Jag krossade hans hjärta

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Sorg - Känsliga rummet

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Jag krossade hans hjärta

Fre 10 feb 12:58 Läst 866 gånger Totalt 14 svar

Anonym (:'()
Visa endast

Hur går man vidare till ett liv av glädje och kärlek, när man valde bort sin stora kärlek för några år sedan?

Jag var ihop med en man jag älskade så djupt. Han gick in i en depression och gjorde slut med mig. Denna tid återhämtade jag mig, jag blev stark och självständig. Efter ett halvår tog han kontakt med mig igen och ville ha mig tillbaka. Jag förklarade hur jag kände, och lät honom bli min vän. Jag hade ju saknat honom innerligt.

Samtidigt träffade jag en annan man som var något äldre, hade stabil grund och var intresserad av mig. Vi träffades, pratade, blev ihop till slut. Idag är vi gifta och har ett barn ihop och jag älskar honom.

Men i samma veva som vi beslöt att bli ihop pratade jag med mitt ex och sade att det fungerar inte att vi är vänner längre. Min blivande man uppskattade inte att jag hade en killkompis, och jag accepterade inte att han skulle ha tjejkompisar. Så var det bara. Mitt ex uttryckte sin besvikelse och sorg över detta, då han ville vänta på att jag skulle finna förtroende för honom igen och hitta tillbaka till vår kärlek.

Och min kärlek har inte dött för honom. Jag älskar honom så innerligt. Ofta tänker jag att det kommer bli vi två igen, men det är ju en hur dum tanke som helst när jag har en man jag älskar och ett barn jag skulle dö för.

Jag har inte tagit kontakt med honom för att höra hur han mår, jag skulle så gärna vilja veta men jag vågar inte. Kanske skulle jag kunna gå vidare om jag fick veta att han har gått vidare, men jag kan inte fråga honom för jag vill inte riva upp något.

Hur går man vidare när man vet att man kanske gjorde fel val en gång i tiden? Varje gång jag och min man har ett gräl tänker jag "sådär hade inte X sagt" eller "sådär hade inte X gjort". För min man och mitt ex är helt olika individer... Mitt ex är mer romantiskt och kärleksfullt, men min man är mer saklig och kärleksfull på sitt sätt. Men han är en mer trygg person än mitt ex, och hanterar saker bättre.

Gjort är gjort. Jag sade upp kontakten med mitt ex, krossade hans hjärta och drömmar om ett liv med mig, gifte mig med en man som inte är som mitt ex, älskar min man på ett annat sätt än jag älskade mitt ex, har ett barn med min man och kan inte gå vidare från mitt ex.

Hur går jag vidare?

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »
1. Anonym (:) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 13:01
  
  #1
  
  Kan tillägga att min man känner inte till mitt ex. Han tror vi bara var vänner och att han själv är den första kärleken i mitt liv...
2. Anonym
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 13:11
  
  #2
  
  Bara att bita ihop och leva vidare.....
3. Anonym
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 13:13
  
  #3
  
  Har det lite likadant. Väntar tredje barnet med min sambo jag älskar och dagl saknar jag mitt ex som förmodlgen var mannen i mitt liv.
4. Anonym (tänk till innan)
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 13:18
  
  #4
  
  För det första jag hade aldrig godtagit att inte få ha mina vänner kvar oavsett om de var mina ex eller inte.
  
  Sen kan jag inte råda dig till hur man går vidare, var i precis samma situation som dig, Jag har dock haft kontakt med mitt ex till och från i över 10 år och nu har det kört ihop sig, mina känslor har totalt ramlat över mig och jag är i jordens soppa.
  
  Lycka till med vad du än gör men om du inte vill hamna i en liknande sits så avstå kontakten. Men kanske kan det vara värt det. För egen del så skulle jag inte vilja vara utan mitt ex som numera är min älskare. Min man har inte heller fått veta hela sanningen om mitt ex men jag vet att tids nog så hinner sanningen ikapp.
5. Anonym (:) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 13:24
  
  #5
  
  Det hjälper i alla fall oerhört att få höra att man inte är ensam i det hela utan att det finns fler där ute som genomlider detta...
6. Lillafrökenfräken
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 13:25
  
  #6
  
  Jadu, jag vet inte. För det första så vet jag inte hur mycket som beror på eventuella "xet var mitt livs kärlek" och hur mycket som är en försköning av det man hade ihop. Det kan ju vara skönt att ha nåt att "fly" tillbaks till i tankarna när det inte är som det ska.
  
  För det andra så hade jag inte gjort det val du gjorde med att göra slut med ditt ex som vän när du träffade din man. När jag och min sambo träffades kom vi in på det där med ex av nån orsak och jag sa som det var. En av mina dåvarande bästa vänner var mitt ex. Han är fortfarande en god vän även om vi vare sig träffas eller pratar särskilt ofta men jag vet att han finns där om jag skulle behöva honomm (på samma vis som han vet att jag finns där för honom). Jag sa från start att jag inte kommer välja bort mitt ex som vän och det var något sambon fick ta om han ville ha mig helt enkelt.
7. Anonym (:) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 13:30
  
  #7
  
  Är det normalt också att man inte klarar av saker som påminner om exet och att man därför måste undvika allt som påminner en? Jag ville lyssna på en favoritlåt jag inte lyssnat på i flera år, söker på youtube och börjar lyssna. Och direkt minns jag att detta var precis den sång som jag skickade till mitt ex, och allt de sjöng i låten menade jag till honom... Sedan finns det en film vi såg ihop som jag inte längre kan se på grund av att jag minns den filmen med honom enbart... Ska man verkligen behöva begränsa sitt liv så mycket bara för något i sitt förflutna?
8. Anonym
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 13:31
  
  #8
  
  Ja,uscha,jag lever inte med min livs kärlek..vi har däremot ett barn ihop,så vi har ju kontakt så.
  
  Men det gör så jävla ont. Jag älskar han,och han mig..men jag måste vidare och jag kämpar med det nästan dagligen..men har inget val.
  
  Vi får inget liv ihop,lång historia(han barn med STORA problem och ett psyko ex) Det kan jag inte utsätta mina barn för.
  
  Och jag hoppas jag kommer vidare,så jag inte står där om 5år(har redan gått 2år) och fortfarande är ledsen,för att vi inte fick leva ihop..
9. Anonym (:) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 13:33
  
  #9
  
  Lillafrökenfräken skrev 2012-02-10 13:25:55 följande:
  Jadu, jag vet inte. För det första så vet jag inte hur mycket som beror på eventuella "xet var mitt livs kärlek" och hur mycket som är en försköning av det man hade ihop. Det kan ju vara skönt att ha nåt att "fly" tillbaks till i tankarna när det inte är som det ska.
  
  För det andra så hade jag inte gjort det val du gjorde med att göra slut med ditt ex som vän när du träffade din man. När jag och min sambo träffades kom vi in på det där med ex av nån orsak och jag sa som det var. En av mina dåvarande bästa vänner var mitt ex. Han är fortfarande en god vän även om vi vare sig träffas eller pratar särskilt ofta men jag vet att han finns där om jag skulle behöva honomm (på samma vis som han vet att jag finns där för honom). Jag sa från start att jag inte kommer välja bort mitt ex som vän och det var något sambon fick ta om han ville ha mig helt enkelt.
  
  Glöm inte att jag inte ville att han skulle ha tjejkompisar heller, jag är väldigt svartsjuk av mig. Och det tyckte inte han var några problem så länge jag gjorde det jag med och det gjorde jag.
  
  Men detta med försköning tror jag inte. Vi hade det perfekt och planerade allt men mina känslor och min tillit dog när han blev deprimerad och gjorde slut och inte hörde av sig på ett halvår. Men jag borde ha gett honom en chans när han var sig själv igen och tog kontakt med mig igen, för jag älskade ju honom... Men jag vågade inte, för jag var rädd för att det skulle ske igen... Och jag ville inte vara så beroende av någon att någon skulle kunna krossa mitt hjärta och låta mig bli stark på egen hand, och därför älskar jag inte min man på samma sätt. Jag är stark med honom och utan honom och det är hemskt att känna så. Jag vill känna mig beroende av kärleken till min man, jag vill leva på den. Men det gör jag inte för jag vågar inte sedan det som hände med mitt ex.
10. Lillafrökenfräken
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 13:35
  
  #10
  
  Anonym (:) skrev 2012-02-10 13:30:21 följande:
  Är det normalt också att man inte klarar av saker som påminner om exet och att man därför måste undvika allt som påminner en? Jag ville lyssna på en favoritlåt jag inte lyssnat på i flera år, söker på youtube och börjar lyssna. Och direkt minns jag att detta var precis den sång som jag skickade till mitt ex, och allt de sjöng i låten menade jag till honom... Sedan finns det en film vi såg ihop som jag inte längre kan se på grund av att jag minns den filmen med honom enbart... Ska man verkligen behöva begränsa sitt liv så mycket bara för något i sitt förflutna?
  Det är ju upp till en själv hur mycket man låter minnena ta över. Själv kan jag tillåta mig det ibland men för det mesta så säger jag åt mig själv att sluta grubbla på det som varit och njuta av det jag har istället. Man mår inte bra av att leva i det förflutna helt enkelt, lika lite som man mår bra av att ta ut allt negativt i förskott i olika situationer.
11. Lillafrökenfräken
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 13:42
  
  #11
  
  Anonym (:) skrev 2012-02-10 13:33:17 följande:
  
  Glöm inte att jag inte ville att han skulle ha tjejkompisar heller, jag är väldigt svartsjuk av mig. Och det tyckte inte han var några problem så länge jag gjorde det jag med och det gjorde jag.
  
  Men detta med försköning tror jag inte. Vi hade det perfekt och planerade allt men mina känslor och min tillit dog när han blev deprimerad och gjorde slut och inte hörde av sig på ett halvår. Men jag borde ha gett honom en chans när han var sig själv igen och tog kontakt med mig igen, för jag älskade ju honom... Men jag vågade inte, för jag var rädd för att det skulle ske igen... Och jag ville inte vara så beroende av någon att någon skulle kunna krossa mitt hjärta och låta mig bli stark på egen hand, och därför älskar jag inte min man på samma sätt. Jag är stark med honom och utan honom och det är hemskt att känna så. Jag vill känna mig beroende av kärleken till min man, jag vill leva på den. Men det gör jag inte för jag vågar inte sedan det som hände med mitt ex.
  
  Men varför är du svartsjuk? Varför inte lita på sin partner (helt OT jag vet)? Jag har ju iofs väldigt svårt att förstå mig på den sorts svartsjuka som innebär att man inte får ha vänner av det motsatta könet oavsett vilken relation man haft till dem innan.
  
  Och sen är frågan, var det egentligen så perfekt då omm känslor och tillit dog när han mådde dåligt och inte ville ha nån kontakt? Jag håller med om att det är svårt att lita på en sådan person då jag anser att är man tillsammans så löser man svårigheterna tillsammans, man gör inte slut i det läget (om man inte känner att man riskerar att fysiskt skada sin partner). Men om inte tilliten finns där, vad finns det då att bygga på om du nu inte skulle ha haft din nuvarande man? Eller är det bättre att vara tillsammans med exet och hela tiden undra när han ska svika dig igen genom att försvinna när något går åt skogen inombords?
12. Anonym (:) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 14:20
  
  #12
  
  Lillafrökenfräken skrev 2012-02-10 13:42:30 följande:
  
  Men varför är du svartsjuk? Varför inte lita på sin partner (helt OT jag vet)? Jag har ju iofs väldigt svårt att förstå mig på den sorts svartsjuka som innebär att man inte får ha vänner av det motsatta könet oavsett vilken relation man haft till dem innan.
  
  Och sen är frågan, var det egentligen så perfekt då omm känslor och tillit dog när han mådde dåligt och inte ville ha nån kontakt? Jag håller med om att det är svårt att lita på en sådan person då jag anser att är man tillsammans så löser man svårigheterna tillsammans, man gör inte slut i det läget (om man inte känner att man riskerar att fysiskt skada sin partner). Men om inte tilliten finns där, vad finns det då att bygga på om du nu inte skulle ha haft din nuvarande man? Eller är det bättre att vara tillsammans med exet och hela tiden undra när han ska svika dig igen genom att försvinna när något går åt skogen inombords?
  
  Nej känslorna dog ju inte, jag kände att jag klarade inte av att leva utan honom. Men jag tvingade mig att bli stark, men slutade älska honom gjorde jag aldrig. Men det är ofta jag tänker på vad som hade hänt om han inte blivit deprimerad, hur det hade varit för oss i så fall.
  
  Det är så svårt att sluta tänka dessa "tänk om...".
13. Lillafrökenfräken
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 15:07
  
  #13
  
  Anonym (:) skrev 2012-02-10 14:20:02 följande:
  
  Nej känslorna dog ju inte, jag kände att jag klarade inte av att leva utan honom. Men jag tvingade mig att bli stark, men slutade älska honom gjorde jag aldrig. Men det är ofta jag tänker på vad som hade hänt om han inte blivit deprimerad, hur det hade varit för oss i så fall.
  
  Det är så svårt att sluta tänka dessa "tänk om...".
  "Tänk om"-tankarna ska man bryta direkt de kommer för det kommer absolut inget gott ur dem. Då får man helt enkelt ta tag i nåt som kräver att man fokuserar och slutar tänka "tänk om" *veta av erfarenhet*. Försök fokusera på nuet istället för på en alternativ verklighet för det mår ingen bra av, allra minst du.
14. Anonym (:) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Fre 10 feb 23:29
  
  #14
  
  Lillafrökenfräken skrev 2012-02-10 15:07:23 följande:
  "Tänk om"-tankarna ska man bryta direkt de kommer för det kommer absolut inget gott ur dem. Då får man helt enkelt ta tag i nåt som kräver att man fokuserar och slutar tänka "tänk om" *veta av erfarenhet*. Försök fokusera på nuet istället för på en alternativ verklighet för det mår ingen bra av, allra minst du.
  
  Tack :)
1. «
2. ‹
3. 1
10. ›
11. »