Jag satt mej ner i gårkväll och berättade om allt för Simons pappa!
Det gick över förväntan faktiskt, och ja, ledsen blev han ju, men det är ju självklart!
Först så började han med sitt anklagande att det blir synd om Simon som måste leva på 2 ställen osv och sedan då inte det funkade (som det gjorde sist) så kom han på att han skulle pråmt ha hela vårdnaden!
Jag stod på mej och sa att så länge som vi har delad vårdnad går inte jag med på det - that´s it!!
Så efter ett tag så bestämde vi varannan vecka och även så får han träffa Simon och ha honom så ofta han vill och kan själv.
Nu kanske det låter som att jag inte vill ha Simon alls, och så är det verkligen INTE, utan jag gör detta för att det ska bli minst med bråk och ovänskap!
Såå, ja, nu kan man väl kanske säga att jag är ensamstående nu då.. och faktiskt så känner jag mej inte ett dugg ledsen över det utan mer lättad i kropp och själ!!