Alla vi som tappar sexlusten. Nu hjälps vi åt att få den tillbaka!

*suck* Här går det inget vidare. Jag är så less på att aldrig vilja ha sex så jag blir nog snart nunna! Går det med 2 barn tro? Nej men allvarligt jag vet inte hur jag ska komma ur den här onda cirkeln som har blivit rutin... Jag har insett med tiden att jag blir inte kåt av min sambo eller ngn annan karl för den delen heller Det måste ju va något seriöst fel på mig! Jag menar för några år sen ÄLSKADE jag sex. Men nu är jag så anti att jag blir vansinnig om sambon ens tänker tanken på sex typ.

Jag ansluter mig till er om jag får. Är 28 år och undrar om mitt sexliv är över för alltid. Känner ingen som helst lust och blir smått klaustrofobisk när min sambo vill pussas. Klarar knappt av att han rör vid mig eftersom jag känner en sådan enorm press då samtidigt som jag fasar för det ögonblicket då jag (än en gång) måste tala om för honom att jag inte vill. Han är också mycket förstående, tjatar aldrig och går mycket varsamt fram när han tar i mig (för att undvika den oundvikliga press jag hela tiden känner). Det är ju inte honom det är fel på utan mig...
Känner igen mig i mycket av det ni skriver. Kan också drömma riktigt heta sexdrömmar och vakna nästan mitt uppe i en orgasm, så HELT avsexualiserad kan man ju inte vara. Jag hade en stark sexdrift innan jag träffade min sambo och i början av vårt förhållande, kunde knulla när som helst typ. Hade inga problem att prata sex och vara snuskig, nu blir jag generad så fort det kommer på tal och känner mig som en 8-åring när det blir sexscener på TV. Helt sjukt!
JAG VILL verkligen känna den där lusten igen! Som jag brukar säga till min sambo när vi hamnar i de där jobbiga situationerna (i sängen, jag gråtandes för att jag känner mig så värdelös och han evigt förstående och tröstandes) att "Jag vill inte ha sex men jag ÖNSKAR verkligen att jag ville ha sex!" och ber till högre makter varje gång att han ska förstå skillnaden i detta. Jag vill inte/orkar inte/ids inte/ ha sex, men jag saknar min lust, min sambo och vårt underbara sexliv - för sexet är i princip alltid toppen, problemet är att vi har det var tredje månad kanske...

vad är lchf?

Anonym (28) skrev 2009-10-11 16:46:23 följande:

Du sammanfattade min akänslor EXAKT!! Det är verkligen exakt sådär det är för mig just nu också..
Jag vet inte i vilken ände jag ska börja alls.. Det har varit så härlänge och nu är jag dessutom gravid så då är det väl extra dött..men jag vill inte gå hela graviditeten med noll sexliv heller för då kommer det ju att bli fruktansvärt svårt att få tillbaka den alls när man har spädbarn, det inser ju t.om jag, så på något sätt borde jag anstränga mig nu..suck..

Jag kan nog bli hedersmedlem i sällskapet. Vi har inte haft sex på över ett år och sen minstingen föddes (mars 2008) har vi fått till det exakt 3 gånger. Vårat sexliv var kanon i början (fick barn efter 5 års förhållande) men det blev mer & mer rutin... missionär, man visste vilka knappar man skulle trycka på och *sim-sa-la-bim*: Orgasm, förljt av runinmässiga "I-Love-You", och sen somnade man. Lycklig. Vanlig. Tråkig.
Minstingen var sjuk så de första 12 månaderna har vi nog en okej ursäkt, men jag VILL verkligen inte ha sex. Vill inte kyssas (ish!), kan på min höjd kramas lite, om han har rakat sig. Tycker han luktar "fel". Tycker att det är extremt obekvämt de få ggr han ligger ovanpå för att gosa -kan inte andas, tittar bort, VILL INTE.
Vet att sexlivet är en central del i förhållandet och kan därför inte riktigt veta till 100% om jag verkligen älskar honom.

Anonym (jag med) skrev 2009-10-01 11:53:04 följande:

Det är min sambo som har fått höra genom sina sjukhuskontakter att möjligheten finns. Det jag hörde senaste är att man skriver en "självremiss" där man beskriver varför man vill komma och så tar dom kontakt med en. Jag ska kolla lite mer om vart man skickar den.

skrev just ett inlägg under sex och sånt men kan dela med mig här också.

jag har precis som många andra fullt upp på dagarna med barn, jobb, handla, städa, fixa, tänka..... lever ett underbart liv med en underbar man men har ingen ork eller lust till sex längre. Och jag tycker det är synd för det är ju så mysigt och skönt när vi väl kommer till

Min man känner lika som mig så vi är iaf överens

Vi orkar helt enkelt inte och när stressen blir för mycket blir det ännu mer sällan.

Hur som helst så har vi märkt att vi båda får ökad sexlust när vi legat en stund på SHAKTImatta! Mer lust, intensivare lust och bättre på alla sätt och vis.

jag har teorier om att det kan vara ökad blodgenomströmning i kroppen men även den avslappnande och avspännande egenskapen matta har (eller kan ha).

igår provade vi även att ha lite försiktig mjuksex PÅ mattan , det var ok men mest fnittrigt.

20 minuter shakti, innan sex rekomenderar jag varmt!

Hoppas ni kan få hjälp av detta!

Jag har minskad lust och det går alltid i vågor.
Jag och min kille har varit ett par i två år, efter ett år så fick han jobb utomlands och det uppdagades att han legat med tre andra (de tre första veckorna) där.

Fram tills dess hade vi grymt bra sexliv och jag valde ju att fortsätta med honom. Han har mitt förtroende och min kärlek men min sexlust... näe.
Det har gått ett år, vi har kanske legat med varandra mer intensivt under vissa perioder, men oftast inte. Kanske en gång i veckan mot innan 'affärerna' då vi var uppe i två gånger per kväll och en varje morgon.

Jag har trott att det var otrohetsgrejen som påverkade mig, men börjar förstå att det kan vara något annat?
Är tacksam att denna tråd finns!

hm.. men tänk på alla krav o plikter o all vardagssnurr som man är mitt uppe i med jobb, dagis, middagsfix, städning, träning m m and so on.. det vore ju eg himla märkligt om även sexlusten vore på topp under såna perioder i ens liv. man hinner ju inte ens tänk apå sex förrän nästa grej händer.. sex tror jag kommer när man är avslappnad o i rätt läge typ tända ljus, kel o smek o mysiga stunder inte som en pang-på-rödbetan knapp man kan tryck in efter dagens slut? eller är jag ute o cyklar?

Det är flera tidigare inlägg som skulle kunna vara skrivna av mig. Så skönt att se att det finns fler.

Jag har alltid haft mindre lust än min man men just nu är det kris. Vi fick barn för 18 månader sedan. Under graviditeten var det mer eller mindre tvärstopp och det samma gällde första halvåret efter graviditeten. Sedan kom vi väl igång lite försiktigt men nu är det värre än någonsin.

Jag vill ha lust men det bara låser sig. Ju mer han försöker ju värre blir det. Ju längre tid som går mellan gångerna ju svårare blir det. Lägger jag mig i sängen vill jag bara sova.

Min man känner sig oälskad och bortstött och då känner jag mig hemsk, men vad skall jag göra?

Hej,

håller med er allihopa, hade kunnat skriva flera av inläggen själv...

Är gift har 3 barn, det yngsta är 8 månader. Sen sista barnet kom har vi kanske haft sex 5 gånger.. tragiskt. Vi gillade sex innan vi fick barn men nu är min man frustrerad för att vi aldrig kommer till. Jag känner mig helt ointresserad av sex...

Men denna tråden är ju till för peppning och tips om vad vi ska göra för att hitta tillbaka till sexet...

Har ingen lite schyssta tips?

jag hade ett litet tips men det var nog för avancerat? (shakti)

för vår del gäller det ta sig tid för varandra, att inte hamna i slentriansoffan eller framför datorn (som jag nu). Att äta något gott, tända lite ljus, lyssna på vacker musik, massera varandras axlar, fråga hur den andra mår.... jag vet att det låter som en klyscha direkt ur klyschfabriken men det gör stor skillnad! Det är så lätt att bara springa på i livet och stressa runt och glömma varandra. den man en gång blev kär i

och sen tror jag man måste släppa "måstet" inga måsten får finnas när man ska försöka hitta gnistan igen. kanske börja med sex utan själva in-ut momentet. kramas, smeka, se varandra i ögonen....

jag är helt seriös, det är mina tips. de funkar för det mesta för oss. inte alltid. ibland vill vi bara sova

jo, jag kom på en sak till!! många av mina kompisar säger att de "ställer upp". de har sex med sina män för att de borde. för att glädja männen. de tycker att dålig sex är bättre än ingen sex. jag håller inte med. jag tror det kan döda den mest intensiva känslan.

inget tjat, inget ställa upp!

Du är ute och cyklar, och tyvärr inte ensam.

Det är så lätt att tro att sex är något man har när allt stämmer och att lusten på något märkligt vis skall komma när man har huvudet fullt med alla "måsten" och "borde" och dessutom är lite allmänt stressad och trött.

DU själv måste välja att försöka vilja ha sex.

Du själv och din partner måste planera in tid för sex och inte försöka hinna med det efter allt annat för då hinner ni och orkar inte med sex.

Att planera in sex känns väldigt konstigt för de flesta då det alltid skett av sig självt förut. Inse att livet har förändrats och att sex liksom ALLT annat kräver planering och att ni avsätter tid. Förr fanns sex som prio två eller tre, och nu som prio 47 och du tror att du skall hinna med det då?

Några tidigare i tråden skriver att h*n inte vet hur man skall ta initiativet längre eller att h*n är rädd för att göra bort sig och är orolig för att sexet inte skall bli perfekt.
-Våga och lär er att halvrisigt sex ändå är bättre än att ni inte ens försöker. För övrigt så är sex en träningssport, slutar ni att träna så blir det sämre. Börja träna så blir det bättre. Glöm inte bort den mentala träningen.

Spot on! tycker jag... men det är ändå svårt at få till det där med viljan.. de första "inplanerade" gångerna kommer det säkert inte att kännas superkul.. men man kanske kan se det som ett träningspass då, haha?

Skönt att höra en mans åsikt också tycker jag.

Jag tappade lusten helt när vi fick vårt yngsta barn. Först skyllde jag på amningshormoner och sömnbrist, sedan på stress och det ena med det andra. Men till slut insåg jag att jag var frisk, sov tillräckligt, ingen stress och ingen anledning till min brist på lust. Visst hade jag haft lite dåligt med lusten tidigare, men det här var ju löjligt! Inga heta drömmar, inga fantasier, ingen onani alls. Jag gick till en läkare och fick ingen hjälp, och vårt äktenskap började vara i kris.
Av olika anledningar började jag lägga märke till att de enda gångerna det glimtade till någonting, var när jag läste i en tråd här på FL som handlade om dominans/undergivenhet och smisk. Inget nytt för min del, utan det där var något jag drömt om i många år. Men min man gillade inte sådant, så jag hade förträngt alltihop. Nu fattade jag iallafall beslutet att satsa allt! Även om inte min man såg sig som dominant, så fanns det ingenting som hindrade mig från att vara undergiven i sängkammaren. Jag gav i tanken bort min kropp till honom att göra vad han ville med, och lusten kom tillbaka! Hans förslag och frågor tolkade jag som order, och han upptäckte snart att det där inte var dumt alls. Alltid redo, var min nya paroll, och jag gjorde klart för honom att han fick ta mig var, när och hur han ville - så länge han inte frågade om lov först. Skillnaden för mig var enorm! Att suga av honom hade tidigare äcklat mig, men att nu göra det undergivet stående på knä med hans hand på min nacke, det var något helt annat.

Det jag vill ha fram med min historia, det är att jag var tvungen att verkligen erkänna att jag hade lite udda böjelser, sluta skämmas för dem och slutligen ta in delar av dem i sängkammaren!

Jag har med hört att det ska vara bra att ha ett "sexschema" att gå efter för att komma på rätt spår.
Ett litet tips för mig:
Skaffa några små detaljer som kan piffa upp spänningen lite! Men bara små roliga leksaker. Inget som ska bytas ut mot det vanliga men att ha de i lådan kan vara kul!
Kram