Hans ex hatar mig

Nej de bröt inte för min skull. Min kille och jag träffades efter deras skiljsmässa, men vi flyttade ihop ganska snabbt. Hon har också en ny kille.

Hon vill bara ha ett samarbete med min kille och jag ska inte finnas till och jag ska inte ha något med barnen att göra. Det är hennes åsikt. Det är ju en omöjlighet. Dels eftersom jag verkligen tycker om barnen och faktiskt träffar dem lika mycket som hon gör.

Har mammor fortfarande större chans att vinna i en tvist bara för att de är mammor? Eller har rättssystemet kommit längre idag?

Jag anser i en del fall att rättsystemet kommit längre.
Men hur är hennes nye då? får han vara med barnen och får han bestämma?

Ja, herregud. Det är väl precis så jag kommer att få det i framtiden. Pojkvännen blev pappa för inte så länge sedan - hittills har jag inte fått träffa sonen eftersom mamman hatar marken jag går på...när hon inte förtränger att jag existerar då. Vi har inte ens vågat tala om att vi flyttar ihop om några veckor, och jag är rädd för att det blir tal om vårdnadstvister etc. när hon får reda på det.
Så vad gör man? Jag känner ju också att hon borde utnyttja alla möjligheter till avlastning eftersom jag inte har några som helst problem med att acceptera barnet - OCH jag ställer upp till 100 procent. Men icke. Iofs så uppskattar hon inte allt barnets pappa försöker ställa upp med heller så, fastän hon valde helt på egen hand att behålla barnet.
Jag hoppas bara att det blir bättre med tiden, för det här är ju verkligen något som kan tära på ett förhållande.

Kämpa på.

När det gäller hennes nya finns det en stor skilland mellan honom och mig -enligt exet. Han har nämligen barn sedan tidigare och är ju då blir han direktkvalificerad som bra nog. Han vill ju inte ta över som pappa. Som om jag försöker ta över mammarollen. Hon har fullständigt fastnat i det tankesättet och ser mig som ett hot. Jag har aldrig bett barnen kalla mig mamma, när DE frågat har jag sagt att de kan kalla mig vid namn. När vi pratar om exet så använder vi mamma, inte hennes namn. Jag har inte valt att bli kär i en man för att han har två barn. Hade jag sluppit detta hade jag bara varit tacksam. Hon får det att låta som jag valt man pga att han har barn. Befängt!

anonym (vet): ja, det tär på förhållandet. Det bildar sprickor eftersom mannen tvingas samarbeta för att undvika en tvist. MEn jag tycker samarbetet i detta fallet handlar om att vi måste göra på det sättet hon tycker är lämpligt. Och att jag då inte ska finnas...

det skulle vara jätte intressant att få höra dessa biomammor som beter sig på detta vis uttala sig varför de gör så. men det kommer aldrig hända för de ser inte sig själva som några problem, de ser inte själva att deras agerande skulle kunna förstöra för sina egna barn.

jag har haft det och har väll lite fortfarande som du TS beskriver en biomamma som hatar mig, eller rättare sagt hon ser ner på mig som om jag vore något katten släpat in. jag existerar inte trots att min sambo och jag nu har bott ihop i sex år.

denna kvinna är en person som endast litar på sig själv, och lyssnar på sig själv.
hon kan ljuga så bra så att det låter trovärdigt och när det inte sedan blir som hon har sagt så har hon en jätte bra förklaring så att allt blir förlåtet från folk runtomkring henne.
väldigt otäck och duktig på att manipulera.
jag måste säga att jag aldrig stötit på en sådan person tidigare och tycker att det känns väldigt olustigt att möta henne.

hon skickar brev där det står dittan och dattan,
när man sedan tar upp detta med henne efteråt så svarar hon:
- det var inte alls så jag menade med lite flin i rösten, det beror helt på hur den som läser brevet tolkar det hela.

kan säga att det stod vissa saker bokstavligen i brevet och det går inte att tolka på fler än ett sätt.

brrrrrrrrrrrrrrr jag ryser när jag tänker på dessa kvinnor, blä! otacksamma monster.

Det jag reagerar mest på är att din kille accepterar att exet pratar skit om dig.
Tycker att han skall säga åt henne på skarpen.

Min man har inte accepterat att hon pratar skit om mig, eller tvärt om.

Sedan vad man tycker & tänker om varandra är en helt annan sak.

Lycka till!

Det jag reagerar mest på är att din kille accepterar att exet pratar skit om dig.
Tycker att han skall säga åt henne på skarpen.

i mitt fall så har min sambo åtskillda gånger sagt ifrån mot henne, han har försvarat mig massvis, sagt åt henne att han står bakom mig och tror inte ett dyft på allt snack ifrån biomamman.

han får då till svars
- med gud vad gulligt då
- vad bra då
osv

men sen fortsätter hon som vanligt i alla fall.
grejen är ju att hon inte själv tar åt sig på kritik då hon tycker att hon ej gör ngt fel, hon ser ju sig själv som den bättre människan på jorden och går i tron av att min sambo egentligen vill leva och bo med henne,
ganska sjukt tänkande för vad i allsin dar gör jag i huset då?
varför i hela friden bor inte de ihop för

Tack för alla svar. Känns bra på något vis att man inte är ensam, fast man naturligtvis inte önskar någon samma situation.

Angående skitsnacket så har min kille försvarat mig hur många gånger som helst och sagt att han inte vill diskutera mig och att deras samtal bör röra barnen enbart. Men det hjälper ju inte ett smack!! Hur han än försöker så drar hon in mig och hur hemsk jag är och att jag är grunden till ett dåligt samarbete...eller snarare grunden till allt ont!

Man undrar ju hur hon förhåller sig till hennes nya killes barn? Och deras biomamma..? HOn sitter ju faktiskt på ett vis i samma sits själv...som bonusmamma.

Gud vad jag kan längta tills barnen är myndiga så man äntligen kan få säga vad man tycker. Det är så jävligt att inte kunna få försvara sig och stå upp för sin person.

Anonym (less):
Vad skönt att din kille står bakom dig till 110%

Jag tror inte ens barnen behöver bli myndiga innan de själva kan avgöra vad de tycker & tänker om sin bonusmamma.

Mina bonusbarn är 6 & 7 år & man märker redan att de är självständiga individer.

Lycka till tjejen!

är exakt i samma sits......så pissjobbigt...

Här har ni en till i samma lika situation!

Jag vet inte vad jag ska göra längre då jag har försökt att hålla avstånd, inte lägga mig i utan bara hemma inom våra väggar så ska min karl och jag komma överens om alla barnen utan exens inblandning, men det hjälper inte längre, nu har hon börjat skicka frågor om vad jag säger till barnet och mycket mycket mer.

Jag kommer bli kallad till familjerätten och hoppas att jag kommer få stöd där!

jag är också i ungefär samma situation. fast här tog biomamman bara kommando i juli förra året och sambons barn har inte varit här sedan dess och knappt träffat honom heller.så dom försvann över en natt.

hon manipulerar och styr dessa barn 12 och 13 år så dom själva säger att dom inte vill träffa sin pappa.3 gånger gick dom till en terapeut och pratade i slutet av sommaren sen sa barnen att dom inte ville längre. den yngsta bad mig i julas via sms att dra åt helvete och att jag inte känner dom och inte ska lägga mig i. min sambo och jag har varit ihop sedan 2005 och jag har träffat barnen regelbundet sedan dess.

hatar dessa jäkla dumma i huvudet biomorsor.jag är också biomamma men skulle aldrig bete mig så. 

Be din kille stå på sig mer, samtal som enbart rör skitsnack om dig och inte är konstruktiva skall brytas på en gång, kanske får han tom vara såpass tydlig att han bara lägger på efter första varningen.

Tycker också din kille skall kontakta tex familjerätten för samarbetsamtal mellan honom och mamman och diskutera hur umgänget skall se ut.

Kvinnor har inte mer fördelar i en vårdnadstvist bara för att de är kvinnor, däremot kan det ligga pappan i fatet om han inte har en bra kontakt med barnen men det gissar jag att din kille har? och med de argumetenen kommer hon ingenstans såvida du inte bevisat är en stor fara för barnens liv men det är du ju inte.

Förövrigt tycker jag du verkar vara en sund och klok bonusmamma med ett bra förhållningsätt.

 har haft det ungefär som dig ts. I detta fall grundades det väldigt mycket i svartsjuka och hennes bristande föräldraskap? 
Då jag varit med sen bonusen var 10 månader och har ett barn sen innan kallade bonusen mig mamma (vilket jag sa till honom me glimten i ögat att jag inte är och att ****** är hans mamma)
detta blev bara värre med åren då jag faktiskt blev en viktig del i bonusens liv och skitsnacken blev värre och hon började spela ut mig mot barnet, så min sambo blev ju satt i en hemsk sits.

Kan ju inte förstå varför man ska göra det så komplicerat. När mitt ex träffade "ny" så blev jag mest glad för hans skull men främst blev jag super glad över att mitt barn fattade tycke för henne direkt! Känner mig absolut inte hotad i min mamma roll och tycker bara det är otroligt skönt att mitt barns pappa träffat en tjej som mitt barn tycker om! menar hon kommer ju vara en viktig vuxen i barnets liv och på så sätt viktig för mig med för att det ska funka så bra som möjligt för vårt barn :)  

Om hon snackar skit om dig i tfn, be din kille att säga åt henen att antingen diskutera vi det vi ska diskutera, nämligen barnen eller så lägger jag på så får du sms a eller maila det du vill istället så svarar jag när jag kan.
Fortsätter hon så lägger han på luren och svarar inte mer.

Alla mail ska sparas likaså sms:en så ni har 'bevis' sen på vad som sagts.
En tvist kanske är den enda vägen att gå? Så ni får ett undertecknat umgängesavtal enligt dom. Kom dock ihåg att reglera allt, vem som lämnar7hämtar och var, vilken tid osv, hur gör man med loven? Köra rakt på med varannan v? Eller ska man ta vartannat sportlov, påsklov osv? Hur gör man med julen, varannan jul och har man inte julen så har man nyår?
Preciserar man allt man kan komma på så har man bara pappret att visa på om någon krånglar.
Först kan de ju testa med samarbetssamtal, oavsett vilekt, se till att din sambo OCH du har talat igenom era önskemål och ta fram ett förslag som är rättvist (hon kommer nog tycka att det är orättvist dock) för du kommer nog inte få vara med vid samtalet om inte mamman säger ja vilket är otroligt att hon kommer att göra.