Dagisinskolning för 1,5-åring funkar inte!

Har nu varit med dottern en vecka på förskolan och passat på att läsa lite om föräldraaktiv inskolning mellan varven. Det har visat sig att det inte bara varit en nackdel att L som har hand om inskolningen är ledig. Dagmar och jag har i lugn och ro kunnat bekanta oss med dagis under en (rätt personaltunn) vecka. Hon har blivit betydligt mer bekväm med dagistillvaron. Exempelvis finns det ett litet hus på gården där några stora barn brukar barrikadera sig ochg kalla det för "sitt" hus. Dottern kom dit och när hon inte fick komma dit sade hon "Arrrrrh!!!" och blev insläppt. Lätt när pappa är med och förstås inte bra att hävda sig för mycket, men ändå bra att hon börjar bli tuffare.
Nästa vecka är L tilbaka och jag får då ett styvt jobb att vägra gå ifrån för tidigt ("Nu kan pappa gå och jobba lite...?" "Nej!!") och att redogöra för vår syn på fortsatta inskolningen. Vi har kunnat lägga några värdefulla dagar på att få dottern att kännna sig bekväm med förskolemiljön. Nästa vecka får det handla om att knyta an till L, så kan jag känna mig bekväm med att lämna sedan. En utdragen inskolning! Känner kanske ändå att jag kommer behöva tvingas bort från dagis. Man blir lite fixerad...
Har passat på att läsa en mastersuppsats om föräldraaktiv inskolning. (www.uppsatser.se/uppsats/01ec28766d/) Det hävdas där att barnet uppvisar separationsreaktion ett par månader efter att inskolningen börjat. Blev lite förskräckt till en början, men det känns ändå bra att veta att inskolningen är mer utdragen än man trott och att det inte är konstigt om hon gråter första tiden man lämnar henne. Står också att 18 månader är svåraste tiden för inskolning...
Det har varit fint med en inblick i förskoleverksamheten. Det serverades konstigt nog vatten till lunch. inte bra för växande småttisar. Dessutom rätt opraktiskt när en del (tex nyinskolade curlingbarn äter väldigt lite till lunch. Hustrun mailade  den ansvariga i stadsdelen och Lena som lagar maten ringde mig igår. Var tydligen ett missförstånd, för visst ska de dricka mjölk! (även om det står blå mjölk i direktiven och jag tycker röd!) Tycker personalen är lite tveksam i att svara på barnens behov ibland. När något barn är ledset blir min första reaktion "Är du ledsen? Varför det? Ska jag trösta dig?" Personalens första reaktion är ibland "Titta vilken rolig pippi, vill du gå och gunga?.." Konstigt, tycker jag...

Vad klok du är som lägger tid på ditt barns förskoletid! (tycker jag då som också skolade in mitt barn länge och föräldraaktivt på en förskola som inte jobbade så )


Och angående lunch så bjuder vi alltid föräldrarna på det när det är inskolning (jag är förskollärare och hos oss är föräldrarna självklart med under dagens alla situationer) medan jag inte heller fick äta under dotterns inskolning.


Och jag tycker att ditt sätt att bemöta ledsna barn är så mycket bättre än personalens. Inte prata bort ledsna känslor utan bekräfta dem och hjälpa barnen att hantera dem.


Och angående uppsatsen om föräldraaktiv inskolning så var ju en del av kritiken att barnen inte fick en anknytningsperson på förskolan och att den gick för fort.
Det undviker du ju genom ditt sätt att skola in på (och så är vår metod på min förskola också)

Lycka till framöver           

Tack! Håller med om kritiken mot föräldraaktiv inskolning - jag hade inte ställt upp på tre dagar och sedan lämning! Barnen behöver helt klart öva sig på att bli lämnade några korta stunder i början. Misstänker att alla föräldrar är så rysligt positiva till 3-dagarsinskolning för att de deltagit i verksamheten och känner sig mer trygg med den. Men slutresultatet ser ju inte föräldrarna, utan det är ju bara pedagogerna som ser barnen under hela dagen. Visst rapporterar de ju hur det varit om man frågar men de har ju möjlighet att välja precis vad de ska säga. Låter jag paranoid?
Det var också intressant att veta att även barn som inte protesterar eller gråter så mycket vid lämning kan gå omkring och vara tyst ledsna. Har varit orolig för att bebban ska gå och gråta hela dagarna men nu tycker jag absolut att gråt på dagis är bättre än att vara ledsen i det tysta. Det gör ju att personalen lägger märke till en och tröstar. Hoppas att jag har tankat henne full med pappatid inför att hon börjar. Sedan får jag stålsättta mig när jag inte kan göra mer. Känner att det går mig lite på hjärnan.

Jag förstår inte, vad är det som gör att de störs över att du är där? Är det inte något som händer i förskolan då och då att det är föräldrar där? På vår förskola har de många gånger uppmuntrat föräldrarna att komma och vara med under en vanlig dag, hela eller del, för att se verksamheten osv. Precis som man kan göra i skolan också. Är det inte ok överallt?

Det är oförklarligt. Jag vet inte varför. Någon som vet? Lunchen verkar ju extra känslig...

Fråga hur det är med maten, och erbjud dig ta med egen mat som en god gest kanske.

Bara ett litet tips vid sidan om. Hoppas att inskolningen går bra. Pratade med vår granne nyss och de har exakt samma problem som dig, men ska börja vara med hela dagar nu ett tag istället för att se om det går bättre.  

TS: jag tycker, som jag tror att jag skrivit tidigare, att du ska ta ett snack med förskolechefen. Jag är inte förskollärare men väl en engagerad (och säkert tidvis jobbig...) förälder som tycker det är självklart att förskolan ska följa läroplanen att anpassa verksamheten efter barnens behov. Säger den inte så?

Det ska ju vara något positivt att du som förälder är med i verksamheten, på vår förskola uppmuntrar pedagogerna till det, även på storasysters avdelning och önskar se fler föräldrar som är med en dag eller en halv.

Som sagt, ett snack med förskolechefen där du kan få förskolans syn på inskolning och du i din tur ge din och mammans uppfattning. Jag tycker faktiskt att det låter helt sjukt oproffsigt av pedagogerna, utifrån din beskrivning här.

Till Sereena: jag har aldrig hört att personalen betalar sin egen lunch, både i vår kommun och flera andra där jag känner förskollärare får de maten betald, just för att de har pedagogisk lunch. Sedan att man som förälder gott kan betala sin egen mat under inskolningen är en annan sak tycker jag.

De allra flesta får betala sin lunch själv eller ta med sig matlåda i vårt avlånga land. Pedagogisk lunch är kanske en gång i veckan om det tillämpas alls. Vi har tagit upp det med lärarförbundet.


TS - Jag tycker att det är bra att du tar ditt barn på allvar och tar ditt ansvar som förälder. Men när tänker DU släppa taget i det här? När tänker du prova att lämna nästa gång och på vilka premisser? Kan det vara signaler du skickar ut som gör att personalen verkar lite besvärade? Som gör att din dotter inte vågar eller vill vara där?

Kanske är jag som är fel uppdaterad helt enkelt, skamligt om det är så att pedagogerna ska äta pedagogisk lunch man får betala för själv.

Ber om ursäkt för trådkapning!

Marsch:  Har lämnat dottern en timme  idag. Liten grupp, lillgumman har fått fin kontakt med sin inskolningsfröken och var på gott humör på morgonen. Diskuterade med L och poängterade att vi har stort förtroende för henne och annan personal och att vi ju bara har olika åsikter om detaljerna. Dottern lämnades utomhus och det gick finfint. Lite snyftig när jag hämtade upp henne men allt hade gått bra. Skönt att vara på banan!
Självklart är det svårt att släppa taget men jag tycker inte det har varit frågan om det i vårt fall. Vi har haft oturen med två veckor med frånvaro (först vi och sedan inskolningsfröken) och en liten backlash efter att det gått bra till en början. Tycker det är helt ok att inte lämna första dagen efter en veckas frånvaro... Det där med att föräldrarna har svårt att släppa taget kommer ju upp varje gång man försöker ha synpunkter på inskolningen. Det är som om man inte skulle kunna tycka något utan att bli anklagad för att vara en förälder som inte kan lämna. Ganska behändigt sätt för förskolan att slippa diskussioner och föräldrainflytande...
Diskuterade med förskolechefen idag och kontentan var nog att jag menade på att de skulle kunna ta föräldrarnas synpunkter som en resurs. Hennes prat kan nog sammanfattas som att föräldrarnas synpunkter gärna tas tillvara men på föräldramötet, inte löpande under inskolningen. Hon tyckte det var viktigt att kommunicera med inskolningspersonalen men jag fick uppfattningen att förskolan absolut vill bestämma själva hur inskolningen ska gå till. Intressant att alla föräldrar går med på det!

Hej TS, vilken engagerad förälder du verkar vara! Ja, som du säger är ju 18 månader en svår tid för inskolning, eftersom barn har en separationsfas då. Deras rädsla för att bli övergivna kan ju vara väldigt stark då. Men nu är det ju så, och mest ngt du kan ta med dig, eller tom prata med personalen om.

Vi hade en variant på föräldraaktiv inskolning, den sträckte sig över 2 veckor, vecka ett var vi (barn + förälder) där kl. 9-12, vecka två kl. 9-14. Sen skulle vi lämna. Jag drog ut på det en vecka till, eftersom min pojke (då 2 år) inte var riktigt redo. Personalen var lite avig, men de berättade samtidigt att många föräldrar börjat ställa mer krav på insyn och delaktighet, och att det ju egentligen var väldigt positivt för hela verksamheten.

Idag är det också många som ifrågasätter hur "normalt" det är att barn gråter efter sina föräldrar, och menar att det ändå går att hitta (individuella) lösningar där detta minimeras. Jag har faktiskt ännu inte lämnat min pojke gråtandes, utan det har räckt med att jag stannat kvar lite vid lämning, och sen gått när han är uppe i lekandet.

Det är en del meningskiljaktigheter mellan pedagoger och barnspykologer vad gäller just förskolan och inskolningen, och många är kritiska mot att pedagoger knappt läser ngn barnpsykologi alls. Det är inte självklart vilken modell som är bäst, utan man bör - precis som du gör - försöka anpassa inskolningen efter barnets behov.

Stå på dig och lycka till!