Så nu verkar jag ha haft min baby blues! Den började Tisdag kväll då vi kommit från BB. Jag skulle gå på toa innan sängdags och vi har en toa som är gjort lite högre så min sambo hade tagit bort klossarna under ringen. Vilket resulterade i att varje gång jag rörde mig så fick jag toalocket i ryggen.

Så klart börjar jag stortjuta. Roland kommer inspringandes och fattar nada. Jag skäller ut honom och han säger att han ska sätta tillbaka klossarna. Men nej det räcker inte för mig. Han ska spika dit sin egen snopp(använde dock inte så fint ord)

Sedan i Onsdag fick jag panik över att jag inte har någon bebis i magen längre. Visst jag har väl inte haft den lättaste graviditeten men den har ju självklart varit mysig men Alva i magen som har haft hicka , sparkat mig vänligt på revbenen osv

Jag vill vara gravid igen NUUUUU

Vi har ju pratat om att vi vill ha barn ganska tätt, dvs börja försöka direkt då mensen kommer tillbaka. Men jag vill ha tillbaka magen. Med Alva i, men jag vill ändå ha henne ute. Hmm hur det går till vet jag inte. Jag antar att jag känner mig ganska ensam på något vis. En tomhetskänsla förut var jag ju aldrig ensam hon var ju i mig.

Jaja vet inte om jag förklarar så bra men men jag har gråtit varje kväll fram till igår över att jag inte har en mage och att det är aldeles tomt och stilla. Bara en bulldeg som hänger.

Till något positivt så har jag redan gått ner 10kg,