Tack för lite feed-back, bra tankar som jag tagit till mig. Ja, lillebror är en riktigt aktiv liten kille så det är ju där problemet ligger så att säga. Totalvägrar att sitta i matstol också så det är på golvet och i farten vi får äta om något ska hamna i magen. Vill inte ligga på rygg och vill inte vara "fast". Oavsett om jag sätter eller lägger honom på skötebordet, sängen, golvet eller vad det nu är så snor han iväg som en iller, eller klättrar på mig, väggar etc. alternativt kastar sig med huvudet före ner från vad det nu är. Så fort något hindrar hans framfart - VRÅÅÅÅL!
stromL: Jag har i teorin samma uppfattning som dig vad gäller avledning men ibland blir jag bara trött och avleder för att få en kort stunds öronvila och lugn

. Storebror är ju i en ålder då allt väcker starka känslor, det är liksom rätt sällan bara "jaha" utan det är känslostormar åt än det ena än det andra hållet

. Avleder ju inte honom, utan försöker ta det för vad det är...och med lugn så gott dt går.....ska försöka tänka mer så med lillebror också. Det går ju ingen nöd på honom, han är arg och vill resp. inte vill en massa. Eller ja...jag avleder väl till viss del storebror ibland också. Han får exempelvis inte röra i kokande matgrytor etc vid spisen och då brukar jag vid hysteriska utbrott erbjuda något annat i köksväg....och det är ju också en form av avledning antar jag.
Ibland känner jag bara att det vore skönt om vi liksom bara kunde ta på en strumpa utan att himmel och jord rivs upp.....men jag får helt enkelt försona mig med att vi får börja ett par timmar innan vi ska ut för tillfället, och så ta ett klädesplagg i taget på vartannat barn sådär

.