Hej!
Jag, en man på ~30 år som gått igenom en hel del i livet ,allt ifrån en relativt tuff uppväxt till diverse relationsutmaningar genom åren (hade en tjej som var suicid etc) och har överlevt en tuff operation. Lever dock ett normalt liv sedan flera år tillbaka där jag anser mig mognat en hel del och ser livet på ett mer moget och framåt sätt än de flesta jag träffar på.
Har en relation (särbo) med en tjej sedan en tid tillbaka, hon är underbar och trevlig, gör mig glad och förstår mig på ett unikt sätt.
Dock har jag samma problem som jag haft med alla tjejer, att oftast vill de umgås i princip dygnet runt och sova över i sisådär en vecka... Det blir liksom för mycket för mig och jag saknar mina övriga intressen som jag gör på egen hand. Jag har märkt att jag mår bra av att umgås i två-tre dagar och sedan två-tre dagar själv, det funkar bäst för mig.
Nu till frågan, är jag egoistisk, tråkig och omogen? Borde jag släppa mina egna intressen och bara göra saker gemensamt?
Värt att tillägga är att jag haft relativt få relationer men istället längre (flera år långa) och klarar av att vara själv i flera år utan att det är jobbigt.
Vad tycker ni?
