Killen har inte lika mycket sexlust längre

I början var vi på samma nivå med sexlusten och vi ville båda ha sex så ofta vi hade möjlighet. För 7-8 veckor sen var han sjuk och fast han blivit frisk för länge sen så har han fortfarande väldigt låg sexlust. Spelar ingen roll vad vi gör så verkar den inte öka och som det är nu har vi gått från att ha sex 5-6 gånger i veckan till 0-2 gånger och det är för lite för att jag ska vara nöjd.

Jag går ständigt runt och är kåt och frustrerad. Jag har fått tankar på att göra slut och få sex av andra istället. Jag har föreslagit att vi skulle kunna ha ett öppet förhållande så jag skulle kunna ha en eller några kk vid sidan av men det vill han inte och jag förstår det. Men hur länge ska jag stå ut? Finns det något som kan hjälpa han att få tillbaka lusten? Som det är nu kommer jag inte att orka hur länge som helst. Känns jobbigt när jag vet att om jag gör slut står många killar där och mer än gärna vill ha ett kkförhållande med mej så sex skulle jag få. Jag vill inte vara utan honom men jag kommer inte att stå ut med så här lite sex heller. Om jag fick bestämma så skulle jag ha sex 1-3 gånger om dagen. Onanerar typ 3 gånger om dagen och håller på att slita ut mina leksaker pga sexbrist. Jag vill bara ha ett rejält knull nu.

Har pratat med vänner ikväll och försökt komma till klarhet med allt. En av mina vänner sa att hon tror att det kanske kan bero på att han faktiskt har starka känslor och att han därför inte klarar av det på samma sätt längre. Att det finns personer som kan kn***a utan problem utan känslor men när det blir känslor inblandat så blir det svårare. Jag vet inte, jag tycker det låter märkligt. Borde det inte bli bättre och att man vill mera när det blir känslor inblandat? Mysa gör han mer än gärna, ligger nära, kramas, pussas och ger mej enormt med närhet varje gång vi träffas. 

Det där lät lite intressant, att det blir svårare med känslor. Det måste va en typisk kill-grej, för så är det nog med min kille.
Är det för att den dom är kär i/älskar, den vill dom inte "smutsa" ner? 

Det där lät lite intressant, att det blir svårare med känslor. Det måste va en typisk kill-grej, för så är det nog med min kille.
Är det för att den dom är kär i/älskar, den vill dom inte "smutsa" ner? 

Det stämmer säkert in på vissa killar, speciellt de som är undergivna. Vissa älskar sin tjej för mycket helt enkelt. Kan ta en metafor, vissa killar älskar sin bil så mycket och vårdar den ömt, de kör den försiktigt.
Sen finns det de som använder den fullt ut och kör järnet, trots de tycker de har väldens bästa bil!
Ger mig tusan på att det funkar så men tjejer oxå. Men vad vet jag, är bara en simpel kille som ger järnet, både med bilen och......

Undergiven är han inte utan tvärtom så är han dominant

Då förstår jag faktiskt inte. Är han dominant så är du kanske inte tillräckligt undergiven för att tända honom.
Kan han ha någon vid sidanom?
Tror inte att "prata ut" gör han kåtare.
Antingen får du göra slut, hitta ett kk eller leva med det.
Jag rekommenderar dig ett kk.

Jag är nog undergiven nog, vad det gäller den biten så passar vi varann väldigt bra. Jag är helt säker på att han inte har någon annan så det är inte det som är problemet. Jag skulle gärna ha en kk vid sidan av men det går han inte med på tyvärr. Så ja, det är väl göra slut eller stå ut som gäller. Jag har försökt göra slut ett par veckor men han vill inte det och jag smälter direkt för det gör ont att vara utan honom. Vi ska träffas imorgon eller fredag så jag får väl se vad det blir då. 

Hur hade det funkat med ett kk utan hans vetskap?

Det jag vet är att han var väldigt inställd på en hobbysak under junimånad och stressade men hann inte klart i tid. Fast han var stressad så funkade han som vanligt och även ett par veckor efter fast han fick ge upp. Sen blev han som sagt sjuk ett par veckor och jag förstår att han inte orkade när han var sjuk. Men fast han varit frisk länge nu så kommer det inte tillbaka av nån anledning. 

Jag har barn och är klar med det och vill inte ha flera. Han har inte barn och vill inte ha fast han tycker om barn. Han har träffat mina barn flera gånger och det fungerar riktigt bra. Vi träffas ibland när jag har barnen men mest träffas vi när jag är barnfri så det är sällan det "stör". Vi bor inte ihop och har inte några planer på det. Vi känner båda att vi vill ha vårt eget och möjlighet till egentid från varandra. Så vad det gäller barn och allt sånt är vi på samma nivå trots stor åldersskillnad.

Jag har fått veta så mycket att i förra förhållandet blev han bränd och fick inte gensvar när han försökte. Så jag vet att han är rädd att bli sårad men det är jag också. Jag känner lite att han kanske inte släpper in mej helt utan det finns en mur som inte går att komma igenom. Nu är vårt förhållande relativt nytt ännu och det tar ju tid att lära känna varandra så det kanske går att komma igenom det. Jag vet att han inte vill förlora mej, det visar han tydligt men jag vet ändå inte. Kanske han är för svår? Hjärtat säger iaf att jag inte vill vara utan honom men kanske det blir för komplicerat när det redan så här tidigt är svårt.