ni som är poly*

Vet du, du framför exakt samma argument mot att vara fler än 2 med barn som förr fördes mot att vara ett homosexuellt par med barn (då var scenariot att barnet skulle bli mobbat för att det inte hade en mamma och en pappa).

I grund och botten känns det som att det här handlar om en rädsla för det som är annorlunda, och i förlängningen för att själv vara annorlunda.  Det tål att fundera på, eller hur?

Mvh,
Richard ( som också vet vad det är att vara mobbad ) 

bigami, polygami, ja, klart det är det, i varje fall om man förstår det som "att ha förhållande med 2 eller fler" (*).  Och?

Mvh,
Richard

(*) -gami betyder ju egentligen äktenskap, och man kan säkert diskutera vad som är "i äktenskapliga former", men det kändes som lite överkurs för att svara på ditt anförande 

Samma argument kan ju föras fram för att förbjuda skillsmässa - "Stackars barn, bara bo med en förälder. Det kommer att bli mobbat i skolan."

Att förutsätta att mobbarna har rätt och att det är den mobbade som ska anpassa sig är aldrig rätt väg att gå.

Hur kan det vara synd om ett barn som har fler än två föräldrar som älskar det och hur tänker du när du skriver att barnet skulle löpa ökad risk för att bli mobbat för att det har fler än ett par föräldrar, hur många i detta avlånga land har inte biologiska föräldrar och bonusföräldrar, styvmorsor och fan och hans moster. Det ser jag som ett betdligt större bekymmer för ett barn och dennes trygghet än att ha ett flertal vuxna förebilder i ett och samma hem som älskar barnet, biologi eller inte. Barnet behöver inte kuska runt mellan olika hem och skolor, kompisar och "låtsasfamiljer".

Jag förstår som många andra här inte ditt argument, på vilket sätt skille det bli synd om barnet därför?
Ja barnet kan bli mobbat, det kan den av många orsaker. Ett är att barnet själv klär sig annorlunda bör man stoppa det? Mer jämförbart är homosexuella föräldrar, när föräldrarna adopterat ett abrn som avviker mycket mot deras egna utseende osv.

Och otrohet? Hur tänkte du då? Förhållande är inte definerat till två personer.

Den traditionella kärnfamiljens död är nära förestående...R.I.P

Vi kommer att få se en mängd olika familjekonstellationer i framtiden och det är nog i grunden positivt. Alla argument som baseras i att barnen kommer att fara illa i olika situationer blir egendomliga eftersom det i grunden handlar om att osäkra, olyckliga barn utgör skaran mobbare och de har en tendens att ge sig på andra barn som är utsatta på ett eller annat sätt. Om man har flera vuxna som på ett moget sätt kan ansvar för att ge omvårdnad och kärlek till ett barn kan detta knappast vara annat än positivt. Låt oss bara hoppas att vuxna förmår inse att ett åtagande som ett barn innebär är ett livslångt åtagande. Det går liksom inte att bara under några år leva i en polyrelation där barn ingår och sedan flytta vidare till nästa med mindre än att man även framöver tar ansvar för den relation man har till barnen. Det är å andra sidan ingen skillnad på hur pappor många gånger flytt från ett äktenskap och lämnat sina barn till förmån för någonting nytt. Finns där flera vuxna borde rimligen känslan av övergivenhet hos barnet bli mindre om det finns fera kvar. 

Polyamorösa relationer kommer att bli fler i framtiden. Därmed inte sagt att den traditionella relationen inte kommer att finnas kvar. Av rent praktiska, känslomässiga och traditionella skäl tror jag hushållen även framgent kommer att domineras av parrelationer. Sen kanske det kommer att bli mera vanligt, eller åtminstone mer accepterat att även inkludera sex i vänskapsrelationer. Istället för att egentiden består i att ha en kompiskväll på stan kanske den kommer att bestå i att åka över till polaren och ha lite sex.

Jag vet naturligtvis inte hur det kommer att bli, lika lite som någon av er därute, men att den sexuella revolutionen kommer att ha enorma konsekvenser på vad som är socialt och kulturellt acceptabelt är tämligen givet. Det skall bli spännande att se vad framtiden bär med sig! 

men jag undar sex gör man upp sex dagar, vad gör kille 2 om man bor i hop när kille 1 och tjejen lajar i sovrummet sitter hasn och kollar film?

tja.... jag kan tänka mig att han gör ungefär samma som jag gör om min man har ngt annat för sig än att hänga med mig.
kanske kollar just på film, kanske går och spelar biljard... kanske chattar på FL? ;)

jo men om man bor i hop alla tre så hur fan upplever man det tjejen jag är kåt på nummer 2 så nummer 1 fårta en kopp kaffe eller?

skulle ju svara på TS också;
nej, det är inte alltid guld och gröna skogar. vi kan båda bli svartsjuka. det kunde vi som monogama också! svartsjukan föds ur en rädsla att förlora den vi älskar, och den rädslan kommer då och då tillbaka även nu. skillnaden är att jag känner mig lugnare eftersom jag vet att han inte behöver gå runt och vara sexuellt frustrerad och därför tvivla på oss eller inbilla sig att han är kär i någon pga att hon råkar finnas tillgänglig.

Om alla 3 bor tillsamans så är troligen inte svartsjukan mellan dessa parter så stor, annars verkar det bli en jobbig situation. Svaret för de flesta gissar jag är det som Fru P sagt, man gör annat. Man sitter inte och funderar på det. Jag sitter inte i et tmonogmat förhållande och tänker på vad min partner pratar med sina vänenr om, och inte heller hade jag velat fundera på vad partnern gör i sängne med någon annan i en polyrelation (inte sådär generellt iaf).