Vi åkte hela klanen till Thailand för några år sedan. 11 personer var o det var jag o min bror med familjer samt våra föräldrar. Resan gick till Huahin med vår personlige guide från området. Han fanns med oss hela tiden o visade oss sitt hemland på ett fantastiskt sätt. Speciellt hans guidning till naturreservatet blev ett minne med fantastiska vattenfall och tom en attack av en vild elefanthanne.
Vi skulle resa till Thailand och staden Hua Hin. Det hade bestämts en vecka innan och jag som inte alls ville till Thailand blev nerröstad av familjen...ja HELA familjen inkluderat barn o föräldrar o bror o syskonbarn.
Jaja hur hemskt skulle det vara att åka dit egentligen? Jag bestämde mig för att ge det en chans.
Mamma hade fått låna ett hus av en kompis en bit utanför själva Huahin. Ja låna! Han bodde i en resort som nyttjades av Thailändarna själva och där fanns bara ett fåtal europeer som hade köpt hus där. Det bestämdes således att hela familjen skulle åka på en drömsemester tillsammans.
Vi bokade biljetter på reguljärflyget till Oktober månad och sen började en lång väntan på vad som skulle bli ett äventyr för livet. Vi sparade o gnetade, för det är banne mig inte billigt att resa 5 personer som vi är med våra tre barn.
En dag i februari hade vi en förberedande "fest" hemma hos mamma, alla vi som skulle med. Min bror som är kock lagade speciell Thaimat och vi drömde oss bort genom internet och resebrochyrer o genom kort från mammas kompis.
I augusti hade vi en till förberedande liten samling med god mat i samma anda och med planer som helt plötsligt låg nära. Nu var det pirrigt i magen vill jag lova. Vi såg till att skaffa hund och kattvakt o tiden för avresan kom allt närmare.
Så kom äntligen den magiska resedagen. Vi skulle åka från Sverige till Finland o sen direktflyg på 9 timmar till Bangkok.
Resan gick utmärkt trots barn i alla åldrar som var otåliga o till slut blev trötta.
Väl framme i Bangkok blev vi mötta av vår alldeles egna guide. En vän till mammas kompis som kom att bli vår klippa under hela vistelsen. Men det var även där katastrofen låg på lur för oss!
I hissen på vår väg för att komma ut från flygplatsen så var det oerhört trångt. Vi räknade in så alla kom in i vart fall. Vid nästkommande våning blev trycket starkt av människorna som skulle av o vi kunde inte hålla i varandra. Vid inräkningen så saknades vår då 4 år gamla dotter! HERREGUD! Den här flygplatsen är enorm o nu var hon borta. Hissen hade redan gått vidare till nästa våning o paniken spred sig och vår guide blev väldigt upprörd. Maken sprang av på nästa våning o försökte ta sig neråt igen. Men det var inte det lättaste bland alla människor och eftersom han inte hittade en nedgång. Vi tog oss ut ur hissen och samlade gruppen och sen åkte jag neråt igen.
Jag o maken kom ner samtidigt o det kändes som en evighet, men väl nere så hade en mycket vänlig japansk man tagit henne tillsammans med två flygvärdinnor som visste att vi var hennes föräldrar. Dottern var fruktansvärt uppriven o rädd men vi var så tacksamma mot de här människorna.
Sådär nu var vi samlade o på väg igen. Det var en spännande bilfärd till vårt slutmål och väl framme blev vi överväldigade.
Det var underbart! Skeptikern i mig dog omedelbart tror jag.
Nu väntade underbara dar av sol o bad, strövtåg på stadens gator o marknader o spännade utflykter. Vi drabbades den där första dagen av ett fruktansvärt monsunregn som tom vår guide berättade var ovanligt. Det var vatten upp till midjan på gatorna o vi plaskade runt bland kackerlackor o råttor. Men det var lika spännande trots detta.
Höjdpunkten på resan var nog vår spännande utflykt, en heldag med vår underbare gudie. Han tog oss med till Apberget o Elefantbyn och även till naturreservatet med vackra vattenfall o dammar där man badade bland stora fiskar. Vi gick rakt in i djungeln och rakt uppåt. Det var en oerhörd strapats speciellt eftersom vi hade småbarn med som vi fick stötta o bära. Våra föräldrar stannade på första nivån för de kände att de aldrig skulle orka. ( mammas man hade haft en stroke bara nån månad tidigare), Men det var värt det. Så vackert det vart sitta där själva och titta på vattenfallen o bada i dammen.
På väg hem från reservatet så vart det stopp i trafiken. Vi förstod inte vad somvar felet förens vi insåg att det var en ilsken elefanthanne som blockerade vägen. Till slut gick han av o vi började köra förbi..då hör vi ett vrål ifrån djungel o ut mot vår bil rusar elefanten helt ursinnigt för att ramma oss.
Vår chafför satte gasen i botten och vi klarade oss med en dm eller två från att bli rammade. Mitt i detta så hann vi ta kort om än dåliga såna för vem sjutton skulle tro på oss?
En annan härlig dag var i Dolphin bay. Vi hade stranden helt för oss själva. Där fanns inga turister ännu. Vi intog en god middag på stranden och solade o badade. Då var ännu en olycka framme!
Det kom ett manetstim o vi gick undan, men min brorsdotter hann bli bränd. Hon skrek hysteriskt i smärtor och jag o min stora dotter sprang med henne upp till närmsta hotell där vi även intagit vår middag på deras strand. De hade som tur var en infödd läkare där och han behandlade brorsdotterns fula brännskada med saften från en speciell växt. (tydligen aloevera, men den såg inte ut som de man sett härhemma.)
Efter det så erbjöd de oss att bada i deras pool och dagen slutade lyckligt trots detta.
Vi upplevde en hel del på vår resa o jag har bara delat med mig lite av våra upplevelser, underbara personer, platser och händelser. Men en sak är klar och det är att resa tillsammans med alla sina nära o kära är en otrolig upplevelse. Vi har upplevt allt detta tillsammans o vi pratar minnen än i dag.
Jag skulle göra om det igen utan att blinka!
Jaja hur hemskt skulle det vara att åka dit egentligen? Jag bestämde mig för att ge det en chans.
Mamma hade fått låna ett hus av en kompis en bit utanför själva Huahin. Ja låna! Han bodde i en resort som nyttjades av Thailändarna själva och där fanns bara ett fåtal europeer som hade köpt hus där. Det bestämdes således att hela familjen skulle åka på en drömsemester tillsammans.
Vi bokade biljetter på reguljärflyget till Oktober månad och sen började en lång väntan på vad som skulle bli ett äventyr för livet. Vi sparade o gnetade, för det är banne mig inte billigt att resa 5 personer som vi är med våra tre barn.
En dag i februari hade vi en förberedande "fest" hemma hos mamma, alla vi som skulle med. Min bror som är kock lagade speciell Thaimat och vi drömde oss bort genom internet och resebrochyrer o genom kort från mammas kompis.
I augusti hade vi en till förberedande liten samling med god mat i samma anda och med planer som helt plötsligt låg nära. Nu var det pirrigt i magen vill jag lova. Vi såg till att skaffa hund och kattvakt o tiden för avresan kom allt närmare.
Så kom äntligen den magiska resedagen. Vi skulle åka från Sverige till Finland o sen direktflyg på 9 timmar till Bangkok.
Resan gick utmärkt trots barn i alla åldrar som var otåliga o till slut blev trötta.
Väl framme i Bangkok blev vi mötta av vår alldeles egna guide. En vän till mammas kompis som kom att bli vår klippa under hela vistelsen. Men det var även där katastrofen låg på lur för oss!
I hissen på vår väg för att komma ut från flygplatsen så var det oerhört trångt. Vi räknade in så alla kom in i vart fall. Vid nästkommande våning blev trycket starkt av människorna som skulle av o vi kunde inte hålla i varandra. Vid inräkningen så saknades vår då 4 år gamla dotter! HERREGUD! Den här flygplatsen är enorm o nu var hon borta. Hissen hade redan gått vidare till nästa våning o paniken spred sig och vår guide blev väldigt upprörd. Maken sprang av på nästa våning o försökte ta sig neråt igen. Men det var inte det lättaste bland alla människor och eftersom han inte hittade en nedgång. Vi tog oss ut ur hissen och samlade gruppen och sen åkte jag neråt igen.
Jag o maken kom ner samtidigt o det kändes som en evighet, men väl nere så hade en mycket vänlig japansk man tagit henne tillsammans med två flygvärdinnor som visste att vi var hennes föräldrar. Dottern var fruktansvärt uppriven o rädd men vi var så tacksamma mot de här människorna.
Sådär nu var vi samlade o på väg igen. Det var en spännande bilfärd till vårt slutmål och väl framme blev vi överväldigade.
Det var underbart! Skeptikern i mig dog omedelbart tror jag.
Nu väntade underbara dar av sol o bad, strövtåg på stadens gator o marknader o spännade utflykter. Vi drabbades den där första dagen av ett fruktansvärt monsunregn som tom vår guide berättade var ovanligt. Det var vatten upp till midjan på gatorna o vi plaskade runt bland kackerlackor o råttor. Men det var lika spännande trots detta.
Höjdpunkten på resan var nog vår spännande utflykt, en heldag med vår underbare gudie. Han tog oss med till Apberget o Elefantbyn och även till naturreservatet med vackra vattenfall o dammar där man badade bland stora fiskar. Vi gick rakt in i djungeln och rakt uppåt. Det var en oerhörd strapats speciellt eftersom vi hade småbarn med som vi fick stötta o bära. Våra föräldrar stannade på första nivån för de kände att de aldrig skulle orka. ( mammas man hade haft en stroke bara nån månad tidigare), Men det var värt det. Så vackert det vart sitta där själva och titta på vattenfallen o bada i dammen.
På väg hem från reservatet så vart det stopp i trafiken. Vi förstod inte vad somvar felet förens vi insåg att det var en ilsken elefanthanne som blockerade vägen. Till slut gick han av o vi började köra förbi..då hör vi ett vrål ifrån djungel o ut mot vår bil rusar elefanten helt ursinnigt för att ramma oss.
Vår chafför satte gasen i botten och vi klarade oss med en dm eller två från att bli rammade. Mitt i detta så hann vi ta kort om än dåliga såna för vem sjutton skulle tro på oss?
En annan härlig dag var i Dolphin bay. Vi hade stranden helt för oss själva. Där fanns inga turister ännu. Vi intog en god middag på stranden och solade o badade. Då var ännu en olycka framme!
Det kom ett manetstim o vi gick undan, men min brorsdotter hann bli bränd. Hon skrek hysteriskt i smärtor och jag o min stora dotter sprang med henne upp till närmsta hotell där vi även intagit vår middag på deras strand. De hade som tur var en infödd läkare där och han behandlade brorsdotterns fula brännskada med saften från en speciell växt. (tydligen aloevera, men den såg inte ut som de man sett härhemma.)
Efter det så erbjöd de oss att bada i deras pool och dagen slutade lyckligt trots detta.
Vi upplevde en hel del på vår resa o jag har bara delat med mig lite av våra upplevelser, underbara personer, platser och händelser. Men en sak är klar och det är att resa tillsammans med alla sina nära o kära är en otrolig upplevelse. Vi har upplevt allt detta tillsammans o vi pratar minnen än i dag.
Jag skulle göra om det igen utan att blinka!
