måste bara få skriva av mig lite nu.
är så otroligt jobbigt just nu. ja kanske bara gnäller vad vet ja. men nu har jag gått (ja, jag vet inte långt men ja mår inte bra av detta) en dag över tiden. var beräknad 3 feb. det är jobbigt alla som ringer, skickar sms och frågar om det hänt något, om jag känner något.
att mamma och svärmor ringer det är helt OK tycker jag. men alla andra. det är jobbigt. ja vet att det är vanligt att gå över tiden med första barnet, men när alla påminner mig hela tiden känner jag min på något sätt misslyckad som mamma. eller blivande mamma får ja ju säga efter som inget har hänt ännu.
magen är stor och tung, den är mest ivägen och jag kan inte kissa, inte sova, knappt gå och ja är bara trött hela dagarna. ja vill inte låta som världens alla problem vilar på mina axlar. jag är jätte lycklig, tiden som gravid har varit det bästa i mitt liv trots alla "krämpor" ja har inte ångrat något eller egenteligen tyckt att det varit jobbig. kommer troligen att sakna magen sen när den är borta, men just nu vill ja bara att det ska bli klart, om man nu får säga så.
ni kanske tycker att ja klagar nu med bara en dag över tiden, men ja känner mig så misslyckad. och alla som ringer och påminner mig om det.
det var väl bara det ja ville ha sagt.
