Min mamma fyllde 50 år och bestämde sig för att bjuda släkten till Kroatien. Det var första och sista gången som vi åkte allihopa för året efteråt gick min morfar bort i cancer, men han fick iallafall bada i Adriatiska havet.
Min mamma fyllde 50 år hösten 2007 och bestämde sig för att istället för att ha en stor fest så ville hon bjuda släkten på solsemester i Kroatien. Till saken hör att vår familj består av inte mindre än 8 barn i åldrarna 8-32 år så solsemestrar har inte direkt hört till vardagen under vår uppväxt. Kanske var det just därför mamma ville åka med oss allihop en enda gång eller så var det just det hon önskade sig i 50 årspresent, ingen vet. Hursomhelst så var det en underbart minnesvärd resa på många sätt.
Förutom mig och mina syskon så följde mormor och morfar med på resan. Morfar hade blivit lite rasslig på sista tiden och gick med stavar men stället vi bodde på var pensionärsvänligt och han fixade att gå fram och tillbaka mellan lägenheten, poolen och restaurangen varje dag.
När vi hade varit ett par dagar i Kroatien så hände det något med morfar, ingen vet egentligen hur dåligt han mådde den där veckan men ambulansen kom och han tillbringade en dag på sjukhuset i Porec. Mormor var så orolig och funderade på om det kunde ha varit maten eller värmen.
Senare skulle vi få reda på att det varken var mat eller värme som var problemet, det var elaka tumörer som härjade i min morfar och som skulle göra att sommaren året efter skulle bli hans sista.
Morfar kom iallafall tillbaka från sjukhuset och inget fel hade hittats och vi fortsatte vår semester men alla vakade nog lite extra över morfar och hur han mådde de där dagarna.
Min morfar var en sådan man som satte stort värde på saker som exempelvis att lösa hela korsord, äta lunch vid samma tid varje dag, vara noga med sina rutiner samt att liksom "samla" på upplevelser.
Nu var det så att han hade av någon anledning aldrig haft tillfälle att bada i det adriatiska havet någon gång. Många hav hade det blivit men inte det adriatiska. Nu var det på tok för långt att promenera ända ner till havet så det verkade vara en dröm som skulle förbli just det.
Min mammas sambo Stefan var däremot av en annan åsikt. Stefan är en så kallad "fixare", saker och ting brukar ordnas när han är med, riktigt hur vet man inte men fixade blir de! Det vi kan säga är att om man hade gått omkring längs Porec stränder den där dagen så hade man kunnat få se en trimmad golfbil kryssa sig fram mellan palmer och loja pensionärer i full färd på väg ner mot havet med en morfar med stavar och med en låtsaspappa i baksätet som höll sig fast för glatta livet.
Så om slutet nu blev gott vet jag inte men min morfar fick iallafall bada i adriatiska havet den där sommaren. Det var just den händelsen som dök upp i mitt minne 1 år senare när jag satt i en norrlandskyrka många mil från det Adriatiska havet och sa farväl till min fina fina morfar som säkerligen nu simmade i ett turkosblått hav långt långt borta någonstans där solen alltid skiner.
Förutom mig och mina syskon så följde mormor och morfar med på resan. Morfar hade blivit lite rasslig på sista tiden och gick med stavar men stället vi bodde på var pensionärsvänligt och han fixade att gå fram och tillbaka mellan lägenheten, poolen och restaurangen varje dag.
När vi hade varit ett par dagar i Kroatien så hände det något med morfar, ingen vet egentligen hur dåligt han mådde den där veckan men ambulansen kom och han tillbringade en dag på sjukhuset i Porec. Mormor var så orolig och funderade på om det kunde ha varit maten eller värmen.
Senare skulle vi få reda på att det varken var mat eller värme som var problemet, det var elaka tumörer som härjade i min morfar och som skulle göra att sommaren året efter skulle bli hans sista.
Morfar kom iallafall tillbaka från sjukhuset och inget fel hade hittats och vi fortsatte vår semester men alla vakade nog lite extra över morfar och hur han mådde de där dagarna.
Min morfar var en sådan man som satte stort värde på saker som exempelvis att lösa hela korsord, äta lunch vid samma tid varje dag, vara noga med sina rutiner samt att liksom "samla" på upplevelser.
Nu var det så att han hade av någon anledning aldrig haft tillfälle att bada i det adriatiska havet någon gång. Många hav hade det blivit men inte det adriatiska. Nu var det på tok för långt att promenera ända ner till havet så det verkade vara en dröm som skulle förbli just det.
Min mammas sambo Stefan var däremot av en annan åsikt. Stefan är en så kallad "fixare", saker och ting brukar ordnas när han är med, riktigt hur vet man inte men fixade blir de! Det vi kan säga är att om man hade gått omkring längs Porec stränder den där dagen så hade man kunnat få se en trimmad golfbil kryssa sig fram mellan palmer och loja pensionärer i full färd på väg ner mot havet med en morfar med stavar och med en låtsaspappa i baksätet som höll sig fast för glatta livet.
Så om slutet nu blev gott vet jag inte men min morfar fick iallafall bada i adriatiska havet den där sommaren. Det var just den händelsen som dök upp i mitt minne 1 år senare när jag satt i en norrlandskyrka många mil från det Adriatiska havet och sa farväl till min fina fina morfar som säkerligen nu simmade i ett turkosblått hav långt långt borta någonstans där solen alltid skiner.
