Nu när jag har gått in i vecka 9 så har illamåendet blivit mer och mer påtagligt.
På morgonen, innan frukost, någon gång mitt på dagen och sen lite på kvällen innan jag går och lägger mig..
Idag var jag på arbetsförmedlingen för att upprätta en ny handlingsplan.
Medans jag satt och väntade på min handläggare så kom illamåendet...
När jag sedan fick komma in och träffa honom, och vi började prata så trodde jag nästan att jag skulle spy på min handläggare!!! Helt ärligt. Så jag försökte prata så lite som möjligt.
Det skulle ju just sitta fint, har inte talat om detta för dem ännu, och tänkte vänta med det någon månad eller så, för det hindrar mig ju inte från att söka jobb just nu.
När jag sedan var klar där gick jag mot konsum för att handla den underbara cocacolan!
Jag blev tvungen att ringa till R som fick komma och hämta mig. Såfort jag kom hem så gick det över. Det är ju typiskt?
Har suttit och funderat.. Jag tror att jag ska flytta till R när det närmar sig bebis.
Just nu bor han själv i en 2:a på 55 kvm. Och jag bor hemma hos mamma och pappa. Och att flytta till R har liksom inte kommit på tal, förens testet visade positivt.
Det jobbiga är ju bara att R inte har råd att försörja både mig, sig själv, och inte en liten bebis.
Men det var som min mamma sa, (som är helt underbar och som stöttar oss igenom detta, trots att detta inte var planerat i dagsläget.) "det är självklart att du ska bo med barnets pappa! Det hela löser sig med tiden.."
Och på något sätt tror jag henne, att allting kommer lösa sig.
Men det är så typiskt mig att göra allting större än vad det egentligen är! :)
Nej, nu ska jag stänga ner internet så att jag inte tar upp hela uppkopplingen när R spelar på internet på xbox. :)