Varför stöter min dotter bort mig?

Fråga:
Vi har en treårig dotter som är hemma med mig och lillebror. Hon har alltid favoriserat pappa och när han kommer hem efter jobbet så vill hon bara leka med honom. Nu har hon även börjat ty sig till andra vuxna som hon känner väl. När vi träffas vill hon inte ha mig i närheten. Jag får inte leka med och ska helst inte ens vara i samma rum. Hon vill sitta i deras knän, gosa, bli buren och hon springer efter dem som om hon inte fick någon uppmärksamhet av mig. Jag börjar bli bekymrad. Varför beter hon sig så? Hon får verkligen massor av uppmärksamhet och kärlek av mig. Hon är snäll mot lillebror och jag tror inte att det är en reaktion på den förändrade familjesituationen. Hon är oftast trotsig gentemot mig och verkar inte så glad i mitt sällskap som i sin pappas. Vad gör jag för fel?

Svar:
Det är lätt att förstå att du tycker att din dotters beteende är lite ovanligt. Men jag tror inte att du behöver vara ett dugg orolig. Det låter verkligen som om du ger din dotter precis det hon behöver när ni är tillsammans, och i det ingår det också att sätta gränser och hantera hennes trots.
Jag tror att hennes nyfikenhet och längtan efter andra vuxna, i synnerhet pappa, tyder på att hon ligger väl framme i sin utveckling. Hon får precis vad hon behöver av dig, trygghet, närhet och omvårdnad, men det du inte kan ge på samma sätt är omväxling, nyhet, andra sätt att vara och bete sig. Detta tycks stimulera henne mycket och jag tror att det är viktigt att du är med och bejakar det och ser det som något positivt.
Barn som går i förskola får den stimulansen automatiskt. Mitt tips är att du vänder på din inställning och gör om oron till att se att din flicka har förmåga att ta för sig av det hon behöver och utvecklas av, samtidigt som hon har tryggheten och basen hos dig.
Den ska du fortsätta att stå för i många skeden av hennes utveckling. Det gäller att du litar på din egen förmåga, men också tar stöd av omgivningen. Precis som din dotter gör.

Lycka till!
Margit Ekenbark