, då inte på sexplanet, utan mer på det emotionella plant, som han inte gör.
Men, efter många år tillsammans har jag lärt mig att han är inte sådan som jag kanske velat ha som ideal i mina ungdomsdrömar, jag saknar det ibland när jag ser andras män göra det. Men, det finns inget i världen som jag skulle vilja byta ut min make mot. Jag älskar honom för det han är och uppskattar det han gör för mig, har lärt mig att inte bli sårad/ledsen etc för det han inte gör.
Om du tänker annorlunda, ni har ett sexliv, kanske inte ditt önskesexliv. Du älskar ju denna kvinna, varför älskar du inte henne för vem hon är fullt ut.
Skall jag vara krass, så kommer det nog aldrig att ske, om inte kvinnan du lever med går igenom en personlighetsförändring. Men tänk på det bra som ni har i ert sexliv, fokusera på det. Hon känner nog ditt missnöje och då blir sexlivet ännu sämre.
För övrigt finns det massor jag skulle vilja göra ifall tid och pengar fanns, men inte går jag omkring och är besviken för det jag inte fått, jag har lärt mig att uppskatta det jag har, jag ser min make som han är, älskar honom som han är med alla sina brister, och jag hoppas och tror att han gör detsamma när det gäller mig

, mitt barn, som också har sina fantastiska sidor men även dåliga sidor.
Jag blir lite ledsen när jag ser det ena beklagande inlägget efter det andra, där fokuseringen verkar vara vad man inte får i sitt sexliv, lite tonårsaktigt "alla andra gör det/får det" varför inte jag. Om man har den inställningen, tja, då blir man nog besviken.