På julafton 2004 åkte jag och min man till Thailand. Föga anade vi vad som skulle vänta oss vid vårt första dopp och "souverniren" vi fick med oss hem.
Vi såg Kalle Anka på Arlanda på julafton. Vi hade bokat en billig biljett och visste at vi skulle flyga länge innan vi kom fram.
Vi bytte flyg i Bangkok och kom fram till Krabi på kvällen. Tog en massage och en zonterapi. Jag hade bestämt mig för att zonterapi skulle få mig gravid och nu fick jag "de rätta knölarna" ordentligt masserade inför ögglossningen som väntade.
Åt en underbar middag och gick sedan och lade oss, trötta efter resan. Minns sedan frukosten så väl. Ett vackert hotell hade vi unnat oss de första två nätterna...tänkte vi. Sedan tog vi den enkla båten ut till Railey beach, slängde oss på stranden, köpte ananas och drömde om dagen. Jag ville promenera ut en bit i det långgrunda vattnet för att kolla de tuffa bergsklättrarna. Ut i vattnet men kom inte så långt för då kom vågen. Den vågen!
Vi hade tur. Skadade oss inte så mycket, såg inte så många skadade och klarade oss ifrån att se döda. Men skrämdes av förödelsen, att inte komma någonstans, att se helikoptrar över huvudet, vänta, fundera på hur länge mat och vatten skulle räcka och allt annat du kan tänka dig.
Ett dygn senare blev vi hämtade och kom till hotellet, där de jublande tog emot oss. De trodde vi var döda. Våra saker stod ihoppackade. Stora delar av hotellet var förstört. Vi blev hämtade med pick up och kom till busshållplatsen för att ta oss till andra sidan. Vi fick veta att med pass och pengar kvar, utan skador osv skulle vi bli sittande på flygplatsen länge. Därför valde vi att stanna. Vi visste ju knappt vad som hänt heller....än! Inte vilka konsekvenser det hade för världen.
Vi kom till östsidan sent på kvällen. Insåg då att det nog var kört. Jag hade ju känt att jag hade ägglossning där på stranden under den bara himlen, men där och då tänkte vi inte ens tanken! Det fanns ju ingenstans att gå!
Men menm nu fanns ett hotellrum!
Vi kom ut med båten till Koh Samui och lyckades få ett rum. En enkel stuga som vi bestämde oss för att boka i 5 nätter, eftersom trycket var hårt.
Under de kommande dagarna försökte vi förstå, men också njuta av vårt livs resa. Vi hyrde moppe, åt ute, badade, besökte sleeping budda, hälsade på elefanter m.m. Och så försökte vi komma åt tv-apparater i butikerna och komma ut på internet på internetcaféerna, försökte förklara för dem hemma vr syn på vad som hänt.
Efter dessa dagar åkte vi över till fastlandet och bodde två nätter i en liten ort, där det var helt öde och jag blev loppbiten på stranden och fick lappsjuka. Till slut nattbuss till Bangok. Det kliade så jag höll på att bli fullkomligt galen!
Kan tala om att det hotellet kändes så förbaskat lyxigt då, efter vad vi varit med om. Rembrandt. Med små tvålar och badkar, och roomservice! 500 kr natten istället för 50 kr.
Vi shoppade på MBK, gick på nattmarknad, tog en tur på kanalerna m.m. och så shoppade vi lite till.....! Hittade trevliga marknader överallt. De syns ju knappt från gatan men när man går inåt är det som en hel labyrint med småbutiker.
Sedan kom vi hem, en söndag eftermiddag och hämtades av min mamma som grät. Pappa ringde och grät nästan han med. Högar med tidningar att bläddra igenom. Farmor som berättade att pappa knappt ätit under tiden vi var borta. Söndagen avslutades med att jag insåg att jag hade fått med mig den bästa av souvernirer, en liten bebis i magen. Made in Thailand!
Thailand kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Jag har så många minnen av deras öppenhet, generositet och hur de hjälper andra. De löser problem med ett leende. De lagar fantastiskt mat också!
Fråga gärna om du undrar något.
Vi bytte flyg i Bangkok och kom fram till Krabi på kvällen. Tog en massage och en zonterapi. Jag hade bestämt mig för att zonterapi skulle få mig gravid och nu fick jag "de rätta knölarna" ordentligt masserade inför ögglossningen som väntade.
Åt en underbar middag och gick sedan och lade oss, trötta efter resan. Minns sedan frukosten så väl. Ett vackert hotell hade vi unnat oss de första två nätterna...tänkte vi. Sedan tog vi den enkla båten ut till Railey beach, slängde oss på stranden, köpte ananas och drömde om dagen. Jag ville promenera ut en bit i det långgrunda vattnet för att kolla de tuffa bergsklättrarna. Ut i vattnet men kom inte så långt för då kom vågen. Den vågen!
Vi hade tur. Skadade oss inte så mycket, såg inte så många skadade och klarade oss ifrån att se döda. Men skrämdes av förödelsen, att inte komma någonstans, att se helikoptrar över huvudet, vänta, fundera på hur länge mat och vatten skulle räcka och allt annat du kan tänka dig.
Ett dygn senare blev vi hämtade och kom till hotellet, där de jublande tog emot oss. De trodde vi var döda. Våra saker stod ihoppackade. Stora delar av hotellet var förstört. Vi blev hämtade med pick up och kom till busshållplatsen för att ta oss till andra sidan. Vi fick veta att med pass och pengar kvar, utan skador osv skulle vi bli sittande på flygplatsen länge. Därför valde vi att stanna. Vi visste ju knappt vad som hänt heller....än! Inte vilka konsekvenser det hade för världen.
Vi kom till östsidan sent på kvällen. Insåg då att det nog var kört. Jag hade ju känt att jag hade ägglossning där på stranden under den bara himlen, men där och då tänkte vi inte ens tanken! Det fanns ju ingenstans att gå!
Men menm nu fanns ett hotellrum!
Vi kom ut med båten till Koh Samui och lyckades få ett rum. En enkel stuga som vi bestämde oss för att boka i 5 nätter, eftersom trycket var hårt.
Under de kommande dagarna försökte vi förstå, men också njuta av vårt livs resa. Vi hyrde moppe, åt ute, badade, besökte sleeping budda, hälsade på elefanter m.m. Och så försökte vi komma åt tv-apparater i butikerna och komma ut på internet på internetcaféerna, försökte förklara för dem hemma vr syn på vad som hänt.
Efter dessa dagar åkte vi över till fastlandet och bodde två nätter i en liten ort, där det var helt öde och jag blev loppbiten på stranden och fick lappsjuka. Till slut nattbuss till Bangok. Det kliade så jag höll på att bli fullkomligt galen!
Kan tala om att det hotellet kändes så förbaskat lyxigt då, efter vad vi varit med om. Rembrandt. Med små tvålar och badkar, och roomservice! 500 kr natten istället för 50 kr.
Vi shoppade på MBK, gick på nattmarknad, tog en tur på kanalerna m.m. och så shoppade vi lite till.....! Hittade trevliga marknader överallt. De syns ju knappt från gatan men när man går inåt är det som en hel labyrint med småbutiker.
Sedan kom vi hem, en söndag eftermiddag och hämtades av min mamma som grät. Pappa ringde och grät nästan han med. Högar med tidningar att bläddra igenom. Farmor som berättade att pappa knappt ätit under tiden vi var borta. Söndagen avslutades med att jag insåg att jag hade fått med mig den bästa av souvernirer, en liten bebis i magen. Made in Thailand!
Thailand kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Jag har så många minnen av deras öppenhet, generositet och hur de hjälper andra. De löser problem med ett leende. De lagar fantastiskt mat också!
Fråga gärna om du undrar något.
