- Du är här:
- Familjeliv.se
- fru r8
- Presentation
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i presentationerna
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min historia
Senaste artiklarna
- Kniiip! (Förälder)
- Sköna maj välkommen?!? (Förälder)
- Varför spyr sonen när han ätit? (Förälder)
- Dags för prinsessdop (Förälder)
- 15 tidiga graviditetssymptom (Planerar barn)
- ”Vi är 100 % föräldrar även om vi delar på det” (Förälder)
- Stora kvalitetsskillnader på regnställ (Förälder)
- Måste jag banta under graviditeten? (Väntar barn)
- Volvo återkallar bilbarnstol (Förälder)
- Gör ditt eget födelsedagskort (Förälder)
- Livsfarligt med felvänd bilstol (Förälder)
- Bli blöjfri i sommar (Förälder)
- Rädd för att jag ska lämna honom! (Planerar barn)
- Berätta din historia! (Förälder)
- Vadderade förskolor 2020? (Förälder)
- Få sparar till första barnet (Planerar barn)
Fru R8
Presentation
Hösten 2007 gick flyttlasset från Stockholm till Göteborg. Första nio månaderna i nya staden fick vi låna svärföräldrarnas hus, men nu har vi ett alldeles eget hem på Hisingen. Våren 2010 är jag gravid igen, efter många, många försök och i december, 12 dagar över tiden, kommer Didrik til världen.
Andra graviditeten:
Som sig bör blir denna redogörelse kortare!
22/4 Ett VUL hos gynekologen i vecka 8 visade ett foster med pickande hjärta och navelsträng.
14/5 Ett UL görs på Barnmorskegruppen i vecka 11 och allt såg ut som det skulle. Mamma fällde en tår.
19/5 KUB/NUPP görs i vecka 12+3. Allt såg fint ut och siffrorna är på min sida.
Jag mår illa och är fruktansvärt trött. Varefter tiden går börjar jag även kräkas vissa mornar. Tröttheten avtar något efter v12-13, men jag kräks allt oftare på mornarna. I vecka 17 kräks jag fortfarande, men mår annars bra. Magen syns nu tydligt och det är skönt när jag inte behöver försöka dölja den längre.
Måndag 6/12 anar jag att slemproppen är på väg att släppa, känner igen det från när jag väntade storasyster. Denna väntan, Går under veckan promenader och får då kraftigare sammandragningar, men inga riktiga värkar.
Torsdag 9/12. Jag har väntat på Malvas luciafirande på dagis och maken förutspår att jag nu äntligen kommer sätta igång. Jag känner inget utöver att slemproppen fortsätter lämna sitt tydliga spår. Jag går ut och slår snön av vår tujahäck och tänker att måtte detta sätta fart på det hela. På kvällen vid 20-tiden kommer de första värkarna. Det känns spännande! Värkarna kommer under hela natten. Först 20 minuter emellan, men det minskar till mellan 9 och 6 minuter. Jag slumrar till mellan värkarna. På morgonen tätnar värkarna. Malva sitter i soffan och äter frukost och jag står bakom lutar mot ryggstödet och parerar värkarna. Jag tror inte Malva märker vad som händer! Maken skjutsar Malva till dagis och jag får nästan panik av att vara själv. Det blir bråttom in, för då har jag våldsamt ont. Väl på Mölndal lugnar jag ned mig. Vi blir inlagda på en halvbelagd avdelning. Personalen är fantastisk och jag sköter mig fint. Denna gång jobbar jag med värkarna och känner mig riktigt konstruktiv. På eftermiddagen tar jag lustgas. Senare övertalas jag att bada, vilket hjälper mig hålla mig lugn in i slutskedet. En lätt panik när krystning startar och lite mer panik på slutet, men sen säger det swoosh och bebisen är ute. Lättnad! Och det är en pojke! Vi bli så förvånade att vi bara skrattar! Lille, underbara Didrik är här, 10/12 17.57.
Första graviditeten:
35-årig fru, som fick ett plus nyligen, 12/9. Beräknad BF enligt Familjelivs beräkning 23 maj -07. Har inga barn sen tidigare. Det tog 11 månader för oss att få till den här graviditeten. Fick plusset en knapp vecka innan vår barnlöshetsutredning skulle dra igång. Där ser man..
Nu väntar jag oroligt på ett första tidigt VUL.
2/10 VUL och hjärtat slår! Jag ser en liten plutt sväva runt därinne, och sköterskan förklarar vad jag ser. Huvudet nedåt och navelsträngen på plats. Gynekologen tror på 6+1, men eftersom jag vet när det skedde, säger han att det i så fall är 6+4. Och att vi får se sen vem som fick rätt!
11/10. Nytt VUL. Fick en blödning idag, när jag var på toa. Inte mycket, men ändå uppskakande. VUL:et visade dock ett foster med armar och ben, rätt storlek för sin ålder och till och med jag kunde se hjärtat picka denna gång! Blödningen kan bero på att moderkakan ännu ligger långt ned mot livmoderns mynning. Eller så är det slemhinnorna som blöder. Inget hematom syntes dock. Gynekologen föreslog fibrer, så jag slipper blöda när jag går på toa!
Omräkning idag. Gynekologen tror jag är 8+1. Han tror på BF 25/5. Det går inte ihop med FL:s uträkning, men tiden får utvisa vad som gäller.
16/10 Hade en liten blödning i morse. Eller snarare inatt, som syntes först i morse. Väldigt liten, men dagen började i skräck. Ringde min gynekolog, som erbjöd sig boka in mig för nytt VUL, bara för att "ta hand om det psykologiska". Något annat finns ju inte att göra. Han konstaterade att detta med blödningar kan, trots att det är så obehagligt, tillhöra en normal graviditet för vissa. Men nu orkar jag inte gå dit igen, behöver jobba när jag orkar, och sedan ta det med barnmorskan på onsdag. Be henne om ett VUL snarast. Jag kan ju inte gärna göra ett VUL varje vecka, det kan omöjligt vara nyttigt. Jag försöker tänka positivt. Det var inget förra gången, eller gången innan det, då det "bara" handlade om rosa flytningar. Jag kan inget annat göra. En dag i taget.
18/10 Träffat vår BM för första gången. HB och allt det andra var bra. Vägde något kilo mer än jag trodde, men eftersom jag tröståt under tiden vi försökte bli med barn, har jag redan innan gått upp ett par kilon. NUPP med förberedande blodprov väntar i början av november. Det fanns ingen tid att boka för ett snabbt VUL, med anledning av blödningen i måndags, men jag får ringa på morgonen i morgon, så kanske läkaren kan trycka in mig på en tid under dagen. Annars är jag nu mindre orolig. Skönt!
Det tråkiga just nu är en rejäl förkylning, lite värk i kroppen, huvudvärk och lite förhöjd temp. Det gör det ännu svårare att äta, dessutom. Det som är skönt är att jag nu slipper kämpa mig genom arbetsdagarna, med allt illamående och trötthet. Allt har en bak- och en framsida!
19/10 Nytt VUL. Allt är bra! Pluttens hjärta slår för det vilda. Jag fick bilder med mig, så nu ska maken också få se vad som vilar i mitt inre. 9+1 beräknade maskinen, och det stämmer bra. Jag fick också en trolig förklaring till blödningarna. Det verkar som om det skulle ha blivit två foster. Det som inget blev, ligger som en vätskeansamling långt ned i livmodern, och det är detta som pressats ut ur livmodern, och visat sig som en blödning. Läkaren försäkrade mig om att detta inte var farligt för min gravidtet. Hon visade mig också hur sköra slemhinnorna är, och hur det kan visa sig som lite blod eller brunt i trosan. Jag är lättad och lugnad. Stressen har tärt något enormt på mig, men jag ska nu försöka hitta lugn och tilltro. Vad som än händer, ska jag tillåta mig att tro just nu.
8/11 NUPP idag. Vi fick se ett levande foster med två hjärnhalvor, ett näsben, en magsäck, en urinblåsa, två armar och händer, två ben (med knäskålar) och fötter och tår! Och ett tickande hjärta, förstås. NUPP:en gick jättebra. Av 223 35-åriga mammor, föder en ett barn med Downs syndrom. Min sammanräknade risk är 1 på 2990. När det gäller kromosomfel 13 och 18, är den generella risken 1 på 402, i mitt fall 1 på 8029. Barnmorskan var mycket nöjd och glad, och sa att det såg jättefint ut.
Nu är detta en riskbedömning, inga riktiga svar, men detta gör att vi inte kommer ta ett fostervattenprov. Beslutet är fattat. Jag är så lättad!
Barnmorskan tyckte jag var 12+3 och med en beräknad förlossning 19/5, men ännu så länge gäller de gamla siffrorna, 11+6. I vilket fall är de veckorna och dagarna med störst missfallrisk, nu till ända. Jag tillåter mig att pusta ut, för trots mina föresatser efter förra undersökningen, har oron rivit i mig och jag har varit inne på forumet så lite som möjligt, eftersom jag bara såg allt som kunde gå fel. Nu kan jag vara här igen!
8/12 Fosterljud! Hjärtat slog, precis som det skulle. 156 eller 152, jag lyssnade bara på hjärtat och inte på BM, när hon berättade för mig. Mitt hjärnvärde är fortfarande bra, skönt. Vill undvika järntabletter så länge jag kan, eftersom magen är trög så det räcker ändå. Jag vägde mig efteråt och vikten står fortfarande på 62 kg. Än har det inte dragit iväg, men jag är säker på att det kommer lite längre fram!
20/12 Ultraljud! Allt ser bra ut, bilderna blir fina och BF justeras från 24 till 21 maj. Jag är i v 19, 18+1.
8/1 Fosterrörelser! Hur beskriva det? Vovoom, vovoom, känner jag därinne i magen. Några gånger, det kommer och går. Coolt!
9/1 Sen kväll och fostret rör sig igen. Den här gången lyckas jag lägga handen mot en punkt på magen och känner rörelsen.
10/1 BM igen. Väger nu 67 kg, BM tycker det är helt normalt och det köper jag direkt. Järnvärdet har dalat ytterligare, dags att sätta till järntabletter. Pluttens hjärtfrekvens: 155, sist var det 156. Jag har lätta känningar av foglossning. Får också förklarat för mig att det jag känner när jag tex går fort, är livmoderns sammandragningar, och så länge det slutar när jag stannar upp, så är det helt normalt. Idag är jag 21+1.
14/2 BM igen. Väger nu 69 kg, BM tycker fortfarande min viktuppgång är ok. Mitt blodtryck är något lägre denna gång, vilket jag tror beror på att jag helt enkelt är lugnare nu. Pluttens hjärtljud är 143 denna gång. Plutten rör sig för det vilda, vilket BM ser med blotta ögat när hon ska lyssna på hjärtljuden. Ännu kan BM inte säga hur Plutten ligger i min mage. Hjärnvärdet är på uppgång, skönt! Vi avvaktar tillsvidare med ytterligare ultraljud, men det blir nog ett till för att ha koll på mitt myom. I övrigt ser allt bra ut, och livmodern växer precis som den ska, jag ligger mitt på normalkurvan.
14/3 BM igen. Väger nu 71 kg och det betyder att jag bara bör gå upp ett par kg till nu. Kanske dags att sluta äta choklad varje dag. Samtidigt som chokladen räddar mig genom eftermiddagarna på jobbet, för nu är jag trött, trött, trött! Plutten verkar må bra därinne i magen. Hjärtljuden nere på på 135 denna gång. Fast efter att ha fått följa Pluttens hjärtljud på en monitor i en halvtimme, vet jag nu hur mycket frekvensen går upp och ned hela tiden.
Jag frågar om myomet, men BM kan inte ens känna det, jag märker inte av det och det sitter som sagt högst upp i livmodern, där det inte stör någon annan funktion. Så nu släpper jag det och enda skälet till ett UL till, skulle vara om jag blir öm och får ont av det.
Hjärnvärdet har gått ned igen och jag går över till Niferex, som är ett effektivare preparat än Hemofer.
Plutten ligger med huvudet nedåt och har troligen sin rygg bakåt och bröstkorgen framåt. Där ser man!
25/5 BF+4. En rosa blödning/flytning när jag kissade imorse. Övergick sen till brun flytning under dagen. På förlossningen sa de att jag kan vara lugn och det helt enkelt är ett tecken på att det händer något nu. Besök hos BM, som tror det är slemporppen som släpper. Plutten har äntligen fixerat sig! Känns som det är på gång nu. Har kraftiga sammandragningar, men nu har en del börjat göra rejält ont också. Får väl se hur många dagar det tar nu.
27/5 Värkar från tretiden imorse. Mellan 11 och 13 startar en ny värk var tredje minut. Fortsätter ha rosaröda flytningar. Ringer förlossningen, som säger att vi kan åka in när det är 3 värkar 10 minuter, samt när smärtan blir för svår. BM säger också att det bör vara slemproppen som släpper och att den inte behöver vara slemmig, utan även kan vara rosa och vattnig. Hon råder mig att äta och vila.
Sen avtar värkarna i frekvens till runt 10 minuter, när jag vilar. Smärtan ökar dock kraftigt. Jag konstaterar att detta kommer ta tid...
28/5 klockan 17.31: Malva är här. 3830 gr och 51 cm. Hon är så fin!
Profil