X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
OK....men hur gick det då? Vill du berätta mer?
Vi har pratat en hel del sen i lördes, främst via sms då vi båda varit upptagna på olika håll med jobb osv.
Vi flörtade (precis som vanligt) via sms när jag skrev "förstår du inte att jag tycker om dig? kommer det som en chock eller?".
Det tog honom ungefär en dag att svara på det. Då pratade vi i telefon i bra stund.
Han sa att det kom som en chock för hans del, att han inte förstod att jag kände så.
Nu har jag åtminstone förklarat hur jag känner, men samtidigt förklarat att det är helt okej att vi är vänner, sålänge vi båda är överens innan en av oss blir sårad. Han har skickat flertalet sms med innehåll såsom; hej sexy, sovit gott sötnos, hallå goding ska vi se film ikväll osv.
I ett sms frågade jag honom "flörtar du med mig?" då svarade han "självklart" samt en stor smiley efter texten.
Så jag förstår inte riktigt hur han kan säga att det kommer som en chock när han skickat flertalet flörtiga sms, samt ringt mig mitt i natten och sagt att han saknar mig och tycker om mig och allt det där.
För min del är det helt ok om vi bara är vänner, jag vill mest veta var jag har honom. Det är det som är det svåra för mig.
Via sms eller när han fått öl i sig är han väldigt ärlig, men i nyktert tillstånd är han som en stel pinne som rodnar o byter samtalsämne om man kommer nära samtalsämnen som har att göra med oss eller dejting öht.
Jag har iaf varit ärlig och sagt att jag gillar honom. JAg vet inte om jag skrämt bort honom helt och håller nu, men jag känner mig ändå nöjd med mitt beslut att berätta det för honom (för jag trodde han förstod, men jag fick ju bokstavera det i klartext för att han skulle förstå).
Det känns lite som att jag berättat vad jag tycker, så nu ligger bollen hos han. Rätt eller fel?
Jag har absolut inte hängt efter honom eller terroriserat honom med sms, det är han som tagit kontakt och ringt flertalet gånger. Jag sa att jag gillar honom väldigt mycket. Det tyckte han kom som en chock, varför?
Too much to soon?
Och varför är han två personligheter? En väldigt öppen, ärlig och kramig när han druckit lite, och som en blyg tonårskille när han är nykter.
Kanske har jag sumpat detta nu, men i vilket fall som helst så fick jag sagt det jag ville ha sagt, och det känns bra. Jag orkar inte med nån katt o råtta-lek som i slutändan sårar en av oss.
