*Ny tråd för alla med blödningar under sin graviditet*

Vilken bra tråd någon skapat för 8 (??) år sedan. För visst stod det att första inlägget skrevs 2004? Aja i alla fall..

Är gravid för första gången i mitt liv och går in i vecka 7 imorgon och är sååå lycklig. Idag när jag kom hem från jobbet fick jag mig en otrevlig överraskning, en liten blödning. Blivit en ful ovana att titta på pappret när man går på toaletten och idag besannades mina värsta farhågor - BLOD! Rosa/rött tunt blod. Inte alls mycket men tillräckligt för att paniken skulle sprida sig. Sambon lugnade ner mig och sa att han hade för sig att det här var ganska vanligt tidigt i graviditeten men jag blev inte speciellt lugn förrän jag läst på 1177´s hemsida:

www.1177.se/Skane/Tema/Gravid/Graviditeten/Ko.../

Absolut ingen smärta så jag hoppas, hoppas, HOPPAS att det inte är något allvarligt. Ännu lugnare blev jag här när jag läst alla era fantastiska historier om bebisar. Önskar er alla lycka till framöver så får vi hoppas där kommer en liten bebis, för min del i november <3

Hej !
Hur har det gått för dig? Är i liknande situation 

Är i vecka 8. Har haft mindre blödning i en vecka. Men idag tog de ny fart sitter och väntar på ultraljud. Maken tycker jag skall ta de lugnt men kroppen säger tyvärr att det är missfall:( för oss var det inte planerat men när vi äntligen bestämt oss för att bli föräldrar så händer detta. Tyvärr blir det ingen ny chans för oss men jag hoppas ni andra har lyckan med er;)

Tyvärr hade jag så rätt.. Började med en jätte liten blödning som inte ens krävde trosskydd. Blev sen till en brun aktig flytning i nästan 5 dagar allt sa att det var okej. på mornarna lite mer, på kvällen inget alls. Igår trodde jag det var okej, beställde ändå en gyn tid tills idag. Imorse när jag vaknade så var blödningen i fullgång blödning med klumpar förstod att det var över nu. Låg i stolen och hoppades på hjärtljud men allt var borta. Så nu e det bara att bearbeta sorgen och förlusten. Vi skulle ju inte ha barn men när den fanns där så kändes det så fint nu är man bara tom. Inget nytt barn står på vänt det var nu eller aldrig;( stort svart hål... Lycka till alla vars blödning ändå ledde till en bebis;)

Hej! Här kommer en historia som kanske kan vara någon till nytta.efter att ha kräkts överdrivet mycket i nästan en vecka och då blivit uttorkad och ganska svag sökte jag idag läkarhjälp. Ringer bm på morgonen som ger mej en tid om en vecka!! En vecka! Jag har som tur en handlingskraftig sambo som fixade fram nummer till akutgyn, och dom ville ha in mej med en gång. Ser också vid toalett besök precis innan vi ska åka att jag blöder ganska mycket med klumpar och allt. Blir livrädd, men är som tur är redan påväg inn. På akutgyn blir jag sedan grundligt undersökt, och får medicin mot illamående utskrivet, och som skillnad på natt och dag, nu kan jag äta igen! :D och det görs också ett vul, som visar ett friskt litet liv som sprattlar och pickar med hjärtat, men också en liten liten extra fosterhinna som är tom och påväg ut. Därav allt blod! jag har altså ett friskt barn i vecka 9 men också en ofullständig befruktning som kroppen stöter bort samtidigt. Inte så ovanligt som det låter sa läkaren. och när jag föddes fans vid min mammas moderkaka också där en extra hinna. Är nu fantastiskt lycklig över att få ha sett mitt lilla hjärta! Dagen som började så hemskt slutade väldigt lyckligt!

Pluttis: Vad tråkigt att det slutade så Beklagar!

Friddelins: Vad skönt att se ett pickande hjärta! Grattis!

Själv blöder jag fortfarande litegrann hela tiden, dvs det kommer lite brunt varje dag. Jag gjorde KUB-UL för nästan två veckor sen, och då mådde bebis utmärkt och var av rätt storlek vilket tyder på att blödningarna åtminstone hittills inte påverkat tillväxten. Läkaren kunde inte hitta blödningen, däremot ligger moderkakan väldigt lågt så det troligaste är att det droppar lite blod från den. Det har peppar peppar inte kommit mer rött blod sen megablödningen för fem veckor sen, och jag hoppas det fortsätter så V15 idag

Hoppar in här jag också!
Är i v 11 idag och har blött sedan v 6. 2 ggr har det kommit klart blod (5+3 och 7+4) var båda gångerna och kollade med vul o allt såg bra ut. Ända sedan första blödningen har det kommit bruna flytningar varje dag, slutade för 3 dagar sedan och idag kom det igen lite. Kollade en extra gång med ul igår o liten var väldigt livlig så de var svårt att kolla nån storlek, men motsvarade 10 +0, så den lilla växer som han/hon ska..


Jättetråkigt med blödningar, men det behöver tydligen inte betyda nånting. Har med mina blödningar inte haft nån smärta och inga klumpar endast riklig klar blödning.    

Grubbelsmurfen: Har de kunnat kolla läget på moderkakan för din del? Till mig sa de redan i början att det var möjligt att den satt långt ner eftersom det är rätt vanligt med småblödningar då. UL i v13 bekräftade att den sitter väldigt lågt. 

Kasperina: Din historia låter rätt lik min. Jag har skrivit här i tråden tidigare.
Numera är jag i vecka 33 och blödningsfri sedan några veckor tillbaka.
I mitt fall troddes störtblödningen som kom i v.12 bero på lågt sittande moderkaka med en blodkärl som brustit.
Jag blödde i över två månader efter den första blödningen, varierat mellen bruna flytningar och typ mensblödningar.
Sedan har jag fortsatt blöda vid anstängning och har varit sjukskriven sedan v.12.

Ville bara berätta att det kan gå bra också.

Åh en tråd som jag letat efter!!

Dagen startade väldigt bra! Fick tid bokad för inskrivning och fick prata med bm.
allt kände på riktigt! :)

Men fick nu på kvällen en liten blödning, små stickningar i magen!
Mensvärks känsla ungefär, dock inte hemska smärtor.
Och paniken stiger, fick ett missfall i oktober i vecka 5.
Nu är jag i vecka 6 ( 5+5) och är livrädd för ett till missfall!

Karl min vågar knappt ta i mig för att han är rädd att det ska bli  något fel..

Någon som har några knep för att inte vara så orolig hela tiden..

Och så blir man ju att fundera om blödningen är början på något eller helt ofarligt!



 

Den krassa verkligheten är att man lär sig leva med oron, att man kan stoppa undan den precis utanför gränsen för medvetandet. Den återkommer då och då men det blir lättare och lättare att stoppa undan den
igen.

Hoppas blödningen slutar och allt går bra!

Ja får hoppas det..
Det är ju så svårt att veta hur man ska känna, ska det kännas som mensvärk och mola i ryggen som det gör eller
är det för mycket..

Önskar det fanns någon som satt på axeln och berätta precis hur det skulle vara eller att man fick titta in i framtiden och se att allt va bra så man kan njuta av att äntligen va gravid!

Blir knäpp av att gå och fundera och fundera..

Jag har haft tre stora blödningar och fick åka in akut, v11, v13 och v15.
De första två hittade de inte något fel, varken på mig eller barnet (som rockade runt som en galning varje vul) nu på den tredje så visade det sig att det var en föreliggande moderkaka. Så nu är det vila och åter vila som gäller resterande tid men det känns skönt att veta vad som är fel och att barnet mår bra!

Åh vilken bra tråd!

Jag skapade en ny tråd men såg att fler med mina symptom skrivit här.  Jag var helt övertygad om att jag fick missfall för 1 vecka sedan  (v.7)  då jag störtblödde och en klump (stor som en golfboll) kom ut. Jag ringde till Kvinnokliniken som sa att det lät som missfall och att kroppen tar hand om det själv.
Igår fick jag ýtterligare en kraftig blödning där jag blödde igenom jeans och 4 bindor på 1 timme, så jag fick åka upp till akuten. Där fick jag chockbeskedet att ett litet hjärta tickade och att jag var gravid i v.9!

Jag har ju vid 2 tillfällen haft alla symptom för missfall då jag både blött, haft ont i magen samt haft klumpar!

Nu tar vi en dag i taget och vad jag förstått så ökar komplikationerna i resten av graviditeten om man blött så kraftigt, känns iaf väldigt bra med så många solskenshistorier här=) 

Tråkigt att du har fått gått igenom vad som för mig verkar vara den stora mardrömmen (!), trots de har du en levande liten därinne, fantastiskt!

Har själv haft lite blödningar till och från nu några dagar och två nätter med mensvärk-liknande-kramp i magen. Inte så häftigt! 
Orolig blir man ju men tror iaf att min kropp är duktigt på att visa hur det ligger till med den lilla och det verkar än så länge vara fortsatt positivt, har även kollat med test.
Är i vecka 9 och ser fram emot cub-testet så vi får se miraklet på ul :)

Erika: det är flera stycken som fått höra att risken ökar samt blivit ordinerade vila vid blödningar, medan de till mig sagt att de givetvis inte kan garantera något men att det inte behöver betyda ökad risk för mf och att vila inte hjälper utan man kan bara hoppas på det bästa. Jag blödde varje dag från v9 till v15, men den har det peppar peppar avtagit

Vi kör lite på att ödet får avgöra hur det här ska gå. Jag tar det jättelugnt och försöker vila så mycket jag kan men skulle nått hända så får jag tänka att det är för att barnet inte var friskt från första början. Och nu fick jag medicin utskrivet av läkare som ska minska blödningarna, och då ska jag äta 8 st om dagen!!! Låter sjukt mycket så jag vill inte äta så många och riskera att nått ska hända med fostret:( så jag är lite kluven hur jag ska göra. Det är ju jätteskönt psykologiskt för mig att gå på toa och se att man in te har blod i trosorna samtidigt som man vet att det inte är nyttigt med massa tabletter. Är det någon som ätit Cyklakapron under graviditeten?

Jag äter cyklokapron 9 st om dagen. Är i v.25+3 idag och inlagd på förlossningen för 3e gången sen v.21..

Hoppas allt går bra för dig och att du och bebis får lämna snart!