Anonym (Frida) skrev 2012-03-02 08:59:59 följande:
Vad fint!! Då vet vi i denna tråden vart känslorna kommer ifrån när vi hör din låt på radion???
Men du, har du bestämt dig för att stanna nu och kämpa?
Tack!
Ja du, en del av mig säger stanna och kämpa. När jag ser mina barn skrattar så de kiknar så är det så svårt att tänka något annat. En annan del av mig säger att jag har petat sönder så mycket som bara går i mitt förhållande och det jag jagar är något som jag bara har gjort till mitt. Som hon inte känner igen sig i. Jag tänker ibland att mitt liv har avstannat och vem vet - hon kanske känner samma som jag.
Men hur jag än tänker så känns allt bara konstigt . Det känns så fel att bara nu gå och det känns också så fel att stanna kvar. Jag börjar omvärdera det som är viktigt för mig, min barn och deras uppväxt, dem vill jag följa och jag vill inte missa en sekund av deras liv. Det är så viktigt för mig. Jag känner också att de har mig som en stor trygghet. Min son blir otroligt ledsen när jag är borta på resa att han mår dåligt. Någon gång har jag fått avbryta och komma hem för hans skull. Jag vet att det kanske är fel och jag borde "puscha" honom att klara sådant men samtidigt... för mig är han min lille pojke med världens största hjärta. Hans leende. Jag kan inte krossa honom.
Min musik håller mig ovanför ytan. Den drar upp mig när jag sjunker för djupt.
Så jag måste börja tänka på vad det är jag har. Vad är det viktigaste för mig i livet. Där är jag nu. Min låt jag skrev i torsdags"You can not get everything" bygger på allt det här. En låt som uppbyggd på gitarr och piano enbart. Det speglar mycket av det vi har pratat om i denna tråd. Kanske jag släpper ut den här. Jag skall fundera. Jag kommer outa mig själv då.
