Det gick... rätt bra. Både positivt och lite negativt. Kakan utvecklas, är 5,7 mm lång och har ett "hjärta" med två kammare. Jag kunde se de två kamrarna pumpa blod från den ena till den andra. På riktigt, jag kunde se hjärtat slå!

Men.

Jag har även en klump med blod i livmodern. Och Kakan är för liten för sin ålder.

Men,

Hjärtat slår. Det finns ett (inte flera) litet foster inne i mig, och dess hjärta slår. Än så länge finns det.
Det jävliga är ju bara att vi, iom fostrets tröga utveckling, troligen bara är i v.6. Vilket i sin tur innebär att det är ytterligare sex veckor kvar till dess att vi kan andas ut.

jag är orolig. Och det är troligen sambon också, men lik förbannat är jag arg på honom. Han säger fel saker, gör mig mer orolig. Men vaffan. Man får välja sina strider.

Enligt all litteratur är Kakan nu stor som en torkad ärta, med paddlar till händer och fötter och med ett litet hjärta som slår med 150 slag i minuten. Tänk om man kan få höra det imorgon. Och tänk att sambon inte kommer att vara med då. Bu.

Allvarligt talat - nu har ett till inlägg som jag skrev här försvunnit. Känns så där halvbra.

Emellertid - imorgon är det dags för vårt första VUL. Det känns enormt skrämmande att kanske få en negativ bekräftelse, vilket jag ju förstås hoppas på att det inte ska bli.

En av mina bekanta som är i v.10 har tydligen åkt in på SÖS i helgen enligt sina Facebook-uppdateringar. Det känns lite småjobbigt. Jag undrar hur det är med henne... Samtidigt ger det mer vatten på kvarnen när det gäller det här med att kanske inte trumpeta ut till hela världen att man är gravid innan man har passerat v.12. Å andra sidan - hon kommer ju sannolikt att få väldigt många kondoleanser och stöd om det är så att det skulle olyckas. Fast samtidigt - jag tror inte att jag skulle vilja, nej - jag skulle inte alls vilja, att en massa människor som jag inte är i daglig kontakt med skulle vara en del av vår sorg.

Som sagt - det ska bli spännande imorgon.

Dagen idag har bestått av besvikelser. Jag är väldigt nära att lämna mitt jobb mentalt nu. Vi får se vad som händer.

Är det omöjligt nuförtiden att använda "de", "dem" & "det" på ett korrekt sätt? Alla dessa slarvskrivningar gör mig tokig.

Det måste vara graviditeten.

Det här är löjligt. Jag gråter till Dance Your Ass Off. Det har alltså generaliserats bort från Biggest Loser. Vad ska det bli härnäst? Agenda?

Men visst finns det fördelar med att vara gravid. Absolut. Idag fick den blivande fadern städa två plan och jag bara ett. Jag har bara lite issues med att vara lat, för jag är fantastiskt bra på att vara det hemma. Ikväll ska jag åtminstone hjälpa till med middagen. Jag bara gillar inte att laga mat.

Men det känns bra nu. Det mesta. Jag hittade igen en gammal blogg från när jag själv började blogga. Vilket gäng vi var då. Back in the days of 2004. Ett tag funderade jag på om jag skulle maila blogginnehavaren och säga hej ånyo, men jag uteslöt det.

Igår, efter att jag hade skaffat mig förortshår, gick jag in på Systemet och köpte en flaska avalkoholiserat vin. Egentligen är jag inte särskilt sugen på vin, men jag är nyfiken på hur alkofritt vin smakar. Druvsaft, essentially. Sedan blev jag rädd för att man inte får dricka avalkoholiserat vin, men googlingar verkar ge vid handen att det är ok. Jag menar - om Allt om Barn rekommenderar det så borde det ju vara ok.


Men hörni - det här med att vara gravid. Hittills är det ju skitbra.

Men - vad märkligt. Ser att ett inlägg jag skickade från mobilen inte har dykt upp. Jag skrev iaf att detta med oron för utomkveds har lagt sig en aning då min fina vän (i vecka 31) berättade att hon enbart haft ont på en sida under hela graviditeten. Kändes lite skönare då. Hon är för övrigt den enda som vet än. Lite för att hon var den första jag berättade om infertiliteten för. Och att jag gjorde det beror såklart på att hon är värsta fina.

Vidare - jag pratade med Fertilitetskliniken och doktor Onani (han heter inte så, men nästan) och han är bara för skön. Asocial som fasen, men effektiv! Med. stora. bokstäver. Så nu ska jag komma dit den 9 februari för VUL och kolla så att allt är ok, att embryot sitter som det ska och att det inte är flera. (Huu...)
Jag är så tacksam. Det känns verkligen sjukt skönt.
Tack Mr Onani.

Tröttheten tog över. Kanske får skylla sig själv när man spenderat 8 timmar i ett köpcentrum. Inte konstigt man inte tyar med releaseparty. Dessutom inte sugen avslöja något genom icke-alko-dricka.

Jag har för övrigt förortshår nu. J****a h*****s skit. Jag sa åt frisören att jag inte ville ha slingor som var markanta och hon ba: ååh, du kommer passa sååå fint i ljust hår. Jag ba: ja fast jag vill ju ha det rött. Hon ba: Jaaa, vi lägger in guldröda slingor också. Kommer bli sååå fint.

Och jag ba: Niggah pah-leeze! Jag är randig (!) som en j***a zebra.

Tack för den. Nu måste jag färga om skiten. Grattis.

Magen har varit helt finemang idag. Inget illamående, ingen farlig värk, inget sug efter något. Lite mer hungrig, på rikktit. Inte sugen. Köpte, ja fingrarna slet till sig i kön på affären, en gravidtidning. Första inköpet. Om man inte räknar grav-test. Och det gör vi väl inte.

En ung dam i bekantskapskretsen, som själv är i v.9 nu (och har outat sig på både fejjan och twitter), twittrade idag om att hon skulle köpa barnvagn. I vecka 9. God damn'it. Det, mina vänner, skulle jag aldrig våga.

Jahaja, maten tog inte bort tankarna, suprise surprise. Ingen berättade att det skulle vara så här stressande att vara gravid. Jag vill att vecka 13 ska vara här nu. Men det är mer än en månad kvar, en månad av oro och ängslan. Härligt. Det känns som att man kommer att vara produktiv den närmaste tiden. Verkligen.

Efter att ha haft en mensliknande värk ända sedan befruktningstillfället fick jag idag en jäkla snilleblixt. Tänk om det är utomkvedshavandeskap. För det gör ju mer ont på vänster sida, den sida där det ledande ägget fanns (ägglossningsstimulering med Pergo + VUL gav den infon).

Vilken sjukt bra idé att börja tänka på det. Jättebra. Grattis. Jag skyller allt på sköterskan vid Liljeholmskliniken som genast blev intresserad och började jiddra om Gynakuten vid kraftig värk i underredet.

Gud vad less jag blir på mig själv.

Jag har inte haft några egentliga symtom alls idag. Kissat mycket iofs. Men inte mått illa, inte spända bröst, ingen huvudvärk. Iofs väldigt trött i morse, men det kan ju bero på att jag vaknade före kl.6.
En tanke jag hade var att ta ett till grav-test, men problemet där är väl bara att även om det är ett utomkveds så lär väl det ge plus ändå.
Nej, nu måste jag gå och äta. Sådant här kan man inte sitta och tänka på. Fakkit.