Så var det första och förmodligen sista ultraljudet gjort. Allting såg fint ut, den lilla krabaten mådde bra, och datumet för förlossning blev framflyttat en vecka. Tyvärr var bebisen så livlig att de knappt kunde mäta, och den la sig hela tiden som en liten räka så fort den var still, så bilderna blev inte alls så bra. Vi behövde inte ens betala för bilderna, för att det ändå var så svårt att se. Men det var väldigt roligt att se hur den sparkade, gjorde kullerbyttor och for fram i magen, den var inte still i mer än några sekunder i taget, och trots detta så känner jag knappt ett dyft.
Men direkt efter ultraljudet, på väg ut från sjukhuset, fick jag otroligt ont i magen. Vet inte vad det var, men jag och min sambo gick tillbaka in och satte oss en stund så jag hann vila. Tror att det var pga läkarens lite hårdhänta tag när hon skulle mäta, hon fick trycka rejält på magen. Men det gick i alla fall över, men jag tog det lite extra lugnt på hemvägen.
Så nu var det alltså gjort, nu har vi fått titta på bebben...jag har under hela graviditeten tänkt att "allt kommer kännas mer verkligt efter man fått sett den på ultraljudet" men nej, jag kan fortfarande inte tro att vi ska få barn i mars, det är helt tokigt ju!
kommentarer