Jag vore tacksam för tips och råd från de av er som har erfarenhet av att trappa upp schema då stora samarbetssvårigheter föreligger?
Vårt barn fyller tre år i juni och vi har dom på umgänge varannan helg fr-sö samt en dag den andra veckan.
Lovumgänge med tre dagar i stöten.
Jag har lite huvudbry som beror på det obehagliga klimatet och det rent ut sagt taskiga samarbetet.
Någon "normal" kommunikation mellan oss finns inte och vi pratar inte med varandra.
Han vägrar att gå till familjerätten för samarbetssamtal och att ta hjälp med utökande av den dom som finns och jag vet faktiskt inte riktigt hur / vad jag ska göra.
Självklart ska de ha mer tid med varandra i takt med att vårt barn blir större, men jag är rädd att konflikterna ska bli ännu värre och jobbigare.
Redan som det är nu, blir det bråk om minsta lilla som går. Att samarbeta kring tex. röda dagar som krockar med vardagsumgänget går inte och den där "ena" dagen den andra veckan är en ständig källa till konflikter så fort dagis är stängt eller annat.
Jag trodde att det på något sätt skulle lugna sig hjälpligt , men det gör det aldrig. Jag får fortfarande hätska mail tillbaka oavsett en försynt fråga om förlängt umgänge eller meddelar att vårt barn har feber. Mycket sporadisk mailkontakt.
Det finns inget hopp om att något kommer att ändra sig inom de närmsta åren.
Vi har aldrig bott tillsammans och jag har ensam vårdnad om barnet som trots allt har träffat sin pappa oavbrutet enligt schema sedan 7 månaders ålder.
Jag har funderat på om det skulle vara bättre att ha tex. to-sö varannan helg och ha kvar dagen den andra veckan tills barnet är fyra och då ha on-sö eller to-må? Och långsamt trappa upp det tills vi eventuellt kan ha varannan vecka
Pappan har just nu föreslagit fr-må och on-fr den andra veckan.
Det tycker jag egentligen låter bra för två föräldrar som kan samarbeta konfliktfritt. Men jag har svårt att tänka mig ett sådant hattigt schema med de här förutsättningarna.
Det känns som en bättre idé att trappa upp schemat så att de ses en sammanhängande period i stället så blir det mindre grund för konflikter.
Jag tror att barnet har det bra hos pappan men ibland är h*n ledsen.
Jag har barn med en annan som bor varannan vecka, men de är äldre. Jag vet dock precis hur mycket samarbete det krävs i takt med att barnen växer och får mer och mer aktiviteter, läxor, kompisar, prylar som ska fram och tillbaka. Och hur mycket det betyder att ha ett bra samarbete och kunna vara flexibel när det behövs och kompromissa.
Och framför allt att kunna prata med varandra om barnens vardag, saker som händer i skolan osv.
Om pappan även framåt vägrar alla former av samarbete, samarbetssamtal mm kanske det inte är till barnets bästa att över huvud taget ha varannan vecka?
Jag känner mig oerhört rådvill i detta och vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på.
Har just nu föreslagit ett utökat umgänge under våren på lite olika tider typ fr-må, to-sö för att kunna se hur vårt barn reagerar.
Än så länge har jag märkt att h*n är absolut lugnast när h*n kommer hem och landar på söndagar direkt mellan oss föräldrar. När h*n blir lämnad efter helgen på måndagar på dagis, märks det direkt att det blir kläng, gråt och utbrott.
Pappan vill ändå ha fr-må "för att slippa ha någon kontakt med mig över huvud taget".
Visst, som läget är skulle jag personligen inte ha så mycket emot att slippa se pappan heller, men är det inte meningen att det är vårt barns bästa vi ska gå efter?
Hur har ni andra gjort med ovanstående när det ser ut så här, och vad har blivit bäst för barnet i slutändan? Och för föräldrarna för den delen?
Min magkänsla säger mig att det skulle vara att föredra att ha längre sammanhängande perioder som varannan vecka to-sö eller to-må så snart vårt barn är kanske 3 1/2 och vi kan droppa den där enda dagen andra veckan.
Det är ingen idé med förslag/ kommentarer om att vi ska samarbeta. Det går helt enkelt inte. Jag har redan försökt med allt och det är lönlöst.
Pappan har i mycket direkta ordalag förklarat att han inte anser att man ska behöva ha något som helst med varandra att göra bara för att man råkar ha ett barn tillsammans. Och att han aldrig vill se mig mera. Och aldrig kommer att gå på samarbetssamtal eller i någon annan regi heller.
Som sagt - under dessa förutsättningar skulle jag vilja ha konkreta råd på hur man på bästa sätt ska tänka när det gäller umgängets perioder. Gärna från er som varit där redan.
Jättetacksam för svar
