Det jag nu kommer att skriva förstår jag kommer att uppröra många och jag kommer att få en massa skit för det, och det är jag beredd på att ta.
Men det jag också hoppas på är att några vill diskutera mitt handlande mer sakligt och försöka sätta ord på vad jag är för en typ av personlighet och vad jag har för problem, för jag tror att jag har nån slags defekt, störning eller vad ni vill.
Jag är gift för andra gången sedan ett antal år. Vi har inga gemensamma barn. När vi träffades så var sexet jättebra och vi hade väldigt roligt ihop och mycket gemensamt. Efter några år så dalade sexlivet kraftigt då min fru inte längre hade nån lust och ork till sex och jag tog först inte in det utan tänkte att allt var som vanligt men till slut nådde insikten mig att min fru egentligen nästan inte alls ville ha sex längre.
Då började jag prata med henne och hon sa att hon inte orkade, inte hade lust men hade ingen förklaring, bara att "hon var sån". I mina öron lät det väldigt konstigt eftersom hon hade varit minst sagt vild i början. Så jag tänkte att jag backar, försöker underlätta så mycket som möjligt för henne och bidar min tid.
Men det gick inte så bra. Hon blev bara mer och mer inaktiv, satt i soffan och såg på TV, gick och lade sig tidigt. Jag blev allt mer frustrerad. Jag har alltid varit aktiv på nätet (vi träffades på en kontaktsajt) och skrivit på olika nätforum. Så jag började skriva av mig min frustration och i diskussionerna kom jag i kontakt med en kvinna och vi skrev privat. Hon visste ju att jag var gift och hon var singel. Hon ville inte ha nån relation med en upptagen man, men vi skrev väldigt mycket och utbytte tankar om allt möjligt. Hon hade en lös relation med en man som inte gav henne det hon ville ha och hon även hon var känslomässigt och sexuellt frustrerad.
Vi beslöt att träffas och ta en fika, och det var hur trevligt som helst, och det gjorde vi några gånger. Men till slut hamnade vi i säng med varandra. Jag var tydlig med att jag inte ville bryta upp från min fru, och det passade henne bra eftersom hon inte ville "få en karl på halsen" utan bara lite sex, närhet och vänskap.
Hon dejtade också den här andra mannen, men gjorde slut efter ett tag eftersom det inte gav henne något. Senare började hon dejta en annan man som hon hittat på en kontaktsajt. Jag var helt med på noterna eftersom jag tyckte att hon skulle ta för sig och mig störde det inte. Vi hade denna relation under ett år och avslutade det sexuella eftersom hon hade förälskat sig i den andre mannen (som dessvärre också var gift och vänstrade) och inte klarade av att vara känslomässigt engagerad i mer än en man på samma gång.
Men vi har ända sedan dess, och det nu är flera år sedan, hållit kontakten, faktiskt i stort sett dagligen, och är fortfarande bästa vänner. Hon gjorde till sist slut med den andre mannen som aldrig klarade att skilja sig som han lovat och hon har nu en relation med en ny man och är lycklig.
Jag hade hela den här tiden sex med min fru också, fast det inte var så ofta. Men jag noterade att hon verkade lite mer intresserad och tog initiativ då och då. Kanske kände hon inte samma press på sig längre.
Jag gjorde nu några försök att få igång samtal med min fru men det gick trögt. Några år förflöt och till slut krävde jag att vi skulle gå i familjeterapi. Hon gick med på det, men de samtalen gick snarare i den riktningen att vi fjärmade oss från varandra. Vi landade i att vi har helt olika förväntningar på sexlivet och att hon inte kommer att bli den hon var de första åren en gång till. Budskapet från henne var: Take it or leave it.
Jag var lite modstulen men tänkte ändå aldrig tanken på att skiljas. Egentligen kan det vara konstigt om man försöker se det utifrån. Hon är absolut den som kommer att förlora mest på en skilsmässa. Inte ekonomiskt, men socialt. Vi bor på landet och det är hennes dröm. Utan min arbetskraft kan hon inte bo så här och hon har inte självförtroendet att försöka få tag på en ny man en tredje gång. Hon kommer att tvingas sätta sig i en lägenhet i stan.
Men ändå kunde jag inte förmå mig att skilja mig. Jag orkade inte med det. För även för mig så skulle det bli väldigt jobbigt och innebära en massa besvärligheter. Så jag lade mig lågt igen och väntade, för hon hade trots allt lovat att gå till läkare och försöka få utrett sin trötthet. Jag tänkte att det kunde bli bättre.
Men det hände ändå inget. Jag väntade ett år utan att hon tog tag i saken och då hade vi ett snack igen. Det resulterade i att jag insåg att jag nog måste bita i det sura äpplet och ta ut skilsmässa trots allt. Men mitt uppe i svåra och tunga arbetsuppgiter på jobbet sköt jag undan det ett tag till...
Men jag började nu aktivt söka älskarinna på nätet. Det var inte svårt. jag var helt öppen med min situation. Jag fann nästan genast en singelkvinna som inte ville binda sig utan tyckte att det var bra med en gift man. Vi träffades nog under ett drygt halvår och jag uppmande henne att även träffa andra män, vilket hon gjorde och till slut fann hon en som hon trots allt ville satsa på och vi avslutade det sexuella, men på samma sätt som ned den första älskarinnana så har vi fortafarande bra kontakt. Vi ses och hörs inte lika ofta, men vi ska faktiskt ses i just morgon och ta en fika.
Men innan det tog slut med den här kvinnan blev jag kontaktad av en annan på samma kontaksajt, också singel. Så jag inledde ett förhållande även med henne samtidigt som jag hade den första relationen. Den första kvinnan visste om den nya och tyckte det var bra. Men den andra visste jag skulle ha lite svårare att hantera den vetskapen, så jag sa inget till henne. Vi hade diskuterat polyamori så hon visste att jag hade en ambition att leva så i framtiden men trodde själv inte att hon skulle kunna leva på det viset. När jag slutat att ha sex med den första så berättade jag dock om henne.
Jag inser nu att det är dags att döpa kvinnorna för att lättare kunna relatera till dem. Jag kallar dem helt enkelt A, B och C som de uppträtt i berättelsen. Jag hade hela tiden pratat med A om mina nya kvinnor, och B visste alltså om C från början. Även C dejtade andra män samtidigt med mig, för vi var helt på det klara med att vi två nog inte skulle komma att leva ihop men kunde ha lite glädje av varandra under tiden.
Nu har jag även avslutat det sexuella med C och har ingen älskarinna. Alla tre kvinnorna har nu fasta relationer med andra män, men vi är fortfarande bästa vänner och har tät kontakt via Facebook, mail, msn och telefon och ses alltså ibland för en fika eller lunch.
Jag har även under åren skapat starka relationer med andra kvinnor på nätet, vissa har jag träffat lite då och då (och ett par av dem har jag också haft sex med, men de har bott för långt bort för att vi skulle ha kunnat bygga upp nåt varaktigt), men vi håller mest kontakt via nätet.
Jag har alltid byggt upp mina vänsterprassel via långa konversationer och jag har varit helt öppen med att jag inte har tänkt att skilja mig för att skapa mig ett liv med dem sen. Jag har aldrig dolt att jag har varit gift. I våra relationer så har det varit en viktig del att diskutera relationer, såväl deras som de lämnat eller varit på väg ur som min relation till min fru.
Alla dessa kvinnor har fått veta allt om hur jag har haft det med min fru och varför jag sökt mig ut på nätet för att hitta människor att diskutera med men också att ha sex med. Alla mina sexuella relationer har varit underbyggda av en stark vänskap och gemenskap. Jag har aldrig undanhållit nån kvinna (eller man heller för den delen) som jag träffat på nätet och lärt känna, min sexuella otrohet, och jag har bara mötts av förståelse, och aldrig av fördömanden vilket verkligen förvånar mig.
Hela tiden har jag jobbat med min relation med min fru och haft sex med henne, även om det tidvis har varit lite magert på den fronten, men just i perioder när jag har haft sex med andra kvinnor har sexlivet med min fru också tenderat att blomstra upp.
Kvinna A har dessutom lärt känna min fru (jag lyckades hitta på ett bra sätt att introducera henne på) och är vän i familjen och vi umgås lite ibland.
Just nu ligger jag lågt. Min fru har faktiskt tagit vissa initiativ till att vi ska få ett roligare sexliv och hon verkar må lite bättre nu eftersom hon till slut har gått till läkare och fått utrett vissa brister som hon nu medicinerar och så har hon även börjat att träna. Kanske kan det bli bra igen och jag känner det lite som att jag inte är lika frustrerad över vårt sexliv längre trots att det i grund och botten inte är så stor skillnad på det utom just att hennes intällning är mer positiv. Men samtidigt med detta så har det mognat fram hos mig att jag nog skulle komma att orka med att ta ut den där skilsmässan, så blir det inte till slut nån märkbar förbättring så kanske det lika gärna slutar på det viset.
Jag har aldrig under den här tiden känt nåt dåligt samvete för mina relationer med andra kvinnor. Faktum är att jag känner mig väldigt illa behandlad av henne eftersom hon inte har velat medverka när jag har velat diskutera våra problem. Jag ser det som att jag har gett oss flera chanser att få vår relation att överleva och börja fungera igen när jag har vänt mig till andra kvinnor för både sexuell och mental stimulans.
Jag vill betona att det inte är bara sex som jag har saknat. Jag har öht inte känt att min fru har kunnat knyta an till mig på något sätt när hon har mått som sämst. Jag har då bönat och bett och pushat henne att söka hjälp, men hon har inte velat. All den energi hon har haft har hon lagt på sitt jobb och hon har bara skyllt på att det är för mycket på jobbet och att hon inte orkar med nåt annat när hon kommer hem. Jag har stått och känt mig helt maktlös inför en kvinna som uppenbarligen inte mått bra men vägrat ta emot hjälp. Jag hade inte hjärta att då ta ut skilsmässa eftersom jag var rädd att det skulle kunna få henne över gränsen och kollapsa totalt eller skada sig själv. Att träffa andra kvinnor fick mig att överleva när det var som svårast.
Oavsett om vi kommer att fortsätta tillsammans eller separera så tänker jag aldrig berätta för henne om min otrohet, det ser jag ingen poäng med.
Under mina relationer med andra kvinnor så har jag noterat att jag aldrig har haft några problem med att knyta an känslomässigt till flera personer samtidigt och inte känt ett uns av svartsjuka över att dessa kvinnor samtidigt aktivt dejtat andra män. Jag tar det som ett tecken på att jag har en polyamörös läggning.
Ja, det var väl min historia!
