Jag testar att skaffa en "riktig" blogg. Vi får se hur länge det håller. Så har du tråkigt och vill ha ännu tråkigare? Har du fullt upp med dina kids och vill ha ännu mer? Har du inte tröttnat på att alla gnäller så mycket hela tiden?Är du sprattlande glad och energisk och vill tona ner lite? Kika in här;

                                            emiliay.wordpress.com

                                                          det där med reklam har aldrig riktigt varit min grej.

Det är så svårt att placera allt efter förlossningen. Alla pusselbitar. Blandat med alla hormoner. De där hormonerna spökar mycket. Samtidigt som kroppen inte hänger med på nått. Den mest dallrar efter. Efter en vecka är det minus 7 kilo iaf. Alltid något. Jag började göra plankan idag och försöker känna om mina magmuskler är delade. Men jag tror inte det? Är det ens möjligt, att de inte delar sig? Efter tre barn? V har lämnat de stora på dagis och ligger nu och sover. Lillkillen somnade precis och jag ska göra mig iordning. Men jag är så himla trött på dessa mjukisbyxor. Men nu ska jag stänga av datorn. Ta en kopp te. Kolla efter tio. Och bara vara.

PS. Jag ska mediabanta. Hej då Facebook, hej då Hemnet. Dator en timme om dagen tänkte jag. Vi får se hur det går. Vi hörs!

Mina barn är bäst. De sover och sover. Stora killarna smyger upp själva på morgonen och kommer in först vid halv nio och undrar om vi inte vill äta frukost snart. Minsta killen väckte jag 05:30 (!) för jag tyckte han behövde äta lite. Och nu 09:28 ligger han och pappis fortfarande och sover. Vi har det bra. Jag gråter "bara" på kvällarna nu ;0) Vi har fullt upp men jag ska ta mig tid att skriva lite mer, sen. Nu är det byte av bajsblöja som gäller, som sagt vi har fullt upp med allt det där livsviktiga ;0)

Tre timmar tog det sa barnmorskan, sen kom vår ängel. Jag skrek enbart två gånger och det under krystvärkarna, hade en praktikant med som jag inte ville skrämma haha. Som visade sig gå i Js gudfars klass (vad är oddsen)? Bebisen föddes igår, vi åkte hem samma dag till våra älskade killar och idag gjorde vi vår första familjeutflykt till långbro och matade ankorna. Jag känner mig däremot inte helt återställd. Eftervärkarna har gjort sitt gällande livmodern faktiskt, och det gör inte alls lika ont som med N. Däremot det sentimentala. När vi åkte från förlossningen grät jag som ett litet barn. När vi åkte från mamma grät jag som ett litet barn. När jag V och bebisen vilade grät jag som ett litet barn. Över allt och inget. Jag hoppas det där lägger sig. Jag är glad att vi åkte hem tidigt (direkt från förlossningen) men jag har absolut ingen lust med besök. Fattar inte varför folk har sån panik att komma över, chilla bebisen är 24 timmar.

Hur som, vi mår alla bra och det är det viktiga. Tack för alla grattis ni är så fina alla människor omkring oss. Jag skriver mer sen!

Jag är inte så kaxig eller lugn längre. Mer vettskrämd. Har googlat massa skräckhistorier om igångsättning. Nu har vi packat bilen (V lade i buggan men fattade inte hur man fäller ihop den, jag är nu nervös att den inte är i samma skick som innan), plockat här hemma, klätt på barnen, googlat om alla hemska saker som kan hända och nu är det bara vänta i en halvtimme på att mormor ska komma. Sedan in med mat i kylen för att sen skjutsa killarna och mormor till Huddinge, de ska visst uträtta ärenden (läs handla till bebisen). Sedan direkt till förlossningen. De ville att vi skulle komma redan 10:00 när jag ringde imorse, men det var helt okej att vi kom 11:00 också. Jag är så nervös nu att det inte riktigt går att beskriva. Det känns som att föda barn för första gången. Med J satte värkarna igång, med N gick vattnet och denhär gången. Något helt nytt. Igångsättning. Jag är rädd för;
1. Det kommer gå jättefort och då gör det sinnesjukt ont.
2. Det kommer dra ut på tiden och då är det påfrestande.
3. Det hela slutar i kejsarsnitt.

Alltså. Nu ångrar jag mig. Jag vill inte längre. Jag vill inte vara med. Jag stänger av mobilen och går och lägger mig / Emilia 3 år.

Värkarna avtog någon gång under kvällen. Jag passade på att njuta av killarna tills det var sovdags för dem. Efter det har jag mest varit rastlös och inte kunnat koncentrera mig. Lite orolig. Nu känns det som att det är lika bra att försöka sova, imorgon blir det åka till!

Idag hade vi vår tid på Huddinge Sjukhus. Först får vi vänta en halvtimme över tiden. Jag känner "mensvärk" hela tiden ram och tillbaka, men kan inte riktigt bestämma mig för om det kanske är lite värkar eller om jag ätit dåligt. Sen får vi komma in, i världens  minsta omysigaste rum. Hej kontrast från Mama Mia. Så frågor hon OSS varför vi är där, mitt fostervatten är ju strax över det normala. Eh..alltså...vi vet inte riktigt...eh de ringde hit och..eh..vi ick en tid? Okej säger tanten men ska vi göra ett UL då för att kolla kanske. Eller tror ni det är de som är tänkt? Eh..kanske? Sagt och gjort. Vi slussas till nästa rum, som såklart är upptaget. Vi slussas tillbaka. Hon ska hämta någon mobil apparat. Hon kletar på massa kall såndär ni vet på min mage och så får hon inte igång apparaten. Hon hämtar någon annan, som till sist får igång den. Sen kletar hon geggan över hela min trosor (tack!) och så kör hon runt. Jag ser absolut ingenting men det spelar mig ingen roll. Så utbrister hon "OJ VAD LITE FOSTERVATTEN DET ÄR HÄR". Åh tack för att du uttrycker dig så fint och pedagogiskt. När gick ditt vatten? Eh mitt vatten har inte gått? Jo men du har inte märkt det isf. Tystnad. (Jag har googlat och läst att det kan ju vara massa anledningar till varför fostervattnet inte finns kvar men men). Jag säger inte så mycket, sitter mest och tänker på hur himla underbart pedagogiska och duktiga de är på Mama Mia och jag vill köpa hela världen som tack till dem. Sedan kopplas jag upp till en ctg-kurva som ser bra ut och sen tillbaka till "vet inte ens om hon presenterade sig". Där undersöker hon mig (inte så varsamt) och berättar att jag är 2,5 cm öppen så här ska vi ta ut en bebis senast imorgon. Så har saker inte satt igång av sig själv innan imorgon runt 08-09 ska vi ringa in för en tid för igångsättning. Surrealistiskt.  Mina värkar fortsätter att komma så vad gör vi? Vi åker till Liljeholmen för att luncha och köpa present till våra fina killar från bebis. Handlar lite i mataffären för att sedan åka hem. V jobbar lite och jag dammsuger, dammtorkar, städar, kollar Big Brother och packar till bebisen. Plötsligt händer det.

Nu jäklar har hormonerna satt igång i kroppen. Vi var ju på två visningar idag. Eller jag mamma och barnen. Efter dem ville jag bara sätta mig i bilen och grina. Vi kommer aldrig få flytta. Det första radhuset var som att ha en uteplats på E4:an. Lite sådär mitt i, en gräsplätt mellan körfälten. Plus att de bygger om tre meter därifrån, men det ska ju vara klart 2013-2014. Nej tack (att det var något stolpskott som sedan lade ett bud på 50.000kr över acceptpriset en timme efter visning fattar jag inte. Men grattis, du kommer nog få det). Och så det andra. Det andra. Jag önskar jag aldrig var där. Att mina barn aldrig var där. OMG. Det STANK rök i HELA huset. Alltså jag är galet känslig för röklukt. Och så hade de inte ens bäddat sängarna. Och det finns så mycket mer men jag slutar där. Sen gick vi, stinkandes rök. J tyckte vi skulle köpa det andra rökhuset, för det fanns en katt där. Jag ville slita av mig alla kläder och köra hem naken, så att jag slapp röklukten. Mest av allt ville jag bara störtböla i bilen. TACK hormonerna. I bilen på vägen hem gnällde J hela tiden om att han var hungrig, N somnade. Själv försökte jag hålla mig sådär lugn och pedagogisk. Det gick sådär. Dagen gick sådär. Och imorgon är det Huddinge Sjukhus för hela slanten.

Förresten, det där med färdknäpp är en myt. Ingen bebis. Bara 18 kilo plus. Ibland får man gnälla. Ibland får man köpa hem 6 glassar till sig själv. Dricka Cola till middagen och stå i  duschen en timme. Fördelar med att vara gravid.

Inatt drömde jag att jag födde mitt tredje barn. En fin välskapt skrynklig liten pojke. Sen vaknade jag och var himla hungrig. Så snart blir det frukost. Mina killar ska vara lediga med mig idag, energiprov. Visning vid fyra. Och juste jag ska köra bil, undrar hur det går, men magen och allt. Känns lite som när man ska övningsköra och inte gjort det på ett tag. På det lägger vi på isigt underlag med snöblandat regn och torkarblad som knappt fungerar. Men MSN-vädret säger att det ska bli sol idag. Let it shine!

Så var vi på det där UL:et idag. Innan det åt vi på ett sjukt gott vegeställe vid Skanstull. Bra inspiration till att göra mer grytor hemma!! Var mysigt att få egentid med V och jag inser nu att det nog var vår sista egentid tillsammans på länge. Jätte länge. Så UL:et. Jag tänkte att det skulle gå på två minuter. Att de skulle säga att bebisen var stor och fin. Men njaej. Hon mätte, mätte och. Mätte. Både bebis och fostervatten. Hon försökte låta nöjd men jag förstod att hon inte riktigt var det. Det slutade med ett samtal till specialistmödravården där vi ska föda (Huddinge) redan på..Fredag. Jag har en känsla av att har bebisen inte kommit innan dess ska vi ta med BB-väskan dit. Bara en känsla. Det som fastnade i huvudet av det hon sa var; Vi ska inte låta denhär bebisen ligga där inne i tre veckor till.

Tre veckor? Det är ju ingenting tänkte jag. Vem ska ha barn då? Och nu ska jag vänja mif vid att vi ska ha barn, men inte om tre veckor. Om kortare tid. Så de där 18 dagar till beräknad förlossning stämmer visst inte.

Om 40 minuter är det 18 dagar kvar till BF. Jag har världens halsbränna. Godnatt.