Det många inte verkar förstå, är att det inte, i första hand, handlar om att lyckas ta hand om fyra friska bebisar på en gång.
Saker att fundera igenom är:
Hur funkar det rent praktiskt under graviditeten? Många som väntar tvillingar och trillingar blir inlagda på sjukhus i trejde trimestern (om de ens kommer så långt) för att förhindra förtidig födsel. Andra blir beordrade sängläge hemma. Hur funkar det då med ett äldre barn? Vem hämtar/lämar på dagis, fixar mat, omsorg etc.
Hur funkar det rent praktiskt efter förlossningen? Fyrlingar föds förtidigt. Många väldigt mycket för tidigt. Hur fungerar familjelivet när man måste leva på neonatalen ett par månader? Ska ena föräldren bo där själv? Vem ska ta hand om det äldre barnet? Hur hanterar man psykiskt att dygnet runt under en längre tid leva med svårt sjuka små barn som riskerar hjärnblödingar, andningsuppehåll, infektioner etc?
Och sedan, om man väl kommer hem, efter några månader på sjukhus, med fyra pyttebebisar som är väldigt infektionskänsliga. Hur löser man familjelivet då? Vem ser storasyskonet när fyra bebisar ska matas, bytar, medicineras, kollas? Kan storasyskonet verkligen gå på dagis, med tanke på alla infektioner h*n riskerar att dra hem och smitta fyrlingarna med?
Att säga "Jag skulle aldrig ta bort någon" som flera i denna tråd säger; är så ohyggligt ogenomtänkt och naivt, att man baxnar.