Så föder du utan rädsla

Tanke, röst och andning. Tre metoder som kan vända en skrämmande eller svår förlossning till en positiv upplevelse.

Förlossningen kan kännas oerhört hotfull för många gravida. Kanske ska man föda för första gången och är rädd för smärtan eller för att något ska gå fel. Eller så är man omföderska och har jobbiga minnen från tidigare förlossningar. Men ingen ska behöva känna rädsla inför förlossningen. Det hävdar Susanna Heli, författare till boken Föda utan rädsla.
- Det är oftast inte själva smärtan kvinnor upplever som det jobbigaste , utan känslor som ångest, rädsla och ensamhet - som är kopplade till smärtan. Det är också intressant att mot dessa känslor hjälper inte bedövning, utan man behöver någonting annat. Det är detta som jag fokuserar på - hanteringen av rädslan, säger Susanna Heli.

Hon arbetar som doula, det vill säga som stödperson till gravida/par inför och under förlossningen. Hon har även arbetat som undersköterska på förlossningen på stockholmssjukhus i många år. I sin bok tar hon upp enkla metoder som minskar rädslan och gör förlossningsarbetet lite lättare. Tanken, rösten och andningen är viktiga komponenter.
- Många kvinnor är rädda för att spricka. För mig är det viktigare att jobba med rädslan, mer än krysttekniken i dessa fall, eftersom rädslan också påverkar muskulaturen i bäckenbotten. En rädd "bäckenbotten" håller ju emot.
- Så om du känner att du låser dig och blir rädd när krystfasen blir intensiv - prova att använda mitt kraftfullaste verktyg. Säg ordet ja under värken. Jag vet att det kan låta galet, men det kopplar direkt till de delar i hjärnan som står för tro och tillåtelse och kroppen uppfattar då att allt är ok, att det inte är något farligt. Bäckenbotten blir mjukare och vävnaden håller inte emot, förklarar Susanna Heli.

Rätt andning kan både lugna och hjälpa till under förlossningsarbetet. Enligt Susanna Heli faller vi lätt in i en ljudlig och forcerad andning när vi blir rädda. Istället ska vi försöka andas mjukt och tyst. Om det sedan är genom näsan eller munnen, ytligt eller djupt spelar mindre roll.
- Jag utgår ifrån en enkel princip och det är att du ska andas som det känns bäst för dig. Gör så här: lyssna på din andning när du är lugn och trygg. Som just nu. Ta en sekund. Hur känns din andning? Hur låter den? Antagligen mjuk, lugn och ganska ljudlös. Så enkelt arbetar jag - att behålla denna mjukhet och ljudlöshet under hela värken.
En stor rädsla för många kvinnor är att barnet inte ska kunna komma ut. Man har svårt att föreställa sig hur ett helt barn ska kunna ta sig fram och ut genom den egna kroppen. Susanna Heli ger ett pedagogiskt exempel som kan göra det enklare att förstå proceduren.
- Det viktigaste av allt är den anatomiska bild vi har av hur vi ser ut i underlivet. Många tänker att det är en "gång" som är ganska statisk och att öppningen är ett hål. Men det är faktiskt så att det finns veckad slemhinna som ett dragspel som kan dra ihop sig och vara mindre och veckla ut sig och bli större. Öppningens form är också anpassad lodrätt så att den ska bli "rund". En rolig jämförelse som en barnmorska använde var att vi inte ifrågasätter hur mannens könsorgan kan blir stort och sen litet igen utan skador. Kvinnor har samma förutsättningar anatomiskt. Så ha med dig denna bild av hur du kan bli "stor" under krystningen och hur slemhinnan sen också drar ihop sig efter. Det är viktigare än vi tror, menar Susanna Heli.

Läs hela chatten med Susanna Heli.
Diskutera förlossningsrädsla i forumet