Gud vad jag saknar honom när jag inte är med honom. Minst en gång per dag tänker jag hur mycket jag älskar honom. Snart är han 10 månader gammal och han står hela tiden. På de senaste dagarna har han börjat ställa sig upp och släppa taget. Idag var vi på Rum för barn och han var lite försiktig först men efter ett tag sladdade han runt och försökte sno andra barns nappar och klättrade. Ett tag hade han sällis av en liten tjej som var lika gammal som han och en annan lite äldre kille som hela tiden skulle pussa på kinden. Det var helt fantastiskt att få se honom så glad av att vara med andra. Mindre roligt är min vikt. Det börjar bli ett problem nu. Jag väger mer än jag gjorde sex veckor efter födseln. Såg mig själv i spegeln idag och ba, vem ÄR du? Minst sex kilo behöver bort. Jag har en app men disciplinen är låg. Nu tex har jag druckit vin och ätit chips men inte middag för det ryms inte i dagens kaloriintake. Men hungrig är jag. Oh well. Ständigt denna dans med djävulen.