Familjesemestern till USA och Mexiko blev en annorlunda upplevelse. Kaktusar, röda klor och potatisälgar?! utgjorde en festlig inramning på resan.
Efter en lång flygresa över Atlanten, där min morbrors långa ben höll på att bli avkapade av sätet framför, landade vi till slut på LAX, Los Angeles Airport.
Året var 1991, jag var 15 år gammal, och nu var vi äntligen framme. Over there, in the city of angels. Så himla coolt!
Vi som reste var, förutom jag själv, min mamma, morbror, hans fru, min kusin och en kompis till familjen. Två veckor semester skulle spenderas i Los Angeles och Mexiko.
Första kvällen blev vi dock varse om att barn, oavsett om de var i målsmans sällskap eller inte, inte var välkomna i hotellets bar. Hundar fick dock gärna lov att komma in... Så vi traskade över gatan och hann bara komma över när vi hör en jättesmäll bakom oss. Två bilar hade precis krockat. Welcome to L.A.! Inne på baren serverades vi Coca Cola av en servitris som hade de längsta naglarna jag någonsin sett. Hon behövde inte ens böja fingrarna för att greppa runt glaset utan det vara bara att kila fast det med naglarna som mer såg ut som långa röda klor. Undrar vad den svenska häslovårdsmyndigheten hade tyckt om det?
Vi spenderade veckan i L.A. med shopping, besök på Fisherman's market, åkandes de mest sinnessjuka berg-och-dal-banor på Disney land och titta på filminspelning på Universal studios. Håll er borta från It's a small world-turen inne på Disney land. Den är dödens tråkig och tar ALDRIG slut... Missa däremot inte de olika showerna som visas inne på Universal studios under dagen. De är superhäftiga.
Efter en vecka var det dags att bege sig till Mexiko och San Felipe. Vägen dit kantades av kaktusar, kaktusar och åter kaktusar. Vid ett stopp blev vi upplysta om att man kunde hitta skorpioner och intressanta spindlar så bussen tömdes på folk som gav sig ut för att leta. Men att gå ut i öknen i sandaler var ingen höjdare vilket min morbror snabbt blev varse. Illasinnade små runda kaktusbollar, som låg överallt på marken, gillade hans strumpor och fötter väldigt mycket. Det var inte direkt ömsesidigt om man säger så. Han skrek i högan sky när vi skulle få bort kaktusarna från hans fötter och allt förevigades på film av min kusin som tjöt av skratt.
Framme i Mexiko njöt vi av sol och bad, billig och god mat samt vacker shopping i form av silversmycken och textilier. Vi hann även med en resa till Mexikos västkust för att åka ut på valsafari och det var en fantastisk känsla när man såg valarna simma precis bredvid båten. Magnifika djur!
Men hur var det med den där potatisälgen undrar du? Jo, varje morgon, till frukost, fick vi beställa hur vi ville ha vår potatis. Vår kompis, som inte var speciellt bra på engelska, beställde "potäjtismoose" varje morgon. Han tyckte att amerikanarna borde fatta att det var potatismos han ville ha men de skakade bara på huvudet och undrade om potatisälgar var vanligt förekommande i Sverige.
Året var 1991, jag var 15 år gammal, och nu var vi äntligen framme. Over there, in the city of angels. Så himla coolt!
Vi som reste var, förutom jag själv, min mamma, morbror, hans fru, min kusin och en kompis till familjen. Två veckor semester skulle spenderas i Los Angeles och Mexiko.
Första kvällen blev vi dock varse om att barn, oavsett om de var i målsmans sällskap eller inte, inte var välkomna i hotellets bar. Hundar fick dock gärna lov att komma in... Så vi traskade över gatan och hann bara komma över när vi hör en jättesmäll bakom oss. Två bilar hade precis krockat. Welcome to L.A.! Inne på baren serverades vi Coca Cola av en servitris som hade de längsta naglarna jag någonsin sett. Hon behövde inte ens böja fingrarna för att greppa runt glaset utan det vara bara att kila fast det med naglarna som mer såg ut som långa röda klor. Undrar vad den svenska häslovårdsmyndigheten hade tyckt om det?
Vi spenderade veckan i L.A. med shopping, besök på Fisherman's market, åkandes de mest sinnessjuka berg-och-dal-banor på Disney land och titta på filminspelning på Universal studios. Håll er borta från It's a small world-turen inne på Disney land. Den är dödens tråkig och tar ALDRIG slut... Missa däremot inte de olika showerna som visas inne på Universal studios under dagen. De är superhäftiga.
Efter en vecka var det dags att bege sig till Mexiko och San Felipe. Vägen dit kantades av kaktusar, kaktusar och åter kaktusar. Vid ett stopp blev vi upplysta om att man kunde hitta skorpioner och intressanta spindlar så bussen tömdes på folk som gav sig ut för att leta. Men att gå ut i öknen i sandaler var ingen höjdare vilket min morbror snabbt blev varse. Illasinnade små runda kaktusbollar, som låg överallt på marken, gillade hans strumpor och fötter väldigt mycket. Det var inte direkt ömsesidigt om man säger så. Han skrek i högan sky när vi skulle få bort kaktusarna från hans fötter och allt förevigades på film av min kusin som tjöt av skratt.
Framme i Mexiko njöt vi av sol och bad, billig och god mat samt vacker shopping i form av silversmycken och textilier. Vi hann även med en resa till Mexikos västkust för att åka ut på valsafari och det var en fantastisk känsla när man såg valarna simma precis bredvid båten. Magnifika djur!
Men hur var det med den där potatisälgen undrar du? Jo, varje morgon, till frukost, fick vi beställa hur vi ville ha vår potatis. Vår kompis, som inte var speciellt bra på engelska, beställde "potäjtismoose" varje morgon. Han tyckte att amerikanarna borde fatta att det var potatismos han ville ha men de skakade bara på huvudet och undrade om potatisälgar var vanligt förekommande i Sverige.
